| Esau hotar Jacob. | 1 Mose Bok. | Cap. 27. | 67 |
32. Då swarade honom Isaac hans fader: Ho är du? Han sade: Jag är Esau din förstfödde son.
33. Då wardt Isaac övermåttan häpen, och sade: Ho? Och hwar är då den jägaren, som mig det burit hafwer, och jag åt utaf allt, förr än du kom, och wälsignade honom? Han skall ock wälsignad blifwa.
Isaacs ord: Han skall ock wälsignad blifwa, gifwa ett klart medwetande, att Guds Ande hade ingifwit honom den wälsignelse, som han hade meddelat åt Jacob, och att denna wälsignelse skulle fullbordas. Isaac insåg nu säkerligen, att han med sin enwishet hade syndat emot Gud. Det som nu hade skett, blef derföre för Isaac en tillrättawisning och förödmjukelse.
34. När Esau detta sin faders tal hörde, ropade han högt och wardt öfwermåttan föbittrad och sade till sin fader: wälsigna ock mig, min fader.
Esau wisar, att han alldeles icke satte något wärde på förstfödslorätten betydelse och den andliga meningen af Guds löfte; han will blott hafwa timlig wälsignelse, jordiska förmåner, och sådana trodde han sig kunna af fadren erhålla utan förstfödslorätten.
35. Men han sade: din broder är kommen med list och hafwer din wälsignelse borta.
36. Då sade han: Rätteligen heter han Jacob, ty han hafwer nu twå resor undertrampat mig; min förstfödslorätt hafwer han borta;* och si, nu tager han ock min wälsignelse bort. Och sade: Hafwer du ingen wälsignelse behållit för mig? *1 Mos. 25: 33.
37. Isaac swarade och sade till honom: Jag hafwer satt honom till en herre öfwer dig, och alla hans bröder hafwer jag gjort honom till tjenare; med korn och win hafwer jag försett honom. Hwad skall jag dock nu göra dig, min son?
Ehuru Esau nu med tårar sökte wälsignelsen, så kunde han hos fadren icke utwerka någon ändring i det, som war skedt; det blef derwid. Det war blott arfsrätten, som han hade för ögonen, Ebr. 12: 17, då han nu bad om wälsignelse. Esaus bön och tårar wid detta tillfälle äro en stående sinnebild utaf den onyttiga och falska ånger, som hos de obotfärdiga är ganska wanlig och består deruti, at de bedröfwas öfwer syndens följder och de förluster, som de genom sin otro och obotfärdighet ådraga sig, men icke öfwer sjelfa otron och synden, hwarmed de gjort Gud emot. En sådan ånger, som Esaus, skola många en gång wisa, då de begynna stå ute och klappa på dörren sägande: Herre, Herre, låt upp för oss, wi hafwa ätit och druckit med dig, och du hafwer lärt på wåra gator, Luc. 13: 24–28. Desse tro sig wara de förstfödda i fadrens hus och taga för afgjort, att himmelriket hörer dem till.
38. Esau sade till sin fader: Hafwer du då icke utan en wälsignelse, min fader? Wälsigna mig ock, min fader; och hof upp sin röst och gret.* *Ebr. 12: 17.
39. Då swarade Isaac, hans fader, och sade till honom: Si, en fet boning skall du hafwa på jorden, och af himmelens dagg ofwanefter.
40. Med ditt swärd skall du nära dig och skall tjena din broder. Och det skall ske, att du skall ock warda en herre och rifwa hans ok af din hals.
I hufwudsaken fick Esau hwad han önskade: timlig wälsignelse, timliga fördelar.
41. Och Esau wardt wred uppå Jacob, för wälsignelsens skull, der hans fader honom med wälsignat hade, och sade i sitt hjerta: Den tiden warder snart kommande, att min fader måste få sorg, ty jag will dräpa min broder Jacob.* *Obad. v. 10.
Esaus barnakärlek till sin fader war således skrymtaktig; han undfägnade honom ofta med sitt willebråd af egennyttiga afsigter, men nu will han med ett brodermord draga öfwer sin faders grånade hufwud den bittraste hjertesorg, som äfwen kunde kosta hans lif. Huru mången Esau är icke skenbart from och föräldrarne lydig, så länge han wäntar någon fördel men icke längre!
42. Då wardt Rebecka sagdt om dessa hennes större sons Esaus ord. Och sände bort och lät kalla sin mindre son Jacob, och sade till honom: Si, din broder Esau hotar dig, att han will dräpa dig.
43. Och hör nu min röst, min son, och gör dig redo och fly till min broder Laban i Haran.
44. Och blif en tid lång när honom, till dess din broders grymhet återwänder.
45. Och till dess hans wrede wändes ifrån dig, och förgäter, det du honom gjort hafwer; så will jag sedan sända och låta hemta dig dädan. Hwi skulle jag mista eder båda på en dag?
Om Esau hade mördat sin broder, så hade också hans eget lif warit förwerkadt, och äfwen om han sjelf hade blifwit wid lif, så hade han dock för modren warit död, ty moderskärleken hade dermed dödsstöten warit gifwen.
46. Och Rebecka sade till Isaac: Mig ledes wid att lefwa, för Hets döttrars
_077.jpg&oldid=342478){kind=link}