| Tobie Bok. | Cap. 3, 4. | 41 |
som Gudi tjenar, han warder efter frestelsen tröstad* och ifrån bedröfwelsen förlossad, och efter näpsten finner han nåd; *Ps. 30: 6. Klagow. 3: 31.
22. Ty du hafwer ingen lust till wårt förderf;* ty efter owäder låter du åter skina solen, och efter jemmer och gråt begåfwar du oss rikligen med glädje.† *Hes. 18: 23. †Jer. 31: 13.
23. Ditt namn ware ewinnerligen ära och lof, du Israels Gud.
24. I samma stund wardt begges deras bön hörd för HErran i himmelen.
25. Och HErrans engel, den helige Raphael, wardt utsänd, att han skulle hjelpa dem båda, efter deras bön allt på en tid för HErran framförd war.
4. Capitel.
Då nu Tobias tänkte, att hans bön hörd war, att han dö måtte, kallade han sin son till sig;
2. Och sade: Käre son, hör min muns ord, och behåll dem fast i ditt hjerta.
3. När Gud tager min själ bort,* så begraf min lekamen; och hedra din moder† alla dina lifsdagar; *Tob. 3: 6. †2 Mos. 20: 12. Syr. 3: 9.
4. Kom ihåg, hwad fara hon ståndit hafwer, då hon dig under sitt hjerta drog.* *Syr. 7: 29.
5. Och när hon död är, begraf henne när mig.
6. Och haf Gud för ögonen och i hjertat alla dina lifsdagar; och tag dig wara, att du icke samtycker i någon synd, och gör emot Guds bud.
7. Af dina egodelar hjelp de fattiga, och wänd dig icke ifrån de fattiga,* så skall åter Gud se mildeligen till dig igen. *Ords. 3: 9. Luc. 14: 13.
8. Hwar du kan, så hjelp den torftiga.* *Syr. 4: 2; cap. 14: 13.
9. Hafwer du mycket, så gif rikligen; hafwer du litet, så gif dock af det lilla med godt hjerta;* *Rom. 12: 8. 2 Cor. 9: 6, 7. Jac. 2: 16.
10. Ty du församlar dig en god lön i nöden.
11. Ty almosan förlöser af synd och ifrån döden, och öfwergifwer icke i nöden.* *Tob. 12: 9. Syr. 29: 15.
Både här och i cap. 12: 9 nämnes almosegifwandets kraft efter det phariseiska och romersktkatholska föreställningssättet. Gud har wisserligen lofwat, att han med nådelön wedergäller all barmhertighet mot fattiga, se Ords. 19: 7, så att de oomwände få lön här i tiden, och wår Frälsare wisar oss, att sådan barmhertighet, då den är trons frukt, hos de rättfärdiga äfwen kommer i åtanka på domedag såsom bewis på tron, se Matth. 25: 34, 35. Men ingenstädes står det skrifwet, att almosan förlöser af all synd och ifrån döden o. s. w. Denna kraft finnes blott i Jesu Christi förtjenst och tillfyllestgörelse, se 1 Joh. 1: 7. Dan. 4: 24 och 2 Cor. 9: 6–13. Jac. 2: 13–18.
12. Almosan är en god tröst för den högsta Gud.
13. Tag dig wara, min son, för all skörlefnad;* och håll dig till inga andra, utan allenast till din hustru.† *5 Mos. 23: 17. 1 Thess. 4: 3. †Ebr. 13: 4.
14. Högfärd låt icke råda i ditt hjerta eller i dina ord; förty hon är en begynnelse till allt förderf.* *1 Mos. 3: 5.
15. Den som för dig arbetar, honom gif straxt sin lön, och förhåll ingen hans förtjenta lön.* *3 Mos. 19: 13. 5 Mos. 24: 14.
16. Hwad du icke will, att man gör dig, det gör du ej heller åt en annan.* *Matth. 7: 12. Luc. 6: 31.
17. Ditt bröd dela med den hungriga, och betäck de nakna med dina kläder.* *Es. 58: 7. Hes. 18: 16. Matth. 25: 35, 36.
18. Gif almosa af ditt bröd och win wid de frommas begrafning;* och ät icke eller drick med syndare. *Es. 16: 7.
19. Sök alltid råd när de wisa;
20. Och tacka Gud alltid och bed, att Han dig regerar, och att du i allt det du dig företager, följer Hans ord.
21. Du skall ock weta, min son, att jag den tiden du ännu ett barn war, lånte Gabel i den staden Rages i Meden tio pund silfwer; och hans handskrift hafwer jag här när mig;* *Tob. 1: 16, 17; cap. 9: 3.
22. Derföre tänk till att du må komma till honom, och kräfwa uppå sådana penningar, och få honom sin handskrift igen.
23. Sörj intet, min son; wi äro wäl fattige; men wi så mycket godt, om wi frukta Gud, fly synden och göra det godt är.* *Ps. 37: 5.
_829.jpg&oldid=346835){kind=link}