38
Tobie Bok.
Inledning.
Hieronymus nämner, att denna bok skall hafwa blifwit skrifwen på det Chaldeiska språket, men något spår till en sådan skrift finnes icke. Den öfwersättning, som wi hafwa, är gjord från det latinska språket, och den afwiker ganska mycket från den grekiska texten. Det är obekant, när denna bok blifwit skrifwen. Luther anser boken såsom en lärodikt eller ett slags ”gudfruktig komedia”, och söker gifwa åt de personer och namn, som deruti förekomma, en christelig betydelfe.
1. Capitel.
Det war en man, benämnd Tobias, utaf Naphthali slägte, utaf en stad i öfra Galileen, ofwan Asser wid wägen på wenstra sidan in mot hafwet.
2. Densamme wardt med fången i Salmanassars tid, konungens i Assyrien.* *2 Kon. 17: 3, 23.
Detta öfwerensstämmer icke med 2 Kon. 15: 29, som säger oss, att hela Naphthali stam förut blifwit bortförd i fångenskap af den Assyriske konungen Thiglath Pileser.
3. Och ändock han så ibland främmande fången war, så föll han dock likwäl icke ifrån Guds ord; och allt, det han hade, det delade han med sina medfångna bröder och fränder.
4. Och ändock han yngst war i den slägten Naphthali, så hade han sig dock likwäl icke barnsligt.
5. Och då hwar man tjente de guldkalfwar, som Jerobeam, Israels konung, hade göra låtit,* skydde han dock sådan styggelse; *1 Kon. 12: 28.
6. Och höll sig till templet, och till Guds tjenst i Jerusalem, och tjente der HErran, och bad till Israels Gud;
7. Gaf ock sin förstling* och tionde ganska troligen, så att han alltid i tredje året gaf de främmande, enkor och faderlösa deras tionde.† *2 Mos. 23: 19. 5 Mos. 12: 11; †cap. 26: 12.
8. Sådant höll han alltid ifrån ungdomen efter HErrans lag.
9. Då han nu uppwäxt war, tog han en hustru, benämnd Hanna, ock af Naphthali slägte,* och hade med henne en son, den han ock Tobias nämnde; *4 Mos. 36: 6.
10. Och lärde honom Guds ord straxt af ungdomen, att han skulle frukta Gud och fly synden.
11. Och då han med sin hela slägt, med sin hustru och barn ibland fångarna bortförd wardt, in uti den staden Nineve,
12. Och hwar man åt af offer hedningarnas mat, bewarade han sig, och besmittade sig icke med sådan mat.
13. Och efter han fruktade HErran af allt hjerta, gaf Gud honom nåd inför Salmanasser, konungen i Assyrien;
14. Så att han gaf honom lof att gå fri hwart han wille, och beställa hwad han till beställande hade.
15. Så for han nu till alla dem, som fångne woro, och tröstade dem med Guds ord.
16. Och han kom uti den staden Rages* i Meden, och hade med sig tio pund silfwer, der konungen honom med begåfwat hade. *Tob. 4: 22; cap. 9: 3.
17. Och då han såg ibland andra Israeliter en, benämnd Gabel af sin slägt, den ganska fattig war, fick han honom detsamma silfret, och tog en handskrift af honom derpå.
_826.jpg&oldid=346828){kind=link}