| 68 | Cap. 20, 21. | Jesu Syrachs Bok. |
7. En wis man tiger, till dess han ser sin tid;* men en framfus dåre kan icke bida efter tiden. *Ords. 25: 11.
8. Den som mycket hafwer af munnen, han gör sig misshaglig; och den sig mycket wälde tilltager, honom warder man ogunstig.
9. Mången lyckas i onda saker; men det lyckas honom till förderf.
10. Man gifwer ofta något, der man städer det illa; twärtom gifwer man. der han det ganska wäl städer.
11. Den som mycket prålar, han förderfwas deröfwer; men den sig förnedrar, han warder upphöjd.
12. Mången köper i förstone lätt; men sedan betalar han det dyrt nog.
Köper lätt: Mången kommer lätteligen till en egendom, och hafwer dermed förbannelse; mången undfår wälgerning af andra och måste den sedan dubbelt betala.
13. En wis man gör sin gåfwa behaglig med ljufliga ord; men hwad de dårar gifwa, det göra de sjelfwe misshageligt.* *Syr. 18: 15.
14. En dåres gåfwa kommer dig icke mycket till fromma; ty med ett öga gifwer han, och med sju ögon ser han, hwad han derföre igen få skall.
15. Han gifwer litet, och förewiter mycket, och utropar det såsom en wintappare;
16. I dag lånar han, i morgon will han hafwa det igen. Dessa äro olideliga menniskor;
17. En dåre klagar: Mig är ingen trofast; ingen tackar mig för mina wälgerningar;
Han kan icke tillfyllest räkna sina wälgerningar.
18. Och de som mitt bröd äta, tala intet godt om mig.
19. O, huru ofta och af många warder han bespottad.
20. Han faller farligare genom sådana tal, än om han neder af loftet fölle; alltså går det de onda, att de dock på sistone hasteligen falla måste.* *Ps. 73: 19.
21. En grof otuktig menniska hafwer mycket af munnen, och talar obetänkt allt, det honom i sinnet faller.
22. Om än en dåre något godt talar, så duger det dock intet; ty han talar det icke i rätt tid.
23. Mången förtager hans fattigdom, att han icke illa gör; deraf hafwer han den fördel, att han icke ondt samwete hafwer.
24. Mången gör hellre det ondt är, än att han skall mista sin heder; och gör det för ogudaktiga menniskors skull.
25. Mången tjenar den andra till orätta saker; och med detsamma får han honom till owän.
26. Lögn är en slem skamfläck på en menniska, och är menlig när otuktade menniskor.
27. En tjuf är icke så ond, som en den sig till lögn wänjer; men på sistone komma de båda på förderf.
28. Ljuga är menniskan en skamlig ting, och hon kommer aldrig till ära.
29. En wis man kommer sig sjelf till ära, genom sitt wisa tal; och en klok man warder afhållen när förstar.
30. Den som wäl brukar sin åker, han gör drossan stor;* och den sig håller intill förstar, så att han der aktad blifwer, han kan mycket ondt förtaga. *Ords. 12: 11; cap. 28: 19.
Drossan, d. ä. sädeshögen.
31. Skänker och gåfwor* förblinda de wisa, och lägga dem ett betsel i munnen, att de icke straffa kunna. *2 Mos. 23: 8. 5 Mos. 16: 19. Ords. 17: 23.
32. En wis man, den sig icke bruka låter, och en nedergrafwen skatt, hwartill äro de båda nyttiga?
33. Bättre är att den owise fördöljer sig, än den wise.
21. Capitel.
Rätt bättring. Wis och owis olika.Min son, hafwer du syndat, så wänd igen.* och bed att det förr gjordt är, må ock förlåtet warda. *Syr. 5: 6.
2. Fly för synden såsom för en orm; ty om du kommer henne för när, så stinger hon dig;
3. Hennes tänder äro såsom lejons tänder,* och dräpa menniskan. *1 Cor. 15: 56.
4. Hwar och en synd är såsom ett skarpt swärd, och gör sådana sår, som ingen hela kan.
Ingen menniska kan hela ett enda styng af syndens huggorm; det kan ingen annan än Christus allena.
_856.jpg&oldid=346910){kind=link}