| 106 | Cap. 6. | Baruchs Bok. |
17. Och presterna förwara de afgudars tempel med dörrar, lås och bommar, att de icke skola af röfware bortstulne warda; lika som när man sätter en i fängelse, och förwarar den, som konungen emot brutit hafwer, och till döden dömd är.
18. De tända för dem lampor upp, och mycket flera för dem än för sig sjelfwa; och de se dock intet;
19. De äro såsom bjelkarna i huset; och maskarna, som på jorden krypa, äta deras hjertan och deras kläder upp, och de känna det dock intet.
20. I deras ansigten äro de swarta af röken i huset.
21. Nattskäfwor, swalor och andra fåglar sätta sig på deras hufwud; desslikes ock kattor.
Nattskäfwor: flädermöss.
22. Deraf kunnen I ju märka, att de inga gudar äro; derföre frukter dem intet.
23. Det guld, som man på dem hänger till att pryda dem med, det skiner icke, när man icke afwiskar rosten; och då man göt dem, kände de det icke.
24. Af allahanda kostelig materia hafwer man tillrådit dem, och der är dock intet lif uti.
25. Efter de icke gå kunna, så måste man bära dem på axlarna;* derpå menniskorna ju se kunna, att det skamlige gudar äro. *Es. 46: 7.
26. Ock måste de skämma sig af dem, som ära dem; derföre att de hwarken sjelfwe uppstå kunna, när de falla neder på marken; eller röra sig, när man dem upprätta någorstäds sätter; och om han lutar, kan han icke rätta sig upp; och lika som man sätter de döda offer före, alltså sätter man det ock dem före.
27. Men deras prester förfara deras offer, som dem gifwet warder; desslikes ock deras qwinnor göra sig der wäldagar af, och gifwa hwarken den fattiga eller den kranka der något af.
28. Orena qwinnor,* och de som i barnsäng ligga, komma wid deras offer; deraf I ju märka kunnen, att de inga gudar äro: derföre frukter dem intet. *3 Mos. 12: 2, 4.
29. Och hwarutaf skulle de gudar kallas? Förty qwinnor sköta de guldgudarna, silfwergudarna och trägudarna;
30. Och presterna sitta i deras tempel med wida korkåpor, raka af skägget, och hafwa plättar, sitta der med blotta hufwuden;
31. Tjuta och ropa för sina afgudar, såsom man plägar uti de dödas begängelse.
32. Presterna stjäla bort deras kläder, och kläda sina hustrur och barn dermed.
33. Ehwad man gör dem godt eller ondt, så kunna de dock icke wedergälla det;
34. De hwarken förmå sätta en konung upp eller af; de kunna hwarken penningar eller gods gifwa; om någon lofwar dem något, och håller det icke, så kräfwa de det icke.
35. De kunna icke taga en menniska ifrån döden, eller hjelpa en swag för den starka.
36. De kunna ingen blind seende göra; de kunna icke hjelpa en menniska i nöden.
37. De förbarma sig icke öfwer enkor, och hjelpa icke den faderlösa;
38. Ty de äro trä, med guld och silfwer beprydde, like wid de stenar, som man utur berget hugger; derföre måste de till skam warda, som dem ära.
39. Huru skall man då hålla dem för gudar, eller så kalla dem?
40. Efter ock de Chaldeer icke mycket af dem hålla; ty när de en dumme se, den icke tala kan, honom hafwa de in för Bel, och säga, att dummen skall åkalla honom, lika som han förstode det.
41. Och ändock de weta, att der intet lif uti dem är, likwäl löpa de till dem.
42. Men qwinnor sitta för kyrkorna omgjordade med tåg, och bära olivekärwor till offer;
Kyrkorna, d. ä. afgudatemplen.
43. Och om någon, den der framgår, tager en bort till sig, och ligger när henne, så berömmer sig densamma emot de andra, att de icke hafwa så wärdiga warit som hon, att tåget måtte dem upplöst wordit.
44. Allt det som genom dem sker, det är alltsammans bedrägeri; huru skall man då hålla dem för gudar, eller så kalla dem?
45. Af mästare och guldsmeder äro de gjorde; och hwad mästarena wilja, det måste deraf warda, och intet annat.
46. Och de, som dem gjort hafwa, kunna icke länge lefwa; huru skulle de gudar wara, som af dem gjorde äro?
_894.jpg&oldid=347019){kind=link}