| Jesu Syrachs Bok. | Cap. 33, 34. | 81 |
och den andra dagen icke; hwi wattnet är själens dop; hwi bröd och win måste wara Christi lekamen och blod?
7. Och säger: Hwi skulle den ena dagen wara heligare än den andra? Efter solen gör ju alla dagar i året lika.
8. HErrans wishet hafwer så åtskilt dem, och Han hafwer så skickat årstider och helgedagar.* *1 Mos. 2: 3.
9. Han hafwer somliga utwalt och helgat för andra dagar.
10. Lika som alla menniskor äro af jorden, och Adam af stoft skapad;* *1 Mos. 2: 7.
11. Och HErren hafwer dock åtskilt dem efter sin margfaldiga wishet, och hafwer skickat mångahanda sätt ibland dem;* *1 Cor. 12: 4, 5.
12. Somliga hafwer Han wälsignat, upphöjt och helgat, och till sin tjenst kallat; men somliga hafwer Han förbannat och förnedrat, och bortkastat dem utaf deras stånd.
Somliga hafwer Herren upplyft med sitt ords kunskap; somliga hafwer Han låtit blifwa i deras otro efter sitt gudomliga råd. Se Rom. cap. 9.
13. Ty de äro uti Hans hand, såsom ler uti pottomakarens hand: han gör alla sina gerningar såsom honom täckes.* *Es. 45: 9. Jer. 18: 6. Wish. 15: 7. Rom. 9: 20, 21.
14. Alltså äro ock menniskorna uti Hans hand, som dem gjort hafwer; och Han gifwer hwar och en, såsom Honom synes godt wara.* *1 Cor. 12: 11.
15. Alltså är det goda skickadt emot det onda, och lifwet emot döden, och den gudfruktige emot den ogudaktiga; alltså skåda alla den Högstes werk, så äro alltid tu skickade emot tu, och ett mot det andra.
16. Jag hafwer sist uppwaknat, såsom en den der efterhemtar om hösten;
17. Och Gud gaf mig der wälsignelse till, att jag ock hafwer split mina prässar såsom i full höst.
18. Skåder, huru jag icke för mig arbetat hafwer; utan för alla dem som gerna lära wilja.* *Syr. 24: 47.
19. Hörer mig, I store herrar; och I regenter i folket, lägger det på hjertat.
20. Gif icke din son, hustru, broder och wän wåld öfwer dig, så länge du lefwer, och öfwergif ingen dina egodelar, att dig icke ångrar det, och du måste bedja dem der om.
21. Medan du lefwer och anda hafwer, undergif dig ingen annan menniska.
22. Det är bättre att dina barn behöfwa dig, än att du måste se dem i händerna.
23. Blif du den öfwerste i dina egodelar; och låt icke taga din ära bort;
24. När din ände kommer, att du måste derifrån, si, då skifta ditt arf ut.
25. Åsnan bär hans foder, gissel och börda; alltså tjenaren sitt bröd, straff och arbete.
26. Håll din tjenare till arbete, så hafwer du ro för honom; låter du honom gå fåfäng, så will han wara en junker.
27. Ok och tömmar böja halsen; en ond tjenare hugg och slag;
28. Drif honom till arbete, att han icke går fåfäng.
29. Fåfäng gå, lärer mycket ondt.
30. Lägg honom arbete uppå, det en tjenare tillhörer; lyder han dig icke, så sätt honom i stocken; dock lägg ingen allt för mycket uppå, och håll måtta i all ting.
31. Hafwer du en tjenare, så låt dig wårda om honom såsom om dig sjelf; ty den honom något gör, han menar ditt lif och lefwerne; hafwer du en tjenare, så låt hålla honom som det wore du sjelf, ty du behöfwer honom såsom ditt eget lif.
Denna vers förklarar de föregående.
32. Håller du honom illa, så att han löper bort ifrån dig, hwar will du söka honom igen?
34. Capitel.
Dröm fåfäng. Guds ords kraft.Owisa menniskor bedraga sig sjelfwa med galen förhoppning; och dårar förlåta sig uppå drömmar.
2. Den som drömmar aktar,* han tager efter skuggan; och far efter att gripa wädret. *5 Mos. 13: 1.
3. Drömmar äro icke annat än beläte utan warelse.
4. Hwad orent är, huru kan det rent wara; och hwad falskt är, huru kan det sannt wara?
_869.jpg&oldid=346947){kind=link}