| 116 | Cap. 4. | 1 Boken Maccabeers. |
som dig kär hafwa: på det dig må lofwa och prisa alla de, som ditt namn känna.
34. Sedan slog han till dem; och Lysias miste wid femtusen män.
35. Men då Lysias såg, att hans folk flydde, och Judarna oförskräckte woro, och att de redo woro, både till att ärligen lefwa eller ärligen dö, drog han af till Antiochien, till att åter upptaga krigsfolk, och ännu starkare draga emot Judarna igen.
36. Men Judas och hans bröder sade: Efter wåra fiender äro förjagade, så låt oss draga upp och skära helgedomen igen.
37. Derföre kom krigsfolket tillhopa, och drogo allesammans upp på Zions berg.
38. Och då de sågo, att helgedomen förödd war, altaret ohelgadt, portarna uppbrände, och på planen der omkring war gräs wäxt, såsom i en skog eller på bergen, och presternas celler förfallne woro,
39. Då refwo de sina kläder, och hade stor gråt; strödde aska på sitt hufwud;
40. Föllo neder på sitt ansigte, och läto trumpeta, och ropade i himmelen.
41. Och Judas utwalde en hop till att förtaga fienderna, som på borgen woro, att de icke utfalla skulle, medan han lät skära helgedomen;
42. Och tog prester der till, som sig icke orenat, utan i lagen beständige warit hade.
43. Desse skärde helgedomen, och buro den styggelsen och de orena stenar bort på oheligt rum.
Orena stenar, af afgudaaltaren, som bliwit byggda i tempelgården.
44. Efter ock bränneoffersaltaret ohelgadt war, hölle de råd, huru de dermed fara skulle;
45. Och funno ett godt råd, nemligen att man skulle platt rifwa det neder, på det ingen förargelse måtte komma deraf, efter hedningarne hade ohelgat det; derföre wardt det alltsamman nederbrutet.
46. Och de förwarade stenarna på berget när huset på ett besynnerligt rum, till dess en prophet måtte komma, som sade, hwad man dermed göra skulle.
47. Men de togo andra nya ohuggna stenar,* såsom lagen lärer, och byggde ett nytt altare, sådant som det förra warit hade; *2 Mos. 20: 25.
48. Och byggde upp helgedomen igen, och de stolar och prestceller i huset;
49. Och läto nya heliga käril göra, gyldene ljusstaken, rökaltaret och bordet,* och buro dem åter in i templet; *2 Mos. 25: 23, 31; cap. 30: 1.
50. Och satte rökwerk på altaret, och upptände lamporna på ljusstaken, att de i templet lysa skulle;
51. Lade bröden på bordet, och hängd upp förlåten, och pyntade templet alldeles upp igen.
52. Och på femte och tjugonde dagen i nionde månaden, som kallas Caslev, uti hundrade åtta och fyrationde året,
Om Caslev, se cap. 1: 57. Om hjelpen och tempelreningen, se Dan. 11: 34.
53. Stodo de bittida upp, och offrade åter efter lagen på bränneoffersaltaret.
54. Detta war det första offret, sedan hedningarne helgedomen oskärat hade; och detta offret wardt åter upprättadt med sånger, pipor, harpor och cymbaler.
55. Och allt folket föll neder på ansigtet, tillbådo, och lofwade HErran i himmelen, den dem lycka och seger gifwit hade;
56. Och höllo det nya altarets högtid i åtta dagar, och offrade derpå bränneoffer och tackoffer med glädje.
57. Och prydde templet med gyldene kransar* och sköldar, och gjorde nya portar och celler.* *Zach. 6: 14. 1 Macc. 1: 23.
58. Och ganska stor glädje war i folket, att den skammen ifrån dem tagen war, som hedningarna hade kommit dem uppå.
59. Och Judas och hans bröder och allt Israels folk beslöto, att man årligen ifrån femte och tjugonde dagen i den månaden Caslev, i åtta dagar långt, det nya altarets högtid* med glädje och tacksägelse hålla skulle. *Joh. 10: 22.
Nya altarets högtid: Om denna högtid talar evangelisten Johannes, cap. 10: 22.
60. Och de byggde fasta murar och torn omkring helgedomen på Zions berg, så att hedningarna icke kunde intaga och föröda helgedomen, såsom tillförene.
61. Och Judas lade der krigsfolk in till att förwara helgedomen; han befäste ock Bethzura, på det folket måtte ett fäste inne hafwa emot Idumeen, der de sig inne hålla och wärja kunde.
5. Capitel.
Andra och flera Jude segrar.Men då hedningarne deromkring
_904.jpg&oldid=347047){kind=link}