| 1 Boken Maccabeers. | Cap. 10. | 128 |
22. Hen då Demetrius detta förnam, wardt han swårligen bedröfwad,
23. Att Alexander afwände Judarna ifrån honom och till sig, och derigenom starkare wardt;
24. Och tänkte, att han wille ock wänligen skrifwa dem till, och ära och egodelar lofwa, på det de skulle säga honom hjelp till.
25. Och skref alltså: Konung Demetrius tillbjuder Judarna helsa;
26. Wi hafwa gerna hört, och det är oss en stor glädje, att I icke ifrån oss affallen till wåra fiender, utan med all trohet när oss blifwen;
27. Derföre bedja wi, att I wiljen ännu så framgent troliga när oss blifwa, och icke eder ifrån oss afwända låta.
28. Denna eder trohet wilja wi wedergälla, och lisa eder ifrån mycken tunga; och mer frihet gifwa, och nåder göra.
29. Och gifwer jag nu alla Judar skatten fri,* tullen af saltet, kronogärden, den tredje skeppan af säden, och den hälften af allahanda frukt på träden, som mig tillkommer; *1 Macc. 11: 28, 35.
30. Ifrån denna tunga skall nu härefter Juda land, och de tre fögderier, som dertill höra i Samarie land och Galileen, friade wara i allom tid.
31. Och Jerusalem skall heligt och fritt wara för all tunga, skatt och tionde.
32. Jag will ock borgen i Jerusalem eder igen upplåta, och åt den öfwersta presten öfwergifwa henne, att han skall intaga henne, och lägga der folk uppå, hwem han will till att bewara henne.
33. Och alla fångne Judar i mitt rike skola warda löse gifwe och fria wara; och de och deras boskap skola för skatt frie wara.
34. Och skola de frihet hafwa i allt mitt rike till att hålla sina sabbather, nymånad och andra förelagda högtider;
35. Och tre dagar för och efter högtiden af hwar man oförhindrade wara i deras gudstjenst.
36. Och man skall trettiotusen män i Judeen utwälja, dem will jag sold gifwa såsom mitt andra krigsfolk; och de skola uti konungens fasta städer skickade warda.
37. Och utaf dem skola några utwalde warda, dem konungen uti sin största handel såsom sitt betrodda råd bruka skall; Judarna skola ock inga främmande, utan egna höfwitsmän hafwa utaf dem utwalda, på det de sin lag hålla måga lika som i Juda landet.
38. Och de tre fögderier i Samarie land och Galilea, som till Judea höra, skola ingen underdåniga wara, utan allena öfwersta presten; på det man må weta, att han allena en herre deröfwer är.
39. Den staden Ptolemais och de landsändar der omkring, som dertill höra, gifwer jag åt templet i Jerusalem till den omkost, som på offret går.
40. Jag will ock förskaffa till templets byggning årligen femtontusen siklar silfwer af min egen uppbörd.
41. Och hwad jag af ålder utaf mitt embete hafwer skyldig warit att gifwa till templet, det skall dem härefter gifwet warda.
42. Och de femtusen siklar silfwer, som mina embetsmän af templets uppbörd bortwändt hafwa, de skola åter ärligen presterna tillhöra.
43. Och skall templet denna friheten hafwa, att hwilken i hela mitt rike ett straff förtjent hafwer, och flyr in i templet, han skall wara der säker till lif och gods.
44. Till templets byggning och förbättring, och murarnes och tornens i Jerusalem,
45. Och eljest i landet will konungen ock stå omkosten af sin egen uppbörd.
46. Men då man detta bref för Jonathas och folket las, wilke de icke tro honom, och togo der intet wid; förty de wisste wäl, hwilken otrohet och grufweligt tyranni han tillförene emot Israel brukat hade;* *1 Macc. 7: 5.
47. Och beslöto att göra Alexander hjelp, den tillförene wänskap när dem sökt, och frid tillsagt hade; denne gjorde de hjelp i hela hans lifstid.
48. Då nu Alexander och Demetrius emot hwarannan drogo, och till slags kommo med hwarannan, då flydde Demetrii här;
49. Och Alexander skyndade sig efter honom;
50. Och gjorde en grufwelig slagtning ifrån morgonen allt intill aftonen;
_916.jpg&oldid=347080){kind=link}