| Jesu Syrachs Bok. | Cap. 45. | 93 |
Heligt stånd, heligt embete.
5. Han lät honom höra sin röst, och hade honom in uti det mörka molnet.* *2 Mos. 16: 10. 4 Mos. 12: 8.
6. Han gaf honom budorden, närwarande, nemligen lifsens och wishetens lag,* att han skulle lära Jacob förbundet, och Israel sina rätter. *2 Mos. 19: 7.
7. Han upphöjde också Aaron, hans broder,* af samma Levi slägt, honom lik. *2 Mos. 4: 14.
8. Han gjorde ett ewigt förbund med honom, och gaf honom presterskapet i folket.* *2 Mos. 28: 1.
9. Han klädde honom ärligt och dägeligen, och drog en härlig kjortel på honom; och lade allahanda prydning på honom.* *2 Mos. 28: 2, [et]c.
10. Han tillpyntade honom med kosteligt smide; han drog nederklädet uppå honom, den sida kjortelen och lifkjortelen;
11. Och hängde många gyldene bjellror och knappar på honom allt omkring, att de skulle klinga, då han ut- och ingick, och det klanget hördt warda i helgedomen, och dermed för Gudi på Hans folk tänkt warda;
12. Ja, den heliga kjortelen med guld, gult silke, och skarlakan skickad;
13. Maktskölden på bröstet med Ljus och Rätt; kosteligen wirkad med ädla stenar, der de tolf Israels slägters namn uti grafne, och i guld genom stensnidare fattade woro, att på dem skulle för Gudi tänkt warda.
14. Det gyldene spannet* på hatten, der helighet uti grafwen war; hwilket allt war härligt, kosteligt, lustigt och dägeligt; *2 Mos. 28: 36.
15. Man hafwer dess like före detta ej sett.
16. Det måtte ock ingen annan hafwa uppå, utan hans söner allena, och sonsöner till ewig tid.
17. Hans offer wordo dagligen twå gånger gjorda.
18. Mose fyllde honom händerna, och smorde honom med den heliga oljan.* *3 Mos. 8: 2, 12, [et]c.
19. Med honom wardt förbund gjordt, att han och hans söner skulle tjena Honom ewinnerligen, så länge himmelens dagar woro;* wara prester och wälsigna Hans folk i Hans namn.† *5 Mos. 11: 21. †4 Mos. 6: 23, [et]c. Syr. 36: 19.
Denna uttolkning af Skriftens ord om Aarons prestadöme måste rättas genom Ps. 110: 4. Ebr. 7: 11, 21; jemför 2 Mos. 12: 14. 3 Mos. 3: 17. 5 Mos. 15: 17.
20. Han utwalde honom af alla lefwande, att han spisoffer och rökoffer HErranom offra skulle till en söt lukt och åminnelse, till att försona folket,
21. Han befallte honom sitt ords embete, att han skulle lära Jacob sina wittnesbörd, och upplysa Israel med sin lag.
22. Sig satte wäl andra upp emot honom, och buro afund till honom i öknen, nemligen de, som med Dathan och Abiram woro, och den rasande roten Korah;* *4 Mos. 16: 1.
23. Men HErren såg det, och det behagade Honom icke, och de wordo uppswulgne i en grym wrede.
24. Han lät se ett förskräckligt under på dem, och upptärde dem med sin eld.
25. Han ärade Aaron ännu ytterligare, och gaf honom en arfwedel, nemligen all förstling delade Han honom till.* För alla andra skickade Hon honom allraförst bröd nog; *4 Mos. 18: 8; cap. 18: 19.
26. Ty de skulle äta HErrans offer, hwilket Han honom och hans säd gaf.
27. Men de måste ingen del hafwa i landet, eller arf taga med folket, utan HErren war deras del och arf.
28. Pinehas, Eleazars son, war den tredje i denna ära; han hade nit i gudsfruktan.* *4 Mos. 25: 7.
29. Och då folket affölle stod han troligen fast och frimodig, och försonade Israel.* *Ps. 106: 30.
30. Derföre wardt honom gifwet fridens förbund, att han skulle förestå helgedomen och folket, och han med sin säd hafwa presterlig wärdighet ewinnerligen.* *1 Macc. 2: 54.
31. Lika som förbund gjordes med David af Juda slägte, att allenast en af hans söner skulle konung wara;
32. Alltså skulle ock Aaron och hans säd wara der arfwingar till, att de skulle lära oss wishet, och regera Hans folk rätt, på det deras stånd och härlighet icke skulle förgås, utan blifwa när dem ewinnerligen.
_881.jpg&oldid=346980){kind=link}