| 66 | Cap. 18. | Jesu Syrachs Bok. |
det han gör, det är fullkomligt;* HErren är allena rättfärdig;† *1 Mos. 1: 31. Ps. 111: 3. †Dan. 9: 7.
2. Ingen kan uttala Hans werk;
3. Ho kan begripa Hans stora under?* *Ps. 147: 5.
4. Ho kan mäta Hans stora makt? Ho kan förtälja Hans stora barmhertighet?
5. Man kan hwarken förminska eller föröka henne, och kan Hans stora under icke begripa.
6. Men en menniska, när hon än sitt bästa gjort hafwer, så är det ändå som nogast begynt; och då hon menar, att hon hafwer fullkomnat det, så fattas der ännu mycket;
7. Ty hwad är menniskan? Hwartill duger hon? Hwad kan hon fromma eller skada?
8. Om hon länge lefwer, så lefwer hon hundrade år;* såsom en droppe watten emot hafwet, och såsom ett sandkorn emot sanden i hafwet, så ringa äro hennes år emot ewigheten. *Ps. 90: 10.
9. Derföre hafwer Gud tålamod med dem, och utgjutet sin barmhertighet öfwer dem;* *Wish. 12: 18.
10. Han ser och wet wäl, huru de skola alla höra döden till;* *Ps. 193: 14. Syr. 17: 29.
11. Ty förbarmar Han sig dess rikligare öfwer dem.
12. En menniskas barmhertighet går allenast öfwer hennes nästa; men Guds barmhertighet går öfwer all werlden.* *Matth. 5: 45.
13. Han straffar och tuktar,* Han lärer och sköter såsom en herde sin hjord;† *Ps. 89: 33. †Ps. 23: 1. Ps. 100: 3.
14. Han förbarmar sig öfwer alla dem, som sig underwisa låta, och fliteligen Guds ord höra.
15. Min son, när du någon godt gör, så knorra icke; och när du något gifwer, så bedröfwa honom icke med hårda ord.* *Syr. 20: 13.
16. Daggen swalar hettan, alltså är ett godt ord bättre än gåfwan;
17. Ja, ett ord är stundom bättre kommet än en stor gåfwa; och en rättsinnig menniska gifwer båda.
18. Men en dåre förewiter enom ohöfwitskeligen, och en oljuflig gåfwa är icke behaglig.
19. Lär först sjelf, förr än du andra lärer;
20. Hjelp dig först sjelf, förr än du andra läker.* *Luc. 4: 23.
21. Straffa dig först sjelf, förr än du andra dömer, så skall du nåd finna, då andra straffade warda.
22. Bida icke med din bättring, till dess du krank warder, utan bättra dig, medan du än synda kan; fördröj icke from warda, och töfwa icke med ditt lefwernes bättring allt intill döden.
23. Och will du Gud tjena, så låt det wara ditt allwar,* att du icke försöker Gud. *Syr. 1: 36.
24. Tänk uppå den wrede, som på ändalykten kommande warder; och på hämnden, då du hädan måste.* *Syr. 7: 40.
25. Ty då man mätt är, skall man likwäl tänka, att man åter hungra kan; och då man rik är, skall man tänka, att man åter fattig warda kan; *Syr. 11: 27.
26. Ty det kan för aftonen wäl annars warda, än det om morgonen war; * och allt detta sker med hast för Gud. *Ordspr. 27: 1.
27. En wis menniska är uti allt detta omhågse, och tager sig wara för synder, medan hon ännu synda kan;
28. Den som förståndig är, han tager sådan wishet till sig, och den som henne får, han lofwar henne.
29. Den sådan lära rätt lärt hafwer, han kan hålla sig wisligen, och wäl derom tala till förbättring.
30. Följ icke din onda begärelse,* utan bryt din wilja. *Rom. 8: 13. Gal. 5: 16. 1 Pet. 2: 11.
31. Ty om du följer din onda begärelse, så gör du dig sjelf dina owänner till spott.
32. War icke en slösare, och wänj dig icke till att slösa,* att du icke warder en tiggare; *Luc. 16: 19.
33. Och när du icke mera penningar i pungen hafwer, måste du på ocker taga.
_854.jpg&oldid=346904){kind=link}