Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 046.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
36 Lot fången, frälst. Genesis. Cap. 14.

hade deraf sina namn. Resarne war en folkstam af Canaans slägt, utmärkte för kroppsstorlek och styrka.

6. Och de Horeer på deras berg Seir, intill den planen Pharan, som skjuter in på öknen.

7. Sedan wände de om, och kommo till den brunnen Mispat, det är Kades, och slogo hela de Amalekiters land, dertill de Amoreer, som i Hazezon Thamar bodde.

Horeer kallas de gamla innewånare på Seirs berg. Horeer betyder sådane som bo i hålor, och man kan deraf sluta, att de uppehöllo sig i hålor och bergsskrefwor. På sednare tider brukades det att uthugga kamrar i bergen, och sålunda äro bergwäggarne omkring qwarlemningarne af den gamla staden Petra fulla af sådana uthuggna kamrar, somliga mycket högt, så att det måste hafwa warit ganska swårt att komma dit och derifrån. Pharan är bergstrakten söder om Palestina. De fiendtliga krigshärarnes tåg kom ifrån norr, de tågade öster om Siddimsdalen, der nu Döda hafwet är beläget, och då de kommo till öknen i söder, wände de sig wester ut och anträdde återtåget mot norr.

8. Då drogo ut konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adama, konungen i Zeboim, och konungen i Bela, det Zoar heter, och rustade sig till att strida i den dalen Siddim;

9. Med Kedor Laomer, konungen i Elam, och med Thideal, hedningarnes konung, och med Amraphel, konungen i Sinear, och med Arioch, konungen i Ellasar: fyra konungar mot fem.

På återtåget angrepo de Sodom och de öfriga fyra städerna, som lågo i samma trakt, men dessa städers fem konungar woro rustade till förswar.

10. Och den dalen Siddim hade många lergropar. Men konungen i Sodom och Gomorra wordo der slagne på flykten och nederlagde, och de som öfwerblefwo, flydde uppå berget.

I Siddimsdalen woro gropar eller källor af bergolja eller jordolja (Asphalt). Detta är ett ämne, som finnes i stor mängd inuti jorden på somliga ställen. Inuti jorden är det flytande såsom tunn tjära af brunaktig färg, men i lufen hårdnar det och liknar beck. I dalen, der Sodom och Gomorra woro belägna, funnos många källor, utur hwilka denna olja flödade upp ur jorden, såsom wattnet i wåra källor; men då oljan hårdnade, när den kom upp i luften; så bildade sig omkring källorna högar af jordbeck. Ännu finnas sådana gropar wid stranden af Döda hafwet. Utur Döda hafwets botten uppstiga äfwen massor af sådan olja, som hårdnar på wattenytan och flyter på wattnet såsom en fast skorpa. I trakten af staden Baku wid det Kaspiska hafwet och i andra länder finner man källor af jordolja eller naphta; och på somliga ställen äro de hålor i jorden, hwaruti denna olja finnes, så nära jordytan, att om man kommer öfwer en sådan håla, kan jordskorpan remna. Denna olja brinner såsom tjära. Jfr Es. 34: 9, 10. Det är troligt, att under hela den nejden, der Sodom och Gomorra m. m. woro belägna, låg en underjordisk sjö af bergolja, och att wid förstörelsen jordskorpan skönk genom jordbäfning. Genom elden, som regnade öfwer Sodoms nejder, sattes djupet i brand, och efter utbränningen fylldes det med watten.

11. Så togo de alla egodelar i Sodom och Gomorra, och alla fetalia, och drogo sina färde.

Fetalia betyder här matförråd.

12. Och togo desslikes med sig Lot, Abrams broders son, och hans egodelar, ty han bodde i Sodom; och drogo sin wäg.

13. Då kom en, som undsluppen war, och sade det för Abram, den en utlänning war, och bodde i den lunden Mamre, den Amoreens, hwilken Escols och Aners broder war: desse woro i förbund med Abram.

Detta krig war ett röfwartåg, såsom krigen ännu äro i Afrika och flere hedniska länder; både menniskor och egodelar röfwas, och de förra brukas till trälar.

14. Som nu Abram hörde, att hans broder war fången, wäpnade han sina egna hemfödda tjenare, trehundrade och aderton, och drog efter dem allt intill Dan.

15. Delade sig, och föll till dem med sina tjenare om natten, och slog dem, och fullföljde dem allt intill Hoba, som ligger på wenstra handen wid den staden Damascus.

16. Och tog alla egodelar igen, och dertill Lot sin broder, och hans egodelar, och qwinnorna och folket.

Dan låg i norra delen af Canaans land. Abram hade ett stort antal af underlydande folk, som stodo under hans beskydd och wård, eller woro hans tjenare. Lifegenskapen war på den tiden wanlig. Äfwen Abram hade lifegna; men de behandlades icke såsom slafwar i wår tid, utan åtnjöto faderlig wård. Ännu i denna dag behandlas icke slafwarne i Osterlandet så hårdt och omenskligt, som Negerslafwarne uti Afrika, West-Indien och några delar af Amerika. Abram öfwerwann fienden och räddade de fångna samt deras egodelar.

17. Då han nu igen kom, och hade afslagit Kedor Laomer och de konungar med honom, gick konungen i Sodom emot honom på den planen, som hette Konungsdalen.

18. Men Melchisedek, konung i Salem, bar fram bröd och win; och han war den högste Guds prest.* *Ps. 110: 4. Ebr. 7: 1, [et]c.