| 1 Boken Maccabeers. | Cap. 9. | 125 |
och sade: Det är icke möjligt, att wi något skaffa; utan låt oss i denna gången wika och draga af igen, och hemta wåra bröder tillsamman, som ifrån oss flydde äro, sedan wilja wi åter draga till fienderna, och slå till dem; nu äro wi allt för få.
10. Men Judas sade: Bort det, att wi skulle fly; är wår tid kommen, så wilja wi ärligen dö för wåra bröders skull, och icke låta wår ära till skam warda.
11. Och fienderna woro uppe, och slogo sin ordan alltså: De förste woro skyttarne, och de bästa krigsmännerna stodo främst i spetsen; resenärerna woro delade i twå hopar, på hwarje sidan en;
12. Höfwitsmannen Bacchides war på den högra sidan; med denna ordan drogo de till med stort rop och trumpetande.
13. Så lät ock Judas trumpeta, och drog till dem, och höll en slagtning med dem ifrån morgonen allt in till aftonen, så att jorden bäfwade af stort rumor.
14. Då nu Judas såg, att Bacchides sjelf samt med den största makten war på den högra sidan, då sökte han der sjelf till; han och de andre, som sitt lif wågade, och förskräckte dem;
15. Och slogo den hopen på högra sidan på flykten, och jagade efter dem allt intill det berget wid Asdod.
16. Men då de på wenstra sidan det sågo, att Judas jagade efter dem, skyndade de sig ock efter Judas.
17. Då måste Judas wända sig emot dessa, och wärjde sig länge; och det skedde en hård slagtning, så att der wordo många sårade och döde på båda sidor;
18. Och Judas wardt ock på sistone slagen. Då flydde de, som qwar woro.
19. Och Jonathas och Simon togo sin broders Juda kropp, och begrofwo honom i sina fäders graf i Modin.
20. Och allt Israels folk sörjde efter Judas i lång tid, och beklagade sig öfwer honom swårligen, och sade:
21. Ack, att den hjelten fallen är, som Israel beskyddat och frälsat hafwer.
22. Detta är historien om Judas; men han hafwer eljest många flera stora ting bedrifwit, hwilka för myckenhetens skull icke alla beskrifne äro.
23. Efter Jude död, woro de ogudaktige och affällige åter wäldige i hela Israels land.
24. Och i denna tiden war stor hunger i landet, så att allt folket gaf sig under Bacchides.
25. Då utwalde Bacchides ogudaktiga män. dem gjorde han till embetsmän;
26. Och lät allestädes uppsöka Jude anhang och wänner, och för sig komma, på det han måtte hämnas uppå dem, och bruka sitt gabberi på dem.
27. Och i Israel war en sådan bedröfwelse och jemmer, att dess like icke warit hade efter propheternas tid.
28. Derföre kom Jude anhang tillhopa, och sade till Jonathas:* *1 Macc. 2: 5; cap. 5: 17, 24.
29. Efter din broders Jude död hafwa wi ingen mer hans like, den oss beskydda må för wåra fiender och Bacchides, de oss förfölja;
30. Derföre utwälja wi dig i hans stad för en förste och höfwitsman till att föra detta örlig.
31. Alltså wardt Jonathas deras förste, och regerade i sin broders stad.
32. Då Bacchides detta förnam, lät han söka honom, på det han måtte förgöra honom.
33. När Jonathas och Simon hans broder det förmärkte, flydde de, och alla de, som när dem woro, in uti öknen Thecoe, och slog ett läger wid den sjön Asphar.
34. Detta förnam Bacchides, och stod upp, och drog emot dem.
35. Nu hade Jonathas sändt sin broder Johannes, en höfwitsman, till sina wänner de Nabatheer, till att bedja dem, att de deras håfwor och gods uti deras stad taga och bewara wille.
36. Men Jambri söner drogo utur Medaba, och öfwerfölle Johannes och grepo honom; och togo af honom allt, det han med sig förde, och hade det in i sin stad.
37. Derefter wardt Jonathe och Simon, hans broder, underwist, att Jambri söner tillredde ett stort bröllop, och skulle hemta bruden ifrån Nadabath med stort prål; ty hon war en förstes dotter utaf Canaan.
38. Nu tänkte Jonathas och Simon der uppå, att desse deras broder Johannes dräpit hade; derföre drogo de upp,
_913.jpg&oldid=347073){kind=link}