| Löftet förnyas. | 1 Mose Bok. | Cap. 13, 14. | 35 |
8. Då sade Abram till Lot: Käre, låtom icke wara träta emellan mig och dig, och emellan mina och dina herdar, ty wi äro bröder.
9. Står icke allt landet dig öppet? Käre, skilj dig ifrån mig. Will du till wenstra handen, så will jag till den högra; eller will du till den högra, så will jag till den wenstra.
Abrams kärleksfulla, fredliga sinne är en frukt af hans tro. Icke Lot, utan Abram hade fått löftet af Herran om landets besittning, men Abram åberopar sig icke detta; eftergifwenhet och oegennytta ådagaläggas i hans handlingssätt. Sådant sinne gifwer Herren sina trogna. Är du willig att så handla?
10. Då hof Lot sina ögon upp, och besåg den hela ängden wid Jordan. Förty förr än HERren förderfwade Sodoma och Gomorra war hon watturik, allt intill man kommer till Zoar, såsom en HERrans lustgård, lika som Egypti land.
11. Så utwalde sig Lot den hela ängden wid Jordan, och drog österut. Och så skildes den ene brodern ifrån den andra;
12. Att Abram bodde i Canaans land, och Lot i samma ängdens städer, och slog sitt tjäll upp in mot Sodom.
13. Men det folk i Sodom war ondt, och syndade swårligen mot HERran.* *Hes. 16: 48, [et]c.
Lot walde den fruktbaraste trakten, nemligen Jordansdalen och nejden wid norra ändan af Döda hafwet. I sitt wal wisar han egennytta och brist på ett ödmjukt tänkesätt. Han war mycket yngre än Abram, han hade åtnjutit Abrams wård och ledning, det war hans pligt att bedja Abram afgöra saken med det mogna förstånd och den wälwilja, som Lot så ofta hade erfarit. Lot war Abrams brorson och nämnes här såsom broder i v. 11; ty ordet broder likasom syster, fader, moder, son och dotter tages ofta uti widsträckt bemärkelse. Will du, lik Lot, sjelf wälja det bästa åt dig?
14. Då nu Lot hade skilt sig ifrån Abram, sade HERren (till Abram): Häf upp dina ögon, och se ifrån det rummet, der du nu bor, norrut, söderut, österut och westerut.
15. Förty allt detta landet, som du ser, will jag gifwa dig och din säd till ewig tid.* *1 Mos. 12: 7, [et]c.
16. Och will göra din säd såsom stoftet på jorden. Kan en menniska räkna stoftet på jorden, så må hon ock räkna din säd.* *1 Mos. 15: 5. Jer. 33: 22. Ebr. 11: 12.
17. Derföre upp, och drag genom landet, twärs och ändalångs; förty dig will jag gifwa det.
18. Så tog Abram sitt tjäll upp, och kom och bodde wid den lunden Mamre, hwilken i Hebron är, och byggde dersammastädes HERranom ett altare.
Efter denna sjelfförsakelse fick Abram förnimma Guds stora nåd genom ett widsträcktare löfte än förut. Ju mera en menniska förödmjukar sig inför Herran och öfwerlemnar sig i Hans hand, desto mera nåd får hon erfara, desto större wälsignelse får hon emottaga. Löftet om landets besittning blef förnyadt med större bestämdhet än förut, men här tillägges ett ännu större löfte, nemligen att Abrams säd skulle blifwa talrik såsom stoftet på jorden. Judafolket är Abrams säd efter köttet. Men härmed stannar icke löftets betydelse. Werldens Frälsare är af Abrams säd. Alla trogna födas genom Christus till nytt lif och blifwa derigenom införlifwade med honom. På detta sätt äro de Abrams barn. Gal. 3: 7.
14. Capitel.
Lot fången, frälst. Melchisedech wälsignar Abram.Och det begaf sig i Amraphels tid, konungens af Sinear, Ariochs, konungens i Ellasar, Kedor Laomers, konungens i Elam, och Thideals, hedningarnes konungs;
Sinear är Babylonien, Ellasar är obekant, Elam är Persien, Men hedningarna menas här troligen Canaaniter från norra delen af Palestina.
2. Att de örligade med Bera, konungen i Sodom, och med Birsa, konungen i Gomorra, och med Sineab, konungen i Adama, och med Semeber, konungen i Zeboim, och med konungen i Bela, det är Zoar.
Hwarje betydande stad i Canaans land hade sin särskilda konung under den hedniska tiden.
3. Desse kommo alla tillsammans i den dalen Siddim, der nu är salthafwet.
4. Förty de hade warit i tolf år under konung Kedor Laomer, och uti det trettonde året woro de honom affallne.
5. Derföre kom Kedor Laomer, och de konungar, som med honom woro, uti det fjortonde året, och slogo de Resar i Astaroth Karnaim, och de Susim i Ham, och de Emim på den planen Kiriathaim.
Astaroth Kernaim betyder Astartebilderna med twå horn. Astarte war en afgud, som afbildades såsom qwinna med twå horn och skulle föreställa månan. Solen och månens dyrkan war redan allmän i landet, och många gamla städer
_045.jpg&oldid=342405){kind=link}