100
Baruchs Bok.
Inledning.
Bokens författare har lånat namnet af propheten Jeremie skrifware Baruch och sökt likna propheternas skrifsätt, men det är lätt att se, att denna bok är af ett mycket sednare ursprung.
Efter denna bok finnas i den latinska Biblen twå andra apocryphiska böcker, nemligen tredje och fjerde Esre böcker, men dessa hafwa aldrig blifwit upptagna i den tyska, ej heller i den swenska Bibelöfwersättningen.
1. Capitel.
Baruch läsen. Folkets gråt, bref, offer.Detta är det tal som Baruch, Neria son, Mahasia sons, Sedechia sons, Zebei sons, Helkia sons, uti en bok skref i Babel:
2. I femte året, på sjunde dagen i månaden, på den tiden när de Chaldeer Jerusalem wunnit, och med eld uppbränt hade.* *2 Kon. 25: 9.
Detta öfwerensstämmer icke med tidsuppgifterna efter 2 Kon. 25: 1, 2, 9 och Jer. 52: 4–7, 12.
3. Och Baruch las denna boken för JechonJa, Joakims son, Juda konung,* och för allt folkets öron, som dertill kom; *2 Kon. 24: 6.
4. För förstarnas öron, och för konungasönerna, och för de äldsta; och för allt folket både små och stora, som bodde i Babel wid den elfwen Sud.
Någon elf i Babel med namnet Sud omtalas hwarken i den Heliga Skrift eller i några gamla tillförlitliga källor.
5. Och de greto, fastade och bådo med allwar inför HErran,
6. Och lade tillhopa hwad hwar och en förmådde,
7. Och sände till Jerusalem till Joakim, Helkia son, Saloms sons, presten, och till de (andra) presterna, och till allt folkel, som med honom war i Jerusalem;
Någon öfwersteprest fanns icke i Jerusalem, emedan, enligt v. 2, staden war intagen och förstörd, då detta skrefs. Denna vers strider emot Dan. 5: 1, 2.
8. Att hen skulle föra in i Juda landet de HErrans huskäril, som i förtiden utur templet borttagne woro, på tionde dagen i den månaden Sivan, nemligen de silfwerkäril, som Zedekia, Hosia son, Juda konung tillrådit hade,
9. Sedan NebucadNezar, konungen i Babel, hade bortfört JechonJa, och förstarna, och fångarna, och de wäldiga, och landsfolket ifrån Jerusalem, och till Babel haft hade.* *2 Kon. 24: 15. 2 Chrön. 36: 10.
10. Och skrefwo dem alltså: Si, wi sända eder penningar; der köper före bränneoffer, syndoffer, rökelse och spisoffer, och offrer det på HErrans wår Guds altare.
Emedan staden och templet förstördes på en gång, 2 Kon. 25: 9, och detta hade redan skett, v. 2, så kunde hwarken altare eller gudstjenst nu finnas.
11. Och beder för NebucadNezars lif, konungens i Babel, och för Belsazzers, hans sons lif, att deras dagar på jorden wara måga, så länge som himmelens dagar* wara; *Ps. 89: 30.
De judar, som blifwit förda till Babel, beskrifwas på annat sätt. Jer. 29: 4–28.
12. Så straffar oss HErren nog och goda dagar, och wi få lefwa under NebucadNezars skugga, konungens i Babel, och under Belsazzers, hans sons, skugga; och tjena dem i lång tid, och nåd för dem finna.
13. Och beder för oss till HErran wår Gud; ty wi hafwa syndat emot HErran wår Gud, och Hans grymhet och wrede är icke ifrån oss wänd allt in till denna dag.
14. Och läser denna boken; ty wi hafwa fördenskull sändt henne till eder, att I henne läsa skolen i HErrans hus på helgedagar och årstider,
15. Och säger: HErren wår Gud är rättfärdig; men wi bära wår skam
_888.jpg&oldid=347001){kind=link}