| Guds förbund. | 1 Mose Bok. | Cap. 9, 10. | 29 |
woro! Fadren sjelf försyndade sig och gaf förargelse åt sina barn. Ham förargades och försyndade sig emot sin fader. Detta wisar, huru djupt det onda är inrotadt i menniskohjertat, och huru nödwändigt det är, att menniskan på hwarje steg beder Gud: Din gode Ande lede mig på en jemn wäg!
24. Som nu Noah uppwaknade af sitt win, och fick weta, hwad hans yngste son honom gjort hade, sade han:
25. Förbannad ware Canaan, och ware en träl under alla trälar ibland hans bröder.
Ham hade för sina bröder omtalat fadrens fel, och detta wisar, att han för sin fader icke hade tillbörlig wördnad och barnslig tillgifwenhet; eljest hade han uppfyllt samma pligt som hans bröder, utan att nämna hwad som förefallit. Men man kan finna af sammanhanget, att Hams son Canaan försyndade sig mest, derföre blef en prophetisk förbannelse öfwer honom uttalad. Noah förutsåg med prophetisk blick, att Hams och isynnerhet Canaans wanartiga natur och djupa anlag till fräckhet och synd skulle fortplantas på Canaans efterkommande. Synden förnedrar menniskan och åstadkommer träldom. Noah förkunnade, att Canaans efterkommande skulle blifwa trälar, och detta har gått i fullbordan och fullbordas ännu i denna stund. Canaans barn äro trälar i flera werldsdelar under Sems och Japhets efterkommande. Det är Hams efterkommande, som äro de djupast sjunkna och de allraolyckligaste af alla hedningar, som nu lefwa på jorden. Men de äro menniskor, de äro Noahs barn, de räddades i arken i stamfadren Ham, och Christus will i förbundets ark rädda äfwen dem till ewig tid. Gud will, att alla menniskor skola frälste warda och till sanningens kunskap komma, 1 Tim. 24. Derföre är det christenhetens pligt, att med Evangelii wälsignelse söka borttaga den förbannelse, som hittills hwilar öfwer Hams barn. En tid är utlofwad i Herrans ord, då Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud, Ps. 68: 32, och denna tid har nu redan börjat. I det solbrända Afrika och på Söderhafwets öar uppwakna folken till medwetande af sitt olyckliga tillstånd, längta efter förlossning och ropa efter wägwisare till Sems Gud.
26. Och sade yttermera: Lofwad ware HERren, Sems Gud, och Canaan ware hans träl.
Noah skådar i andanom den wälsignelse, som skulle komma öfwer Sems barn genom förbundet med Gud. Det war bland Sems efterkommande, som Gud utwalde det folk, för hwilket sanningen uppenbarades, och en sann gudsdyrkan infördes och upprätthölls. Af Sems slägt föddes i tidens fullbordan werldens Frälsare, som är Guds namn, genom hwilken Guds namn helgas, och den fallna menniskan får sitt förlorade namn igen, såsom en himmelens arfwinge. För dessa wälsignelser prisas Sems Gud. Uppb. 2: 17.
27. Gud förwidge Japhet och låte honom bo i Sems hyddor, och Canaan ware hans träl.
Den prophetiska wälsignelsen uttalas här såsom bön, och den har gått i fullbordan. Gud har utwidgat Japhet. Den första delen af werldens folk äro Japhets barn. Många af dem bo i Sems hyddor. Werldens Frälsare, den största af Sems söner, har upptagit sina hyddor, i sin kyrka och församling, ett stort antal af Japhets slägt: de bära Hans namn, de äro christna, de känna Sems Gud, de stå under Hans beskydd och wård, de åtnjuta förmåner och wälsignelser, som medföra sällhet i tiden och sträcka sig in i ewigheten. Noahs korta prophetiska ord utgöra grunddragen af werldshistorien, och förkunnade de största och wigtigaste förhållanden, som wäntade menniskoslägtets trenne hufwudstammar.
28. Och Noah lefde efter floden trehundrade och femtio år.
29. Så att hans hela ålder wardt niohundrade och femtio år, och blef död.
10. Capitel.
Jorden delad till Japhets, Hams och Sems barn.Detta är Noahs söners slägt: Sem, Ham, Japhet; och de födde barn efter floden.* *1 Chr. 1: 4, [et]c.
Detta capitel innehåller en fortsättning af menniskoslägtets stamtafla och står i sammanhang med cap 9: 18, 19. Wi ega icke någon så gammal och så utförlig underrättelse öfwer menniskoslägtets äldsta historia och werldens befolkning, som denna stamtafla. Huru noggrann och wigtig den är, inser man allt mera, ju djupare historiska forskningar sträcka sig, och wetenskapen på detta område utwidgas. Under det menniskoslägtet efter floden förökade sig, och Noahs barn och efterkommande spridde sig i många länder, uppnådde stamfadren sjelf en hög ålder, såg den förnyade jorden befolkas på nytt af sina egna barn, och såsom han före floden war en rättfärdighetens predikare, som sökte warna och underwisa de ogudaktiga menniskorna (2 Pet. 2: 5), så war han utan twifwel en rättfärdighetens predikare för sin talrika slägt under de trehundra femtio år, som han lefde efter floden. På detta sätt bibehölls den ursprungliga gudstjensten, och Noah hade tillräcklig tid att meddela och underhålla all den kunskap om Guds uppenbarade sanning, som han sjelf egde, och som alltifrån skapelsen hade blifwit samlad. Noah dog twå år före Abrahams födelse, och således war Abrahams slägt i full besittning af all denna kunskap. Sem lefde 150 år samtidigt som Abraham, och hans faderliga anseende måste nödwändigt hafwa utöfwat en wälsignelserik inflytelse på hela hans slägt.
2. Japhets barn äro desse: Gomer, Magog, Madaj, Jawan, Thubal, Mesech och Thiras.
Gomers efterkommande spridde sig till Swarta hafwet, och en del af dem äfwen till Tyskland. Magogs efterkommande finnas troligen i Ryssland, Tartariet och, efter någras mening, i China.
_039.jpg&oldid=340897){kind=link}