| 104 | Cap. 4. | Baruchs Bok. |
3. Öfwergif icke åt andra din ära, och din skatt åt ett främmande folk.
4. O, salige äro wi, Israel; ty Gud hafwer oss sin wilja uppenbarat;* *Ps. 147: 19, 20.
5. Haf ett godt mod, mitt folk, du Israels pris.
6. I ären hedningomen sålde, icke till förderf; men derföre, att I Gud förtörnat hafwen, ären I edra fiender öfwergifne.
Icke till förderf, will så mycket säga: för syndens skull straffar Gud sina barn, på det de måga omwända sig och ropa till Honom; wänja sig wid tålamod och söka Herran med flit, så skola de förlossade warda, men Guds församlings fiender skola förgås.
7. Ty I hafwen förtörnat den eder skapat hafwer, i det att I icke åt Gud, utan djeflar offrat hafwen.
8. hafwen förgätit den ewiga Gud, den eder skapat hafwer, och bedröfwat Jerusalem, den eder uppfödt hafwer;
9. Ty han hafwer sett Guds wrede, som Öfwer eder komma skulle, och sagt: Hörer till, I Zions inbyggare, Gud hafwer tillskicket mig stor sorg;
10. Ty jag hafwer sett mina söners och döttrars fängelse, hwilket den Ewige öfwer dem hafwer komma låtit.
11. Jag hafwer uppfödt dem med glädje; men med gråt och sorg hafwer jag sett dem föras bort.
12. Ingen glädje sig öfwer mig, att jag en enka och af många öfwergifwen är; jag är gjord till ett öde för mina barns synders skull;
13. Ty de äro afwikne ifrån Guds lag, och hafwa icke känt Hans rätter; de hafwa icke lefwat efter Guds befallning, och hafwa icke hållit Hans bud.
14. Kommer hit, I Zions inbyggare, och förkunner mina söners och döttrars fängelse, som den Ewige öfwer dem hafwer komma låtit;
15. Ty Han hafwer låtit komma öfwer dem ett folk fjerran efter; ett grufweligt folk af ett okunnigt mål.* *5 Mos. 28: 49. Jer. 5: 15.
16. Hwilka icke skona den gamla, eller förbarma sig öfwer barn. De samme hafwa bortfört enkans kära (söner), och bedröfwat den ensammas döttrar;
17. Men huru kan jag hjelpa eder?
18. Ty den som denna olyckan öfwer eder hafwer komma låtit, Han skall frälsa eder utur edra fienders händer.
19. Drager hän, I käre barn, drager hän; men jag är öfwergifwen ensam.
20. Jag hafwer min glädjes kläder afdragit, och sorgkläder pådragit; jag will ropa till den Ewige i alla mina dagar.
21. Hafwer ett godt mod, barn; roper till Gud, så skall Han förlossa eder utur fiendernas wåld och hand.
22. Ty jag hoppas än, att den Ewige skall hjelpa eder, och jag skall glädje få af den Heliga för den barmhertighets skull, den eder af wår ewiga Frälsare snarligen wederfaras skall.
23. Jag hafwer låtit eder fara med sorg och gråt; men Gud skall gifwa eder mig igen med glädje och fröjd ewigligen.
24. Och lika som Zions innebyggare edert fängelse sett hafwa, så skola de ock snart se hjelp af eder Gud, den öfwer eder komma skall med stor härlighet och ewig tröst.
25. I barn, lider tåligen den wrede, som af Gudi öfwer eder kommer: ty din. fiende hafwer förföljt dig; och du skall innan en kort tid se hans förderf, och skall träda uppå hans hals.
26. Mina kräseliga (barn) måste gå på en ond wäg; de äro bortförde såsom en hjord, af fiender bortröfwad.
27. Hafwer ett godt mod, I barn, och roper till Gud; ty Han som hafwer eder bortföra låtit, Han skall icke förgäta eder.
28. Derföre såsom I hafwen winnlagt eder till att afwika ifrån Gud; alltså wänder nu om, och winnlägger eder tio sinom mer att söka HErran;
29. Ty den som detta straff öfwer eder hafwer gå låtit, Han skall hjelpa eder, och en ewig glädje skaffa.
30. Jerusalem, haf ett godt mod; ty den skall trösta dig, efter hwilken du nämnd är.
31. Usle ware de som dig plågat, och sig öfwer ditt fall glädt hafwa.
32. Usle ware de städer, hwilka dina barn tjent hafwa; och usel, den dina barn fångna håller;
33. Ty såsom han öfwer ditt fall sig glädt, och öfwer ditt förderf fröjdat hafwer; alltså skall han bedröfwad warda, när han förödd blifwer.
34. Och jag skall borttaga hans makt,
_892.jpg&oldid=347013){kind=link}