| Jesu Syrachs Bok. | Cap. 23, 24. | 71 |
8. Såsom de ogudaktige och försmädare och stolte derigenom falla.
9. Wän icke din mun till att swärja, och föra Guds namn.* *2 Mos. 20: 7. Syr. 27: 15. Matth. 5: 34.
10. Ty likasom en dräng, den ofta med ris slagen warder, icke utan strimmor är;
11. Alltså kan ock den icke wara af synd ren, som ofta swär, och Guds namn förer.
12. Den som ofta swär, han syndar ofta, och plågan skall icke blifwa ifrån hans hus.
13. Swär han och förstår det icke, så syndar han likwäl; förstår han det, och föraktar det, så syndar han twäfaldt;* *Luc. 12: 47.
14. Men swär han fåfängt, så är han dock icke utan synd; hans hus skall hårdeligen straffadt warda.
Fåfängt, d. ä. utan att skada sin nästa.
15. Det är också ett dödligt bannande, der beware Gud Jacobs hus före;
Dödligt bannande är swordom och Guds namns missbruk.
16. Och de gudaktige fly sådant, och besmitta sig icke med denna synd.
17. Wän icke din mun till lättfärdigt swärjande; ty det kommer af ondt uppsåt.
18. Förgät icke din faders och din moders lära,* så skall du sitta ibland herrar. *Syr. 3: 1.
19. Du skall ock icke förgäten warda, att du icke wäns wid dårskap, och på sistone gerna såge, att du icke född wore, och förbannar din födelsedag.
20. Den sig wän till att förtala, han bättrar sig icke i sina lifsdagar.
21. Annan gång synda, det är för mycket; den tredje gången hafwer straff med sig.
22. Den som upptänd är med hetta, han är såsom en brinnande eld, och wänder icke igen, till dess han uppbränner sig sjelf.
23. En okysk menniska hafwer ingen ro i sin kropp, till dess hon upptänder en eld.
24. En okysk menniska är all mat söt, och wänder icke igen, till dess hon fullkomnar det.
All mat: Han tager hwad han finner.
25. En man, som sitt äktenskap bryter, och tänker wid sig sjelf, ho ser mig?* *Job 24: 15. Es. 29: 15.
26. Mörkret är omkring mig, och wäggarna skyla mig, så att ingen ser mig; hwem skulle jag fly före; den Högsta aktar intet mina synder.* *Job 22: 13.
27. Denne skyr allena för menniskors ögon;
28. Och kommer icke ihåg, att HErrans ögon mycket klarare äro än solen, och se allt det menniskorna göra; och skåda också in uti hemliga wrår.* *Jer. 16: 17. Ebr. 4: 13.
29. Alla ting äro Honom kunniga, förr än de skapade warda, så wäl som sedan de skapade äro.* *Ps. 139: 19.
30. Densamme mannen skall uppenbarligen i staden straffad warda;* *3 Mos. 20: 10. 5 Mos. 22: 22. Joh. 8: 5.
31. Och skall gripen warda, då han sig det minst förser.
32. Alltså skall det gå den qwinna, som sin man öfwergifwer, och en arfwinge af enom androm får;
33. Först är hon Guds bud olydig; dernäst syndar hon emot sin man; derutöfwer får hon genom sitt horeri barn af enom androm.
34. Denna skall man utkasta af församlingen,* och hennes barn måste det umgälla;† *5 Mos. 22: 24. †Hes. 16: 40.
35. Hennes barn skola intet rota sig, och hennes qwistar skola icke frukt bära.* *Wish. 4: 3, [et]c.
Se Wish. 4: 3.
36. Hon låter en förbannad åminnelse efter sig; och hennes skam warder aldrig afskrapad.* *4 Mos. 5: 27.
37. Deraf lära efterkommandena, att intet är bättre än frukta Gud,* och intet sötare än att akta på Guds bud.† *Ords. 3: 1, 2. †Ps. 19: 11. Syr. 24: 27.
24. Capitel.
Guds wishets och ords berömmelse.Wisheten prisar sig, och ibland folket rosar hon sig.
Wisheten: Detta capitel synes böra förstås om Guds ords och salighetens kunskap, som Gud hafwer gifwit åt menniskorna i alla werldens tider. Det är en förblommerad utmålning af judarnas föreställning om wisheten, hemtad af Ords. cap. 8 och andra skriftställen.
_859.jpg&oldid=346918){kind=link}