| 160 | Cap. 12. | 2 Boken Maccabeers. |
15. Då ropade Judas och hans hop till den mäktiga all werldens HErre,* den i Josua tid utan all krigsrustning, den man till storm brukar, Jericho nederkastade;† *5 Mos. 10: 17. †Jos. 6: 20.
16. Och lupo med grymhet till muren, och togo alltså staden in, och slogo otaliga många menniskor ihjäl, så att dammen, som derwid låg, och wäl twå stadier wäg bred war, syntes såsom alltsammans blod.
17. Derefter drogo de längre fram åt, sjuhundra och femtio stadier wäg, och kommo till Tharah till de Judar, som man Tubianer* kallar. *1 Macc. 5: 13.
18. Men de funno icke Timotheus, ty han hade dragit sig dädan, och intet uträttat; utan allenast, att han uti en liten stad en stark wakt lagt hade.
19. Då stodo upp twå höfwitsmän utaf Maccabei hop, Dositheus och Sofipater, och nederlade alla dem, som Timotheus der till wakt igen låtit hade, mer än tiotusen män.
20. Men Maccabeus skickade sitt folk, och skifte det i några hopar, och drog emot Timotheus, den der hundrade och tjugu tusen fotknektar och femton hundra resenärer när sig hade.
21. Då nu Timotheus förnam, att Judas emot honom drog, sände han qwinnor och barn, och hwad som till slags icke dugde, in uti en liten stad Carnion,* den uppe i trånga bergen låg, så att man honom icke belägga kunde. *1 Macc. 5: 26.
22. Men som han första Maccabei hop se fick, kom fienderna en fruktan och förskräckelse uppå, efter han emot dem war och sig se lät, som allting ser; och togo till att fly, den ene hit, den andre dit, så att de sig sjelfwe, den ene den andra, sargade.* *Dom. 7: 21. 2 Chrön. 20: 23.
23. Men Judas tryckte efter och slog de ogudaktiga och drap af dem wid trettio tusen män.
24. Och Timotheus kom Dositheus och Sofipater i händerna, och bad dem swårligen, att de icke skulle döda honom, ty han hade många deras fäder och bröder, som ock dö måste, om han dödad worde.
25. Då han sig nu förpligtade, att han skulle dem oskadda på en förelagd dag öfwerantwarda, läto de honom för sina bröders skull lös.
26. Derefter drog Maccabeus till Carnion och Atargation, och slog ihjäl wid fem och tjugu tusen menniskor.
27. Efter detta tåg och slagtning drog Judas emot den fasta staden Ephron,* uti hwilken Lysias och eljest mycket folk war; men de unge män, som för staden stodo, wärjde sig redeligen; förty de hade skott och wärjor nog. *1 Macc. 5: 46.
28. Då ropade de till HErran,* den med makt fiendernas starkhet sönderbråkar, och togo staden in. och dråpo fem och tjugu tusen menniskor. *2 Chrön. 20: 3.
29. Derefter drogo de dädan emot de Scythers stad, den der sex hundra stadier wäg ifrån Jerusalem ligger.
Scythopolis eller Scythstaden låg wid Jordan, wid södra gränsen af Galileen och kallades Bethsean.
30. Men efter Judarna, som när de Scyther bodde, gåfwo dem wittnesbörd, huru de dem all wänskap i den swåra tiden bewist hade, höllo de sig ock wänligen med dem;
31. Och tackade dem derföre, och bådo, att de ock så här efter wille dem gunstige wara; och drogo så sedan till Jerusalem, och kommo rätt till Pingstdagarna* hem igen. *5 Mos. 16: 10.
32. Men efter Pingstdagarna drogo de emot Gorgias, de Edomeers höfwitsman;
33. Och han mötte dem med tre tusen fotknektar och fyra hundra resenärer;
34. Och då det gick till slags, blefwo der någre få Judar slagne.
35. Och Dositheus, en stark resenär af Bacenors hop, grep Gorgias och höll honom i mantelen. och tog honom med wåld, och wille fånga honom lefwande; men en resenär utaf Thracien rände till honom in, och högg honom armen af, så att Gorgias undkom till Maresa.* *1 Chrön. 2: 42. 2 Chrön. 11: 8.
36. Då sig nu Gorgie hop länge wärjde, och nöd för handen war, ropade Judas till HErran, att Han dem hjelpa och för dem strida wille.
37. Och ropade till sitt folk på Ebreiska, och begynte en sång. Då wände sig Gorgie folk på flykten oförseendes;
_948.jpg&oldid=347171){kind=link}