| 126 | Cap. 9. | 1 Boken Maccabeers. |
och förgömde sig wid berget, och waktade efter Jambri barn.
39. Då nu brudgummen drog der fram med sina wänner, och med mycket folk och egodelar, med pipor och trummor och kostelig skrud,
40. Då föllo Jonathas och Simon ut ifrån berget, och slogo till dem, och dråpo många, så att de, som undsluppo, måtte fly till berget; och togo bort deras egodelar.
41. Då wardt af bröllopet en sorg, och af pipandet en gråt.
42. Alltså hämnades de det mord, som på deras broder bedrifwet war; och wände om igen och drog in till Jordan.
43. Nu kom Bacchides ock till Jordan med en stor här på sabbathen.
44. Då sade Jonathas till sitt folk: Upp, och ruster eder till slags; ty nu kunnen I här icke stilla ligga såsom tillförene;
45. Förty fienderna äro för handen, och wi måste wärja oss, efter wi dock icke undkomma kunna; ty wi hafwa fiender både för oss och efter oss; så är Jordan på den ena sidan, på den andra äro kärr och berg.
46. Derföre skolen I ropa i himmelen. att I ifrån fienderna mågen hulpne warda.
47. Och de kommo till slags, och Jonathas Slog till Bacchides; men Bacchides wek tillbaka.
48. Då sprang Jonathas och hans folk i Jordanen. och kommo öfwer elfwen; och Bacchides folk torde icke gifwa sig i elfwen.
49. Och i denna dagen föllo på Bacchides sida tusen män.
50. Derföre drog Bacchides af igen. och kom till Jerusalem, och tog till att befästa städerna i landet; han lät bygga portar och höga murar om Jericho, Amao, Bethoron, Bethel, Tamnata, Phara och Topo;
51. Och lade der krigsfolk in, till en wakt, hwilka Israel plåga skulle.
52. Desslikes lät han befästa Bethzura, Gazara, och borgen i Jerusalem; och lade der ock krigsfolk in, och besörjde dem med spisning;
53. Och tog de ypperstas barn till gisslan, och behöll dem på borgen i Jerusalem.
54. Uti hundrade tredje och femtionde året i den andra månaden böd Alcimus också nederbryta de innersta murarna* af gården, som allenast för templet war, hwilka de helige propheter hade bygga låtit. *1 Macc. 10: 11.
55. Och då man detta begynte, slog Gud Alcimus, så att det, som begynt war, blef åter förhindradt; ty slaget rörde honom, så att han intet tala kunde, eller något beställa och skaffa om sina saker;
56. Och blef så död i stor wärk.
57. Men då Bacchides såg, att Alcimus war död, drog han åter sin wäg till konungen; så wardt frid och ro i landet i tu år.
58. Men de affällige i landet höllo ett råd, och sade: Jonathas och hans anhang sitta stilla och hafwa frid, och äro säkra: låt oss nu åter kalla Bacchides, han kunde nu gripa dem allesamman på en natt.
59. Alltså frto de till Bacchides, och sade honom sitt råd.
60. Då war Bacchides uppe med en stor här, och sände hemligen bref till sitt anhang i Juda land, att de Jonathas och alla dem, som när honom woro, gripa skulle; men detta anslaget wardt för Jonathas förkunnadt, derföre skaffade de intet;
61. Utan Jonathas grep wid femtio de yppersta af den affälliga och ogudaktiga hopen, och lät dräpa dem.
62. Sedan weko Jonathas och Simon och deras folk in uti öknen uti en förstörd by Bethbesen; den byggde han upp igen, och gjorde honom fast.
63. Då nu Bacchides det förnam, war han uppe med sin hela här, och lät ock resa Judarna;
64. Och drog in för Bethbesen, och belade honom i lång tid, och bestormade honom, och gjorde skott och krigsrustning der före.
65. Men Jonathas befallde staden åt sin broder Simon, och hon for med en hop ut;
66. Och slog Odares och hans bröder och Phaserons barn i deras hyddor; men efter det lyckades honom, lopp mer folk till honom, så att han starkare wardt.
67. Imedlertid föll ock Simon utur
_914.jpg&oldid=347075){kind=link}