| 1 Boken Maccabeers. | Cap. 1. | 109 |
15. Då upptogo de i Jerusalem hedniska spelhus;* *2 Macc. 4: 9, 12, 14.
Spelhus, grt. gymnasier. Så kallade de gamle Grekerna de ställen, der ungdomen hade kroppsöfningar och kämpaspel.
16. Och höllo ingen omskärelse mer, och föllo ifrån det heliga förbundet, och höllo sig såsom hedningar, och wordo platt förstockade till att fördrifwa all skam och laster.
17. Som nu Antiochus hade befäst sig i riket, tog han sig före att wilja också wara rådande öfwer det konungariket Egypten, på det han skulle hafwa båda rikena;
18. Och drog in uti Egypten* wäl rustad med wagnar, elephanter, resenärer och många skepp; *2 Macc. 5: 1, 2.
19. Och örligade med Ptolemeus, konungen i Egypten; men Ptolemeus fruktade sig och flydde, och många Egyptier kommo om halsen.
20. Och Antiochus intog de fasta städer i Egypten, och röfwade der mycket gods, och förde bort.
21. Men sedan Antiochus alltså uti Egypten wunnit hade, och drog hem igen uti hundrade tredje och fyrationde året, drog han genom Israel,
22. Och kom till Jerusalem med mycket folk;
23. Och gick öfwerdådeligen in i helgedomen,* och lät borttaga gyldene altaret, ljusstaken, och hwad dertill hörde, bordet, der skådobröden på lågo, bägare, skålar, gyldene mortare, förlåten, kronorna,† och gyldene prydningen på templet, och slog det alltsammans sönder; *3 Mos. 16: 2. †Zach. 6: 14. 1 Macc. 4: 57.
24. Och tog silfwer och guld och kosteliga käril* och de fördolda skatter, så många som han fann, och förde med sig i sitt land, *2 Chrön. 4: 22.
25. Och lät slå mycket folk ihjäl, och utropade smädeliga bud.
26. Och i hela Israel, och ehwar de bodde, war en stor hjertans sorg;
27. Och förstarna sörjde, och de äldste, och jungfrur och qwinnor sågo jemmerliga ut;
28. Män och qwinnor klagade; och hela landet wardt bedröfwadt,
29. För den grufwelighets skull, som der skedde; och hela Jacobs hus war fullt med jemmer.
30. Och efter tu år sände konungen en höfwitsman* i Juda; han kom med mycket krigsfolk till Jerusalem, *2 Macc. 5: 24.
31. Och begärde, att man skulle inlåta honom, så wille han ingen skada göra; men det war alltsammans bedrägeri.
32. Då de nu trodde honom, och läto honom in, öfwerföll han staden förrädeligen, och slog mycket folk af Israel;
33. Och skinnade staden; uppbrände husen, bröt murarna neder;
34. Och förde bort qwinnor och barn och boskap.
35. Och Davids borg befäste han med starka murar och torn;
36. Och besatte henne med en ogudaktig hop, som all skalkhet derpå bedrefwo,
37. Och röfwade wärjor och spis utur staden Jerusalem, och läto komma uppå borgen;
38. Och belade der helgedomen, och waktade på folket, som uti templet gingo, och slogo utaf borgen in i helgedomen, till att förtaga gudstjensten;
39. Och utgöto mycket oskyldigt blod wid helgedomen, och ohelgade honom.
40. Och borgarena i Jerusalem flydde bort, och de främmande blefwo i Jerusalem, och de som der födde woro, måste wika.
41. Helgedomen wardt öde; helgedagar wordo alltsammans sorgedagar,* sabbatherna icke annat än jemmer, och all deras härlighet wardt till intet. *Amos 8: 10. Tob. 2: 6.
42. Så härligt och så högt som Jerusalem tillförene warit hade, så jemmerligt och elände måste det på den tiden wara.
43. Och Antiochus lät ett bud utgå öfwer sitt hela konungarike, att alla folk skulle endrägteligen enahanda gudstjenst hålla.
44. Då öfwergåfwo alla folk sin lag, och samtyckte Antiochi sätt.
45. Och många af Israel föllo der ock in till, och offrade afgudom och ohelgade sabbathen.
46. Antiochus sände ock bref till Jerusalem och i alla Juda städer; deruti
_897.jpg&oldid=347028){kind=link}