| 114 | Cap. 3, 4. | 1 Boken Maccabeers. |
35. Att han dit mera folk sända skulle, till att utrota det qwarblefna folket i Israel och Jerusalem;
36. Och utdela landet åt främmande, och sätta der allestäds hedningar in.
37. Uti hundrade sju och fyrationde året drog konungen utaf sin stad Antiochien öfwer Euphrates upp åt öfwerlanden.
38. Men Lysias utwalde några förstar, konungens wänner, till höfwitsmän, nemligen Ptolemeus, Dorimenis son, Nicanor och Gorgias;
39. Och fick dem fyratiotusen män till fot, och sjutusen till häst, att de skulle draga in i Judee land, och utrota Judarna, såsom konungen befallt hade.
40. Såsom de nu med denna hären utdragna woro, lägrade de sig först wid Ammao på slättmarken.
Ammao är Emaus. Luc. 24: 13.
41. Då köpmännerna i de land der omkring det hörde, kommo de i lägret, och förde många penningar med sig, till att köpa Israels barn med, att de skulle deras trälar wara; och utaf Syrien och ifrån de andra hedningar drog dem mer krigsfolk till.
42. Då nu Judas och hans bröder sågo, att förföljelsen wardt större, och att fienderna lågo wid gränsen och förnummo, att konungen hade budit förderfwa hela Juda,
43. Woro de oförskräckte, och förenade sig, att de wille undsätta sitt folk, och strida för de helga;
De helga eller de heliga kallas de judar, som icke wille affalla ifrån Herran.
44. Derföre församlade de sitt krigsfolk tillhopa, på det de skulle wara tillsammans, och wakta uppå, när man skulle angripa fienderna; och att de skulle tillsammans bedja om nåd och hjelp af Gud.
45. Men på den tiden war Jerusalem öde, och der bodde ingen borgare mer; och helgedomen war ohelgad med en afgud, som der inne satt war;* och hedningarne hade borgen inne, och all härlighet war af Jacob borttagen, och man hörde der hwarken pipa eller harpa; *1 Macc 1: 57.
46. Derföre kom folket tillhopa i Mizpa, twärt öfwer Jerusalem; ty Israel måste i förtiden tillbedja i Mizpa.* *1 Sam. 7: 5; cap. 10: 17.
Om Mizpa, se Dom. 11: 11; cap. 20: 1. 1 Sam. 7: 5, 6.
47. På detta rummet kommo de ock nu tillsamman, fastade der, och drogo säckar uppå; strödde aska på sina hufwuden, och refwo sönder sina kläder;
48. Och buro fram lagböckerna, som hedningarna söka läto, till att skrifwa och måla sina afgudar deruti; * *1 Macc. 1: 59.
49. De förde ock prestakläderna dit, förstling och tionde, och gjorde Nazareer, hwilka sin bestämda tid hålla måste;* *4 Mos. 6: 3, 5, 6.
50. Och ropade klageligen i himmelen: hwart skola wi detta föra?
51. Ty din helgedom är orenad; dina prester äro förjagade;
52. Och si, alla hedningar församla sig emot oss, på det de skola platt förlägga oss; du wet, hwad de emot oss i sinnet hafwa;
53. Huru kunna wi för dem blifwa, utan du hjelper oss, wår Gud?
54. Sedan lät Judas kalla folket tillhopa med basuner;* *4 Mos. 10: 9.
55. Och gjorde ett regemente, öfwerstar, höfwitsmän och skickmästare;
56. Och lät utropa, att de, som hus byggt, eller hustru fäst, eller wingård planterat hade, eller de, som rädde woro, att de måtte draga hem igen, såsom lagen det tillåter.* *5 Mos. 20: 5. Dom. 7: 3.
57. Sedan drogo de åstad, och slogo ock sitt läger wid Ammao sunnan till.
58. Och Judas förmanade sitt folk, och sade: Ruster eder, och warer oförskräckte, att I redo i morgon ären till att strida emot dessa hedningar, som oss och wår helgedom akta förlägga;
59. Det är oss lideligare, att wi dö i striden, än att wi skola se sådan jemmer på wårt folk, och på helgedomen;
60. Men hwad Gud i himmelen will, det ske.
4. Capitel.
Jude segrar. Gudstjensten upprättad.Och Gorgias tog fem tusen män till fot, och tusen resenärer de bästa, och drog om natten hemligen in till Judarnas läger,
2. Till att öfwerfalla dem oförsedt; och några, de der på borgen legat hade, förde hopen.
3. Men Judas war förr uppe med
_902.jpg&oldid=347042){kind=link}