| 68 | Jacob drömmer. | Genesis. | Cap. 27, 28. |
skull;* om Jacob tager hustru af Hets döttrar, hwilka äro såsom dessa landets döttrar, efter hwad skall jag lefwa? *1 Mos. 26: 35.
Rebecka wille icke bedröfwa den gamle Isaac med berättelsen om den egentliga orsaken, hwarföre hon önskade Jacobs bortresa, men anförer ett skäl, som hwarken saknade sanning eller wigtighet, och detta war i sig sjelft tillräckligt att utwerka Isaacs bifall. För Isaac sjelf hade Rebecka blifwit hemtad från slägten i det aflägsna landet, att familjen icke måtte blandas med Canaans hedningar och med dem sammansmälta. Det war likaså wigtigt, att Jacob skulle taga sig hustru af den slägt, der den sanne Gudens kännedom och dyrkan ännu icke war utslocknad.
28. Capitel.
Jacobs flykt, stege, löfte.Då kallade Isaac sin son Jacob och wälsignade honom och bjöd honom och sade till honom: Tag icke hustru af Canaans döttrar;
Cap. 24: 3. Isaac förnyar nu wälsignelsen öfwer Jacob och gifwer honom tillika en särskild wälsignelse med på resan (v. 3). Han erkände nu Guds rådslut och wilja, och gaf Rebecka och sin son Jacob förlåtelse för deras listiga sätt att gå tillwäga. Utan twifwel erkände han sig sjelf såsom medskyldig till denna synd, i det han icke welat besinna Herrans ord och skickelse.
2. Utan gör dig redo, och far in i Mesopotamien till Bethuel, din moderfaders hus, och tag dig der hustru af Labans din moderbroders döttrar.* *Os. 12: 12.
3. Men allsmäktig Gud wälsigne dig, och göre dig fruktsam, och föröke dig, så att du warder en skara med folk;
4. Och gifwe dig Abrahams wälsignelse, dig och din säd med dig; att du må besitta det land, der du en främling uti är, det Gud Abraham gifwit hafwer.* *1 Mos. 13: 15, 17.
Isaac trodde på Gud såsom allsmäktig, och beder den allmäktige Guden wälsigna Jacob och uppfylla löftet till Abraham. Cap. 15: 5; cap. 22: 17.
5. Så skilde Isaac Jacob ifrån sig, att han for in uti Mesopotamien till Laban, Bethuels son af Syrien, Rebeckas broder, som hans och Esaus moder war.
6. När nu Esau såg, att Isaac hade wälsignat Jacob, och sändt honom in i Mesopotamien, att han skulle der taga sig hustru; och att, sedan han honom wälsignat hade, bjöd han honom och sade; du skall ingen hustru taga af Canaans döttrar;
7. Och att Jacob war sin fader och moder lydig och for in i Mesopotamien;
8. Såg ock, att Isaac hans fader såg icke gerna Canaans döttrar:
9. Gick han bort till Ismael och tog, utöfwer de hustrur han tillförene hade, Mahalath, Ismaels Abrahams sons dotter, Nebajoths syster, till hustru.
Esau wille på sitt eget wis godtgöra sitt förra fel, att han tagit Canaanitiska hustrur, och tager nu en annan, som är af Abrahams slägt. Han will om möjligt återwinna fadrens gunst och förstfödslorättens arfwedel. På samma sätt göra alla sådana menniskor, som bjuda till att med egna krafter och egna påfund godtgöra sina fel, för att winna wissa timliga ändamål, men för hwilkas hjertan uppriktig ånger inför Gud och allwarlig bättring är och förblifwer en främmande sak.
10. Men Jacob for ut ifrån Ber-Saba och reste till Haran.
11. Och kom på ett rum, der blef han öfwer natten, förty solen war bergad; och han tog en sten der på rummet, och lade honom under sitt hufwud, och lade sig i summa rum till att sofwa.
Jacob wandrade ensam från hemmet. Huru olika war denna resa med Abrahams tjenare Eleasars, då han for till Mesopotamien för att åt Isaac söka en maka! Jacobs resa behöfde påskyndas och hållas hemlig, om han skulle kunna undfly Esaus försåt. Jacob war nu 77 år gammal. Att han uppnått denna ålder, utan att Isaac tänkt på att skaffa honom en maka, såsom Abraham hade gjort med honom, ådagalägger Isaacs swaghet och liknöjdhet. Af Canaans döttrar hade Jacob icke welat taga sig hustru, såsom Esau, icke heller hade han egenmäktigt welat företaga en resa till Haran. Från BerSaba till Haran hade han ungefär 75 mil att wandra. På öppna fältet öfwerfaller honom natten, och der lade han sig under den fria, klara himmelen.
12. Och honom drömde, och si, en stege stod på jorden, och ändan på honom tog upp i himmelen: och si, Guds Englar stego derpå upp och neder.* *1 Mos. 35: 1; cap. 48: 3. Joh. 1: 51.
13. Och HERren stod der öfwerst uppå och sade: Jag är HERren, Abrahams din faders Gud och Isaacs Gud: Det landet, som du ligger uppå, skall jag gifwa dig och din säd.
14. Och din säd skall warda såsom stoftet på jorden; och du skall warda
_078.jpg&oldid=342480){kind=link}