| Jesu Syrachs Bok. | Cap. 51. | 99 |
14. Och åkallade HErran, min Fader och Herra, att han icke skulle öfwergifwa mig i nöden, och när de högmodige trotsade, och jag ingen hjelp hade.
15. Jag lofwar ditt namn utan återwändo, och jag prisar och tacker dig; ty min bön wardt hörd.
16. Och du hafwer hulpit mig utur förderf, och ifrån allt ondt.
17. Derföre will jag, HErre, tacka dig och lofwa och prisa ditt namn.
18. Då jag ännu ung war, förr än jag förförd wardt, sökte jag wisheten uppenbarligen med min bön;
19. I templet bad jag derom, och will söka henne allt in till min ända;
20. Mitt hjerta fröjdade sig öfwer henne, lika som då winbären mogna.
21. Jag gick rätta wägen till henne, och frågade allt ifrån ungdomen efter henne; jag lydde derefter, och undfick henne.
22. Då lärde jag wäl, och förkofrade mig fast genom henne;
23. Derföre tackar jag Honom, som mig wishet gaf.
24. Jag satte mig före att göra derefter, och winnlägga mig om det goda; och jag kom icke på skam deröfwer.
25. Jag stod af hjertat derefter, och winnlade mig göra derefter.
26. Jag lyfte mina händer upp till himmelen;
27. Då wardt min själ upplyst genom wishet, att jag kände min galenskap.
28. Jag stod efter henne med allwar; han och jag wordo ett hjerta af begynnelsen. och jag fann henne ren; derföre warder jag icke förkastad.
Icke förkastad, utan utkorad, kär och afhållen för Gud och menniskor.
29. Mitt hjerta längtade efter henne; och jag fick en god skatt;
30. HErren hafwer gifwit mig genom henne en ny tunga, der will jag lofwa honom med.
31. Nalker eder hit till mig, I oförfarne, och kommer till mig i skola;
32. Och hwad eder fattas, det kunnen I här lära; ty I ären wisserligen fast törstige.
33. Jag hafwer öppnat min mun och lärt; tänker nu till och köper eder wishet, medan I kunnen få henne utan penningar;* *Es. 55: 1.
Konsten går nu efter brödet, men brödet skall åter löpa efter konsten och icke finna henne.
34. Och gifwer eder hals under hennes ok, och låter lära eder; man finner henne nu hardt när.
35. Ser uppå mig, jag hafwer en liten tid hast möda och arbete,* och hafwet funnit en stor hugnad. *Syr. 6: 20.
36. Tager wid läran, lika som wid en stor silfwerskatt; och behåller henne, lika som en stor hop guld.
37. Glädjens af Guds barmhertighet, och skämmens icke wid Hans lof;
Bekänna Guds ord är för werlden en skam, ja skada och all fara.
38. Görer hwad eder budet är, medan I tid hafwen, så lönar Han eder wäl i sinom tid.
_887.jpg&oldid=346998){kind=link}