| Isaacs förbund. | 1 Mose Bok. | Cap. 25, 26. | 63 |
fortfarande sällhet i detta lifwet, så har den för honom intet wärde.
33. Jacob sade: Så swär mig i dag. Och han swor honom; och sålde så Jacob sin förstfödslorätt.* *Ebr. 12: 16.
34. Då gaf Jacob honom bröd och den grynwällingen, och han åt och drack, och stod upp och gick dädan. Och så föraktade Esau sin förstfödslorätt.
Grynwälling, enligt grundtexten Linssoppa. I det Esau föraktade sin förstfödslorätt, föraktade han Christus, den wäntade Frälsaren, om hwilken så många löften hade blifwit gifna, hwilka löften ansågos såsom wäsendtligen med förstfödslorätten förenade. Skriften gifwer derföre om Esau det wittnesbörd, att han war ohelig — ohelig just derföre, att han i otro och werldsligt sinne föraktade sin förstfödslorätt; ty helig blifwer menniskan endast genom tro på Christus och Hans ord. Esau är således en träffande förebild af dem, som för det närwarande lifwets korta njutning bortsälja nådens förmåner och den himmelska arfwedelen. Att Esau åt och drack och gick dädan, uttrycker hans likgiltighet för hwad han hade förlorat.
26. Capitel.
Isaac i Gerar. Abimelechs förbund. Esaus hustrur.Så kom en dyr tid i landet efter den förra, som war i Abrahams tid: och Isaac for till Abimelech, de Philisteers konung, till Gerar.
2. Då uppenbarade sig honom HERren och sade: Far icke ned i Egypten; utan blif i det land, som jag säger dig.
Det war icke rådligt för Isaac att draga till Egypten; ty han hade lätt kunnat förledas att stanna qwar i detta fruktbara land, glömma det land, som Gud hade lofwat honom, och sammansmälta med Egyptens folk.
3. Blif en främling i detta landet, och jag skall wara med dig och wälsigna dig; förty dig och din säd skall jag giwa alla dessa landen, och skall stadfästa min ed, som jag din fader Abraham swurit hafwer;
Denna förnyelse af löftet behöfde Isaac; han war en swagare man, än hans fader Abraham; och så mycket nödwändigare war det för honom att af Guds trogna hand ledsagas, stödjas och skyddas. Han förmanades att qwarblifwa i landet, fastän han der war en främling. Gud lofwar att wara med honom och wälsigna honom, och detta war en rik ersättning för de pröfningar och lidanden, som han måste genomgå. Lätt blifwer för oss wandringen uti främlingskapet på jorden, om wi hafwa Gud och Hans wälsignelse med oss och en oförgänlig arfwedel att wänta. Då kunna wi äfwen med tålamod och glad förtröstan genomgå mödor och lidanden. — Det är för oss till stor tröst och uppmuntran att se, huru Gud med synnerligen omsorg wårdar och beskyddar sina swagare barn, att icke frestelserna skola blifwa dem öfwermäktiga.
4. Och skall föröka din säd såsom stjernorna på himmelen, och skall gifwa din säd alla dessa landen: och igenom din säd skola alla folk på jorden wälsignade warda;* *1 Mos. 12: 3; cap. 13: 18; cap. 18: 18; cap. 22: 17; cap. 28: 4.
Samma löfte, som blifwit gifwet åt Abraham, gifwer Gud äfwen åt Isaac, och gifwer dermed tydligt tillkänna, att icke Isaac sjelf utan en tillkommande säd med löftet åsyftades. Jfr. Ebr. 11: 13.
5. Derföre att Abraham hafwer warit min röst hörig och hafwer hållit mina seder, mina bud, mina stadgar och min lag.
6. Så bodde Isaac i Gerar.
7. Och när folket i den landsändan frågade honom om hans hustru, sade han: Hon är min syster; ty han fruktade att säga: Hon är min hustru; att de tilläfwentyrs icke måtte slagit honom ihjel för Rebeckas skull; ty hon war dägelig under ansigtet.
8. Då han nu hade warit der en tid lång, såg Abimelech, de Philisteers konung, ut genom fönstret och wardt warse, att Isaac skämtade med sin hustru Rebecka.
9. Då kallade Abimelech Isaac och sade: Si, det är din hustru; hwi hafwer du sagt: hon är min syster? Isaac swarade honom: Jag tänkte, att jag måtte tilläfwentyrs warda slagen ihjel för hennes skull.
Abimelech såg, att Isaac skämtade med Rebecka, och slöt deraf till ett närmare förhållande dem emellan. Se der den äkta patriarchaliska strängheten och renheten i sederna! Man kunde icke ens skämta med någon annan qwinna än sin hustru. Så will och Christus hafwa det bland de sina. Har icke redan skämtet med en qwinna oftast till grund ett fördoldt brott emot Jesu ord, Matth. 5: 28?
10. Abimelech sade: Hwi hafwer du då gjort oss det? Måtte sakta hafwa skett, att någon af folket hade lägrat sig med din hustru, och så hade du kommit skuld uppå oss?* *1 Mos. 20: 9.
11. Då bjöd Abimelech allt folket och sade: Hwilken som kommer wid denna mannen eller hans hustru, hans skall döden dö.
12. Och Isaac sådde der i landet och
_073.jpg&oldid=342468){kind=link}