| 48 | Cap. 12, 13. | Tobie Bok. |
fördrifwa den onda anden, som när Sara, din sons hustru, war;* *Tob. 3: 7; cap. 6: 14.
15. Och jag är Raphael, en af de sju englar, som stå för HErran.
Den Heliga Skrift talar ingenstädes om sju englar, som stå inför Herran, utan detta läres blott i en judisk saga.
16. Och som de det hörde, wordo de förfärade, bäfwade, och föllo på sitt ansigte på jorden.
17. Och engelen sade till dem: Hafwer ett godt mod, och frukter eder intet;
18. Ty det jag när eder warit hafwer, det hafwer Gud så welat; Honom lofwer och tacker.
19. Det syntes wäl, såsom jag hade ätit och druckit med eder;* men jag brukar osynlig mat, som ingen menniska se kan; *1 Mos. 18: 7, 8; cap. 19: 3. Dom. 13: 16.
20. Och nu är det tid, att jag åter går till den mig utsändt hafwer; tacker I Gud, och förkunner Hans under.
21. Och som han det sagt hade, förswann han från deras ögon. och de sågo honom intet mer;
22. Och de föllo neder i tre timmar, och tackade Gud; sedan stodo de upp, och sade sådant efter, och förkunnade Hans stora under.
13. Capitel.
Men den gamle Tobias upplät sin mun, lofwade Gud, och sade: HErre, du är en stor, stark Gud, och ditt rike warar ewinnerligen.
2. Du näpser och hugswalar igen; du kan kasta neder i helwetet och åter taga derut igen;* din hand kan ingen undfly. *5 Mos. 32: 39. 1 Sam. 2: 6. Wish. 16: 12, 13.
3. I Israels barn, lofwer HErran, och priset Honom för hedningarna;
4. Ty derföre hafwer Han förstrött eder ibland hedningarna, som intet känna Honom, på det I skolen förkunna Hans under, och hedningarna förnimma, att ingen allsmäktig Gud är, utan Han allena.
5. Han hafwer näpst oss för wåra synders skull, och genom sin mildhet hjelper Han oss igen.
6. Ser, hwad Han med oss gjort hafwer, och med fruktan och darrande tacker Honom; lofwer Honom uti Hans werk, och priser Honom, som ewinnerligen regerar.
7. Och jag will också prisa Honom i detta land, der wi fångne inne ligga; ty Han hafwer bewisat sina under öfwer ett syndafullt folk.
8. Derföre omwänder eder, I syndare, och görer något det godt är för Gud, och tror att Han bewisar eder godt;
9. Och jag will nu af hjertat glädja mig i Gudi.
10. Lofwer HErran. I hans utkorade; håller glädjedagar, och priser Honom.
11. Jerusalem, du Guds stad, Gud skall näpsa dig för dina gerningars skull, men Han skall åter förbarma sig öfwer dig;
12. Lofwa HErran för sin gåfwa, och prisa den ewiga Gud, att Han åter skall uppbygga din hydda, och igenhemta alla dina fångar, så att du må glädja dig ewinnerligen.
Se Hes. 36: 12–24.
13. Du skall lysa såsom ett skinande ljus,* och i alla ändar på jorden skall man ära dig. *Es. 60: 1.
14. Af fjerran land* skall man komma till dig, och skänker bära; i dig skall man tillbedja HErran, och du skall kallas en helgedom; *Es. 49: 18; cap. 60: 5. Apg. 2: 5.
15. HErrans stora namn skall man åkalla i dig.
16. Förbannade skola warda alla de, som dig förakta; fördömde skola warda alla de, som dig försmäda; wälsignade skola warda alla de, som dig uppbygga;
17. Men du skall glädja dig öfwer dina barn; ty de warda alla wälsignade, och skola intill HErran församkade warda.
18. Wäl dem, som dig älska, och dem som dig önska, att dig skall wäl gå.* *Ps. 122: 6, 7.
19. Min själ lofwa HErran; ty HErren wår Gud skall förlossa Jerusalems stad ifrån all hans bedröfwelse.
20. Wäl mig, om de igenlefde af min säd få se Jerusalem i hans härlighet.
21. Jerusalems portar skola af saphir och smaragder byggde warda, och alla
_836.jpg&oldid=346856){kind=link}