| Jesu Syrachs Bok. | Cap. 40, 41. | 89 |
24. En broder hjelper den andra i nöd; men barmhertighet hjelper mycket mer.
25. Guld och silfwer hålla en man uppe; men mycket mer ett godt råd.
26. Penningar och gods göra mod; men mycket mer HErrans fruktan.
27. HErrans fruktan fattas intet, och behöfwer ingen mans hjelp.
28. HErrans fruktan är en wälsignad örtagård, och intet är så dägeligt, som hon är.
29. Min son, gif dig icke till att tigga; det är bättre wara död än tigga.
30. Den sig förlåter uppå en annans bord, han aktar icke berga sig med äran; ty han måste synda för en annans mat skull;
Synda, d. ä. han måste skrymta, tala och lofwa det husbonden will.
31. Men der tager en förnuftig wis man sig wara före.
32. Tigga smakar en skamlös mun wäl; men det bekommet honom på sistone illa.
41. Capitel.
Döden bitter. Ogudaktighet förbannad. Rätt skam.O död, huru bitter är du, när en menniska tänker uppå dig, som goda dagar och nog hafwer, och utan sorg lefwer;
2. Och den i all ting wäl går, och ännu wäl äta gitter.
3. O död, huru wäl gör du emot den torftiga; den der swag och gammal är;
4. Den i all sorg ligger, och hafwer dock intet bättre till att hoppas eller wänta.
5. Frukta icke döden; kom ihåg, att detta är alltså skickadt af HErranom öfwer allt kött, både deras som för dig warit hafwa, och efter dig komma skola.
6. Och hwad står du emot Guds wilja, ehwad du lefwer i tio, hundrade eller tusen år?
7. Ty i döden frågar man icke, huru länge en lefwat hafwer.
8. De ogudaktigas barn och de, som gifwa sig i sällskap med de ogudaktiga, warda till en styggelse.
9. De ogudaktigas barns arfgods måste förgås, och deras efterkommande skola föraktade warda.
10. Barnen skola klaga öfwer en ogudaktig fader; ty för hans skull äro de föraktade.
11. We eder, I ogudaktige, som öfwergifwen den Högstes lag;
12. Ehwad I lefwen eller dön, så ären I förbannade.
13. Lika som allt det af jorden kommer, åter till jord warder;* allså komma de ogudaktige utur förbannelse till fördömelse. *1 Mos. 3: 19. Syr. 40: 11.
14. En menniskas lidande må här wara så länge hon lefwer; men de ogudaktigas namn måste utskrapadt warda, ty det duger intet.
15. Se till, att du behåller ett godt namn; det blifwer wissare än tusende stora guldskatter.* *Ords. 22: 1.
16. Lifwet ware så godt som det kan, så warar det dock en liten tid; men ett godt namn blifwer ewinnerligen.
17. Mina barn, när eder wäl går, så ser till, och blifwer uti gudsfruktan.
18. Hwi skämmens I wid mina ord?
19. Man skämmes ofta, då man sig intet skämma skall; och gillar ofta det man icke gilla skall.
20. Skämme sig fader och moder af horeri; en förste och herre af lögn;
21. En domare och rådgifware af orätt;* en menighet och folk af olydnad; *Ords. 24: 23. Syr. 42: 1.
22. En nästa och wän att skada göra; en granne af stöld.
23. Skäm dig, att du med din arm ligger på brödet öfwer bord.
24. Skäm dig, att du icke wäl består i räkenskap, och att du icke tackar, när man dig helsar.
25. Skäm dig att se efter skökor, och att wända ditt ansigte ifrån dina fränder;
26. Skäm dig att förwandla arfwedel och morgongåfwa; och att begära en annans hustru.* *2 Mos. 20: 14, 17. Matth. 5: 28.
27. Skäm dig att begära en annans tjenarinna, och att stå wid hennes säng.
28. Skäm dig att förewita din wän; och när du gifwer honom något, förewit honom det icke.* *Syr. 20: 15.
_877.jpg&oldid=346971){kind=link}