| 42 | Cap. 5. | Tobie Bok. |
5. Capitel.
Då swarade den unge Tobias sin fader, och sade: Allt det du mig sagt hafwer, min fader, will jag göra.
2. Men huru jag dessa penningar inkräfwa skall, det wet jag icke; han känner mig intet; så känner jag ock intet honom; hwad skall jag föra honom för ett tecken, att han må tro mig? Så wet jag ej heller wägen dit.
3. Då swarade honom hans fader, och sade: Hans handskrift hafwer jag när mig; när du honom den wisar, så får han dig wäl straxt penningarna.
4. Gack nu bort, och sök upp en trogen stallbroder, den för lön dit med dig far, att du må få sådana penningar igen i min lifstid.
5. Så gick den unge Tobias ut, och fann en dägelig ung man ståndande; den war klädd och beredd till att wandra;
6. Och wisste icke, att det war Guds engel; helsade honom och sade: Hwadan är du, gode stallbroder?
Att englar fordom uppenbarat sig för menniskor i synlig gestalt, är bekant af den Heliga Skrift genom många exempel, se 1 Mos. cap. 18. Men aldrig finnes ett exempel, att de i synlig gestalt ledsagat någon menniska på en lång resa.
7. Och han sade: Jag är en Israelit. Och Tobias sade till honom:
8. Wet du wägen in uti de Meders land? Och han swarade: Jag wet honom wäl, och hafwer ofta wandrat honom, och hafwer i herberge legat när wår broder Gabel, den der bor i den staden Rages i Meden, som ligger på det berget Ekbathana.
Se cap. 3: 7.
9. Och Tobias sade till honom: Käre, töfwa litet, till dess jag säger det min fader igen.
10. Och Tobias gick in, och sade sådant åt sin fader; och fadren förundrade sig, och bad, att den unge mannen skulle gå in.
11. Och han gick in till den gamla, och helsade honom, och sade: Gud gifwe dig glädje.
12. Och Tobias sade till honom: Hwad skall jag hafwa för glädje, som i mörkret sitta måste och icke kan se himmelens ljus.
13. Och unge mannen sade till honom: Haf tålamod, Gud warder dig snart hjelpande.
14. Och Tobias sade till honom: Will du ledsaga min son till den staden Rages i Meden till Gabel, så will jag gifwa dig din lön, när du igen kommer.
15. Och engelen sade till honom: Jag will ledsaga honom dit, och hafwa honom hit hem till dig igen.
16. Och Tobias sade till honom: Jag beder dig, säg mig, utaf hwad hus, och af hwad slägt är du?
17. Och engelen Raphael sade: War till frids, är det icke nog, att du ett budskap hafwer; hwad behöfwer du weta, hwadan jag är?
18. Dock på det du skall dess mindre omsorg hafwa, så will jag säga dig det: Jag är Azarias, den stora Ananie son.
Här och i v. 7 äro engelens ord icke fullkomligt öfwerensstämmande med sanningen. Men en engel kunde ej tala osanning.
19. Och Tobias sade: Du är af ett godt slägte; jag beder dig, att du will icke taga det till misstycke, att jag efter ditt slägte frågat hafwer.
20. Och engelen wade: Jag will ledsaga din son helbregda bort, och helbregda föra honom dig hem igen.
21. Tobias sade: Så farer åstad; Gud ware med eder på wägen, och hans engel ledsage eder.
22. Så gjorde Tobias sig redo med allt det han wille med sig hafwa, och helsade fader och moder, och for med sin stallbroder åstad.
23. Och hans moder begynte till att gråta, och sade: wår ålders tröst hafwer du oss borttagit och försändt;* *Tob. 10: 4.
24. Jag wille, att de penningar aldrig hade warit till, der du hafwer bortsändt honom före.
25. Wi hade wäl warit till frids med wår fattigdom; det wore en stor rikedom, att wår son när oss wore.* *Tob. 10: 5.
26. Och Tobias sade: Gråt icke: wår son skall wäl frisk och helbregda bort och hem igen fara, och dina ögon skola se honom;
_830.jpg&oldid=346838){kind=link}