| 86 | Cap. 38. | Jesu Syrachs Bok. |
tänkeoffer; och gif ett fett offer,* såsom du måste hädan. *3 Mos. 2: 1.
12. Sedan låt läkaren till dig; ty HErren hafwer skapat honom; och låt honom icke ifrån dig, efter du dock behöfwer honom.
13. Den stund kan komma, att den kranke allena genom dessa hulpet warder,* *Jac. 5: 14, 15.
14. När de bedja HErran, att med honom må bättre warda, och han får helsa till att längre lefwa.
15. Den som för sin Skapare syndar, han måste komma läkaren i händer.* *5 Mos. 28: 22.
16. Min son, när en dör, så begråt* honom, och beklaga dig, såsom den der stor sorg fått hafwer, och swep hans kropp efter tillbörlighet, och låt komma honom ärligen till grafwen. *Syr. 22: 10, 11.
17. Du skall gråta bitterligen, och hjerteligen bedröfwad wara, och klagogråt hålla, derefter som han warit hafwer,
18. Åtminstone en dag eller twå, på det man icke skall förtala dig; och tag ock så åter hugswalelse igen,* att du icke sorgfull warder; *2 Sam. 12: 20. 1 Thess. 4: 13.
19. Ty af sorg kommer döden, och hjertans ångest förswagar krafterna.* *Ordspr. 15: 13; cap. 17: 22.
20. Sorg och fattigdom gör hjertana we uti frestelsen öfwermåttan.
21. Låt icke sorgen in uti hjertat, utan slå henne ifrån dig; och tänk uppå ändan, och förgät det icke;
22. Ty der är intet igenkommande, det hjelper honom intet; men dig gör du skada.
23. Tänk på honom, såsom han är död blifwen, så måste du ock dö: I går borde mig, i dag dig.
24. Sedan den döde nu i ro ligger, så wänd ock du igen att tänka på honom; och hugswala dig åter öfwer honom, efter hans ande nu hädan skild är.
Såsom David gjorde om sitt barn, och sade: jag måste till honom, han kommer icke till mig, 2 Sam. 12: 22, 23.
25. Den som Skriften lära skall, han kan intet annat arbete sköta; och när man lära skall, måste man intet annat hafwa göra.
Se 2 Tim. 2: 4.
26. Huru kan den akta på lära, som plöja måste, och den gerna oxarna med gisslet drifwer, och med sådana werk umgår, och wet intet annat än om oxar tala?
27. Han måste tänka, huru han skall bruka åkern; och måste sent och arla gifwa korna foder.
28. Alltså ock de snickare och timmermän, hwilka dag och natt arbeta, och snida belätewerk, och winnlägga sig mångahanda arbete att göra: de måste tänka, att det må rätt gjordt warda, och bittida och sent hålla der uppå, att de måga fullkomna det.
29. Alltså en smed, han måste wara när sitt städ, och wakta på sin smedja; han warder wanmäktig af elden, och arbetar sig trött öfwer ässjan.
30. Hammaren slår honom öronen full; han ser derpå, huru han kan göra sin gerning rätt;
31. Och måste tänka, huru han skall göra det redo, och bitida och sent hålla deruppå, att han må wäl lyfta det.
32. Alltså en krukomakare, han måste taga wara på sitt arbete, och omdrifwa skifwan med sina fötter; och måste alltid göra sin gerning med omsorg; och hafwa sitt wissa dagsarbete.
33. Han måste med sina armar utaf leret tillpynta sitt käril; och måste bocka sig trött neder till sina fötter;
34. Han måste tänka uppå, huru han skall wäl glasera det; och bittida och sent sopa ugnen.
35. Alla dessa lita uppå sitt handtwerk; och hwar och en winnlägger sig, att han må kunna sitt arbete.
36. Man kan icke umbära dem i staden;
37. Men man fan ingen wäg sända dem; de kunna ock icke hafwa någon befallning, eller regera i menigheten.
38. De kunna icke hafwa förstånd till att lära Skriften, och predika rätt och rättfärdighet.
39. De kunna icke läsa några ordspråk; utan måste wakta uppå timlig bergning, och tänka intet widare, än hwad de med deras arbete winna kunna.
_874.jpg&oldid=346962){kind=link}