| 1 Boken Maccabeers. | Cap. 11. | 131 |
16. Och Alexander flydde in i Arabien, att han måtte der säker wara: och konung Ptolemeus war ganska mäktig.
17. Derföre lät Zabdiel, den Araben, hugga hufwudet af sin gäst Alexander, och sände till konung Ptolemeus:
18. Och Ptolemeus blef död på tredje dagen derefter. Då wordo de krigsmän, som Ptolemeus i städerna lagt hade, ock dräpne af folket i städerna.
19. Alltså tog Demetrius riket in i hundrade sju och sextionde året.
20. I denna tiden samkade Jonathas sitt folk i Juda land tillhopa till att intaga borgen igen i Jerusalem, och lät upprätta derföre bålwerk och skott.
21. Så drogo några affällige till konung Demetrius, och beklagade Jonathas, och sade, att han borgen belagt hade.
22. Då wardt konungen swårligen wred, och drog hastigt till Ptolemais, och skref Jonathas till, att han borgen icke belägga skulle, utan hastigt komma till honom i Ptolemais; der wille han med honom om några saker handla.
23. Men då nu detta budet till Jonathas kom, lät han intet af att belägga borgen: och utwalde några af de äldsta i Israel och prester, som med honom fara skulle, och stod upp, och wågade sitt lif:
24. Och tog många kosteliga klenodier med sig af guld, silfwer och kläder, och drogo till Ptolemais till konungen, och fann ynnest när honom.
25. Då nu hans folks affällige anklagade honom,
26. Höll konungen honom ärligen, lika som han tillförene hållen war, och gjorde honom stor ära för alla sina förstar:
27. Och stadfäste honom i sitt öfwerste prestaembete och i all annan ära, den han der till dags haft hade, och höll honom för sin yppersta wän.
28. Jonathas bad ock konungen, att han hela Judeen, och de tre fögderierna i Samarien och Galileen skattfri gifwa wille,* och böd sig att gifwa för denna frihet trehundra centner guld. *1 Macc. 10: 29, 30, 38.
Centner guld d. ä. talenter eller pund.
29. Det samtyckte konungen, och gaf Jonathas der bref uppå; de lydde alltså:
30. Konung Demetrius tillbjuder sin broder Jonathas och Judiska folket helsa:
31. Wi sända eder en utskrift af ett bref, som wi till wår fader Lasthenes för eder skull skrifwit hafwa: på det I det weta mågen.
32. Konung Demetrius tillbjuder Lasthenes sin fader helsa:
Fader är här en äretitel gifwen åt Lasthenes.
33. Wi hafwa i sinnet att göra wåra wänner och trogna förbundsbröder, Judarna, godt för deras troskap och wänskap emot oss.
34. Derföre stadga wi, att presterna i Jerusalem, hela Judeen och de tre städer, Apherema, Lydda och Ramatha, och deras tillhöring inne hafwa skola.
35. Wi gifwa dem ock fri allt det, som de konungen tillförene årligen hafwa gifwa måst: säd, frukt, tionde, skatt, salt, tull och kronogärd:
36. Ifrån allt detta skola de nu här efter fria wara,* och sådan frihet skall dem stadig och fast hållen warda. *1 Macc. 10: 33.
37. Detta brefs utskrift skall man Jonathe gifwa, att man skall lägga henne på det heliga berget såsom på ett ärligt och uppenbart tum.
38. Då nu konung Demetrius såg, att i hela riket frid war, och att ingen mer satte sig upp emot honom, öfwergaf han krigsfolket, som i riket hemma woro, hwar och en i sin stad igen; men det främmande krigsfolket, som han på öarna här och der upptagit hade, behöll han när sig; derföre wardt det inländska folket honom ganska hätskt.
39. Men då Tryphon, en af höfwitsmännerna, som fordom Alexanders wän warit hade, såg, att krigsfolket emot konung Demetrius ett hot hade, for han bort till den Araben Emalkuel, hwilken den unga Antiochus, Alexanders son uppfödde.
40. Denne gaf han in, att han honom den unga drängen antwarda skulle, så wille han sätta honom i sin faders rike igen; och sade den Araben, huru och för hwad sak krigsfolket hatade Demetrius, och blef alltså en tid långt när den Araben.
41. Imedlertid skref Jonathas konung Demetrius till, och bad honom, att han wille bjuda dem, som på borgen lågo,
_919.jpg&oldid=347087){kind=link}