| 1 Boken Maccabeers. | Cap. 16. | 141 |
då han såg, att folket skydde wid att gifwa sig i wattnet, så wågade han sig först deruti, och kom utöfwer wattnet. Då hopen det såg, följde de honom efter.
7. Sedan slog Johannes sin ordan till slagtning, och skickade resenärerna när fotfolket: men fienderna hade ett mycket mäktigare resetyg.
8. Men då Johannes lät trumpeta med presternas basuner,* och slog till fienderna, gaf Cendebeus flykten med sin här, och der wordo många sårade och slagne; och de andre flydde in uti en fast by. *4 Mos. 10: 8. 2 Chrön. 29: 26.
9. Uti denna slagtning wardt ock Judas, Johannes broder, sårad; men Johannes jagade efter fienderna intill det fästet Cedron,* *1 Macc. 15: 39, 40.
10. Och fienderna flydde in på fästena i det landet wid Asdod. Då uppbrände Johannes de samma fästen, så att fienderna wid tutusen män döde blefwo. Sedan drog Johannes hem igen i Juda land med frid.
11. Men der war en höfwitsman öfwer det landet Jericho, benämnd Ptolemeus, Abobi son, han war swåra rik;
12. Och öfwerstepresten Simon hade gifwit honom sin dotter;
13. Derföre war han stolt, och for efter att han måtte warda herre i landet, och sökte efter, huru han måtte Simon och hans söner af daga taga med list.
14. Då nu Simon i Juda landet omkring for, till att bese och skicka regementet, och kom till Jericho med twå sina söner, Mattathia och Juda, uti hundrade sju och sjuttionde året, i elfte månaden, som kallades Sabat;
Sabat eller Sebeth motswarar till en del wår Januari.
15. Då undfick dem Abobi son in på sin borg, som hette Doch, och redde dem en härlig måltid till; men det war alltsammans bedrägeri; ty han fördolde der krigsfolk uppe hemligen.
16. Och då Simon och hans söner woro glade, och wäl druckit hade, war Ptotemeus uppe med sina tjenare och togo sina wärjor, och föllo in till Simon, der de sutto till bords, och slogo honom samt med de twå söner och tjenarena ihjäl,
17. Denna skenliga otro gjorde Ptolemeus i Israel, och bewiste honom sådan arghet för sina wälgerningar.
18. Sedan skref han detta till konungen Antiochus, och bad, att han wille sända honom krigsfolk till hjelp till att intaga landet och städerna med all tillhöring.
19. Han sände ock en hop till Gazara till att förgöra Johannes, och skref till höfwitsmännerna, att de till honom komma skulle, så wille han gifwa dem stor sold och skänkningar.
20. Och sände han ut krigsfolk till att intaga Jerusalem och helgedomen.
21. Men ett budskap kom fram föråt till Gazara; han sade Johanni, att hans fader och hans bröder dräpne woro, och att så bestäldt war, att man ock skulle förgöra honom.
22. Då Johannes detta hörde, wardt han swårligen förfärad, och lät gripa dem, som utsände woro till att dräpa honom; och som han befann, att de wille mördat honom, lät han dräpa dem.
23. Men hwad Johannes sedan mer gjort hafwer, och de örlig som han fört hafwer, och huru han regerat och byggt hafwer,
24. Det är alltsammans beskrifwet uti en besynnerlig bok om hans tids regemente, så länge han efter sin fader öfwersteprest war.
Den Andra Boken de Maccabeers.
Inledning.
Det är utan grund detta kallas den Andra Maccabeernas bok, ty det är icke en fortsättning af Maccabeernas historia, utan den innehåller blott några af de första händelserna, som berättas i Maccabeernas första bok, ehuru de berättas olika; och dessutom innehåller denna bok sådana händelser, som tilldragit sig förr än de som meddelas i den första boken. Luther säger: ”Och snarast
_929.jpg&oldid=347117){kind=link}