Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 896.jpg

108

Första Boken de Maccabeers.

Inledning.

Denna och den nästföljande historiska bok hafwa sitt namn af den tappre stridsmannen Judas Meccabeus och hans bröder. Gud sände genom dessa krigshjeltar en kraftig hjelp och förlossning från det hårda Syriska oket, och dessa krigbedrifter äro i dessa twå böcker beskrifna. De äro icke skrifna af samma författare, och hwilka deras författare warit är alldeles obekant. Judarna hafwa aldrig erkänt dessa böcker såsom af gudomligt ursprung, eller såsom tillhörande den Heliga Skrift. Kyrkofadren Hieronymus säger, att denna bok skall hafwa funnits på Hebreiska, men af en sådan bok på Hebreiska finnes nu icke något spår, då deremot alla af Guds Anda ingifna böcker, tillhörande det Gamla Testamentet, genom Guds försyn blifwit bibehållna och finnas i wår tid. Författaren säger också sjelf, cap. 4: 46 och cap. 9: 27, att ingen af Guds Anda drifwen prophet fanns på hans tid. Meccabeernas böcker innehålla många wigtiga historiska underrättelser, men stundom några misstag, likasom hwarje mensklig skrift. Luther anmärker, att dessa böcker böra lända oss till tröst, ”emedan de wisa oss, att Gud halp Meccabeerna och de trogna judarna icke blott emot Antiochus och hedningarna, utan ock emot de förrädare och affälliga judar, som gåfwo sig in till hedningarna och hulpo till att förfölja, plåga och dräpa sitt eget folk och bröder: och om än de falske christne och kättare sätta sig emot oss, plåga och skada göra, så swårligen, som antichrist sjelf, så skola wi likwäl wara wid godt mod och oförskräckte, warande wissa deruppå, att de icke skola länge så drifwa det; mycket mindre fullborda det, som de i sinnet hafwa: utan lika som Antiochus och de förrädare, ganska snarligen få sin förtjenta lön, såsom det allaredan en god del skedt är och sker dagligen mer.”

1. Capitel.

Antiochi gudlöshet, tyranni.

Alexander, Philippi son, konung i Macedonien, den förste monark af Grekland, drog utaf det landet Chittim, och förde stor örlig; intog fasta städer, och slog de Persers konung Darius;

Denne bekante Alexander den store öfwerwann och dödade den Persiske konungen Darius Codomannus, gjorde en ända på det Mediskt-Persiska riket och upprättade det Grekiska riket. Se Dan. 2: 39; cap. 8: 5, 8; cap. 11: 3.

2. Och sedan andra konungar i alla land underkufwade sig.

3. Och drog ju alltid framåt, och intog alla land och konungariken;

4. Och ingen torde sätta sig upp emot honom; och han wardt stolt, och hade ett mäktigt godt krigsfolk.

5. Som han nu de konungarikena inne hade, föll han i krankhet.

6. Men då han förmärkte, att han skulle dö,

7. Kallade han till sig sina förstar, som med honom af ungdomen uppfödde woro, och satte dem till höfwitsmän öfwer landen, medan han ännu lefde.

Historieskrifware motsäga detta.

8. Sedan blef Alexander död, då han i tolf år regerat hade.

9. Efter hans död kom riket till hans förstar;* de togo landen in, hwar och en höfwitsman sitt rum; *Dan. 11: 4.

10. Och gjorde sig alla till konungar; och de och deras efterkommande regerade i lång tid; och stort örlig war emellan dem, och mycken jemmer wardt allestädes i hela werlden.

11. Utaf en ibland dessa förstar wardt född en skadelig ond rot,* benämnd Antiochus den ädle, den i Rom i gisslan† stått hade för sin fader, den store Antiochus; och denne Antiochus den ädle begynte regera uti hundrade sjunde och trettionde året af det Grekiska riket. *Dan. 11: 21. †1 Macc. 8: 7.

Seleucus war den förste konungen i Syrien efter Alexanders död, och alla åratal i denna bok räknas ifrån det Syriska rikets begynnelse, då Seleucus blef konung. Antiochus kallades ¨ Epiphanes, som här är öfwersatt: den ädle; det kan äfwen betyda den namnkunnige, den widtberömde. Se Dan. 8: 9.

12. På denna tiden woro i Israel onde män; de höllo folket före och sade: Låter oss göra förbund med hedningarna här omkring, och taga wid deras gudstjenst; ty wi hafwa mycket måst lida, Sedan wi satte oss upp emot hedningarna.

13. Denna meningen behagade dem wäl;

14. Och der wordo några af folket sände till konungen; han befallte dem att upptaga hedniskt sätt.