| 1 Boken Maccabeers. | Cap. 13, 14. | 137 |
52. Och böd, att man den dagen årligen begå skulle med glädje.
53. Och på bergen byggde han murar omkring templet wid borgen, och gjorde dem ännu fastare, och bodde der uppe, han och de han när sig hade.
54. Och efter han såg, att hans son Johannes en duglig man war, gjorde han honom till höfwitsman öfwer allt krigsfolket, och lät honom bo i Gazara.
Johannes Hyrkanus.
14. Capitel.
Demetrius fången. Simon stadfästad.Uti hundrade andra och sjuttionde året rustade sig konung Demetrius, och drog in i Meden efter hjelp emot Tryphon.
2. Men då Arsaces, konungen i Persien och Meden, förnam, att Demetrius war in i hans rike dragen, sände han en höfwitsman ut emot honom, och befallde, att han honom fånga, och lefwande till sig föra skulle.
Från denna tiden fingo Partherna herrawälde i österlanden, och Grekernas wälde der gick förloradt. Arsaces war en Parther.
3. Denne höfwitsmannen slog Demetrii folk, och grep honom, och förde honom till sin konung Arsaces. Då höll honom Arsaces fången, och lät bewara honom.
4. Då kom Juda land till ro, och der blef god frid så länge som Simon lefde. Och Simon regerade ganska wäl, och gjorde landet mycket godt,* så att de gerna hade honom för herre i alla hans lifsdagar. *Esth. 10: 3.
5. Och tog han med stor ära den staden Joppe in, och hamnen derwid; der han utskeppa kunde till hafs bort åt öarna;
6. Och wann åt sitt folk flera land, och gjorde gränserna widare, och förlossade många, som tillförene undertryckte och fångne woro.
7. Han hade Gazara inne, och Bethzura, och borgen i Jerusalem, och renade henne igen; och ingen torde sätta sig upp emot honom.
8. Hwar och en brukade sin mark i god frid och landet war fruktsamt, och träden buro wäl.
9. De äldste sutto i regementet oförhindrade, och höllo god ordning; och de borgare förkofrade sig i deras bergning, och beställde wärjor och förråd till örlig.
10. Simon beställde ock förråd af korn i städerna, så att de till nödtorft nog försörjde woro, och war namnkunnig i hela werlden.
11. Han höll frid i landet, så att alltsammans war glädje i Israel.
12. Och hwar och en besatt sin wingård och sin trädgård med frid, och behöfde intet frukta sig; ty ingen torde öfwerfalla dem.
13. Och de konungar i Syrien kunde dem på den tid ingen mer skada göra.
14. Och han höll rätt i landet, och beskyddade de fattiga ibland sitt folk för öfwerwåld, och straffade all orätt, och förgjorde de ogudaktiga.
15. Helgedomen pyntade han åter härliga till, och lät flera heliga tyg derinne göra.
16. Och då man i Rom och i Sparta hörde att Jonathas dräpen war, tyckte dem det allom illa wara.
17. Men då de Romare hörde, att Simon, hans broder, öfwerste prest war, och hade landet inne, och fienderna förjagat hade.
18. Förnyade de förbundet, som de tillförene med Juda och Jonathas, hans bröder, gjort hade, och skrefwo i messingstaflor och sände honom.* *1 Macc. 8: 22.
19. Denna skrift las man i Jerusalem för folket.
20. Och skrefwo de af Sparta* till Simon alltså: Råd och borgare i Sparta tillbjuda öfwersta presten Simon och de äldsta och presterna och Judiska folket, sina bröder, helsa. *1 Macc. 12: 2.
21. Edra sändningabud kommo till oss, och talade med oss och förtäljde, att I edra fiender hafwen förtryckt med stor ära, och nu en god frid hafwen, hwilket oss en stor glädje är;
22. Wi hafwa ock i wår stadsbok skrifwa låtit, hwad de wärfwat hafwa, alltså: De Judars sändningabud, Numenius, Antiochi son, och Antipater, Jasonis son, kommo till oss, till att förnya wänskap emellan de Judar och oss.
23. Och wi beslöto, att man de sändningabud ärligen undfå skulle, och deras tal uti wår stadsbok skrifwa låta till en ewig åminnelse. Detta swar skrefwo de den öfwersta presten Simon.
_925.jpg&oldid=347105){kind=link}