46. Han tog till att ropa med hög röst:
Jag will oskyldig wara till detta blodet.
47. Och allt folket wände sig om till honom, och frågade honom, hwad han med sådana ord mente.
48. Men han gick fram ibland dem, och sade: Ären I af Israel sådana dårar, att I en Israels dotter fördömen, förr än I saken ransaken, och på henne wisse warden;
49. Wänder om igen inför rätten: ty desse hafwa burit falskt wittnesbörd emot henne.
50. Och allt folket wände med hast om igen; och de äldste sade till Daniel: Sätt dig här när oss, och underwisa oss, efter Gud dig till sådant domareembete kallar.
51. Och Daniel sade till dem: Skiljer dem åt ifrån hwarannan, så will jag höra hwardera för sig.
52. Och då de åtskilde woro, kallade han den ene till sig, och sade till honom: Du arge gamle skalk; nu drabba dina synder uppå dig, som du tillförene bedrifwit hafwer.
53. Då du orätt dom afsade, och fördömde de oskyldiga, och sade de skyldiga lösa; ändock HErren budit hafwer: Du skall de fromma och oskyldiga icke döda.* *2 Mos. 23: 7.
54. Hafwer du nu dessa sett, så säg: Under hwad träd hafwer du funnit dem tillhopa? Men han swarade: Under en lind.
55. Då sade Daniel: Rätt så, HErrans engel skall finna dig, och dela dig i tu; ty med din lögn kommer du dig sjelf om ditt lif.
56. Och då denne borta war, lät han ock den andra för sig komma, och sade till honom: Du Canaans art, och icke Juda; dägeligheten hafwer dårat dig, och den onda lustan hafwer ditt hjerta förwändt.
57. Alltså hafwen I skickat eder med Israels döttrar, och de hafwa för fruktans skull måst göra eder wilja; men denna Juda dotter hafwer icke welat till eder ondska samtycka.
58. Nu säg: Under hwad träd hafwer du dem tillhopa gripit? Men han swarade: Under en ek.
59. Då sade Daniel: Rätt så, HErrans engel skall dig teckna, och skall sönderhugga dig i stycken; ty med din lögn kommer du dig sjelf om ditt lif.
60. Då begynte allt folket ropa med hög röst, och prisade Gud, den dem hjelper, som uppå Honom hoppas och trösta.
61. Och stodo upp emot de twå äldsta, efter Daniel med deras ord hade dem öfwertygat, att de falska wittnen woro;
62. Och gjorde med dem efter Mose lag, såsom de på sin nästa förskyllat hade,* och dråpo dem; alltså wardt i den samma dagen det oskyldiga blodet undsatt. *5 Mos. 19: 19. Ords. 19: 5.
63. Men Helkia samt med sin hustru lofwade Gud för Susanna, deras dotter, med Jojakim hennes man, och hela slägten, att intet oärligt med henne funnet wardt.
64. Och Daniel wardt stor för folket ifrån den dagen och allt sedan.
Om Bel i Babel.
Om Babyloniernas afgud Bel. se Es. 46: 1.Efter Astyagis död kom riket till Cyrus utaf Persien.
Och Daniel war allestädes när konungen, och härligare hållen än alla konungens wänner.
2. Nu hade de i Babylon en afgud, den kallades Bel; honom måste man dagligen offra tolf skeppor hwete och fyratio får och sex mått win.
3. Och konungen tjente den afguden sjelf, och gick dagligen bort till att tillbedja honom; men Daniel tillbad sin Gud.
4. Och konungen sade till honom: Hwi tillbeder du ock icke Bel? Men han sade: Jag tjenar icke afgudar, som med händer gjorde äro,* utan lefwande Gud, som himmel och jord gjort hafwer,† och en HErre är öfwer allt det som lefwer. *Ps. 115: 4. Bar. 6: 45, 50. †Ps. 104: 29, 30. Apg. 17: 24.
5. Då sade konungen till honom: Håller du då icke Bel för en lefwande gud? Ser du icke, huru mycket han dagligen äter och dricker.
6. Men Daniel log och sade: Herre konung, låt icke förföra dig; ty denne Bel är innan till icke annat än ler, och utan till koppar, och hafwer ännu aldrig ätit.* *Bar. 6: 26.
7. Så wardt konungen wred och lät kalla alla sina prester, och sade till dem:
_960.jpg&oldid=347206){kind=link}