| Sichem dräpen. | 1 Mose Bok. | Cap. 34. | 83 |
icke att göra så: förty han hade lust till Jacobs dotter, och han war härlig hållen öfwer alla i hans faders hus.
Sichem och hans fader Hemor handlade från sin ståndpunkt ädelt. De hade lätt kunnat twinga Jacob och hans söner att bifalla deras önskan, och likwäl gingo de in på ett wilkor, som för dem icke kunde wara annat än motbjudande.
20. Så gingo Hemor och hans son Sichem i stadsporten och talade med borgarena i staden och sade:
21. Desse män äro fridsammme när oss, och wilja bygga och bo i landet: så är nu landet widt begripet: wi wilja taga oss deras döttrar och gifwa dem wåra döttrar.
22. Men då wilja de wara oss till wiljes, så att de bo när oss och warda ett folk med oss, om wi omskära allt det som mankön är ibland oss, såsom de omskurne äro.
23. Deras boskap och egodelar och allt det de hafwa, blifwer wårt, om wi eljest blifwa dem till wiljes, så att de bo när oss.
24. Och de lydde Hemor och Sichem hans son, alle de som genom hans stadsport ut- och ingingo, och omskuro allt det som mankön war, det som i deras stad ut- och ingick.
Hemor och Sichem ådagalägga skicklighet till öfwertalande. Det är samma talarekonst, som ännu gå och gäller: de framställde saken, såsom den skulle kunnat lända till hela folkets fördel, de togo folkets begär och egennytta i sin tjenst, under det de egentligen arbetade för det egna personliga ändamålet; men derom sade de för folket ingenting. Det är icke guld allt som glimmar i sådana personers tal och afsigter, som synas ifra warmt för folkets bästa.
Omskärelsen war ett redan på den tiden bekant bruk, som för Sichemiterna icke hade någon djupare betydelse. De blefwo derigenom icke Israeliter, icke införlifwade med Abrahams barn, lika så litet som hedningar blfwa christna, om de döpas, utan att blifwa grundligen underwisade i Guds ord och omwände af Herrans Ande.
25. Och på tredje dagen, då det wärkte dem, togo de twå Jacobs söner, Simeon och Levi, Dinas bröder, hwardera sitt swärd och gingo dristeligen in i staden och slogo ihjäl allt det som war mankön.* *1 Mos. 49: 5. Jud. 9: 2.
26. Och slogo också ihjäl Hemor och hans son Sichem med swärdsegg och togo sin syster Dina utaf Sichems hus och gingo sin wäg.
27. Då kommo Jacobs söner öfwer de slagna och skinnade staden, derföre att de skämt hade deras syster.
28. Och togo deras får, fä, åsnor och hwad i staden och på marken war:
29. Och alla deras håfwor: alla barn och qwinnor togo de till fångar och skinnade allt det i husen war.
Siemon och Levi hade utan twifwel tjenares biträde till utöfwandet af denna illgerning. De hade icke en gång någon rättighet att genom bedrägeri hämnas på Sichem sjelf, och ännu större synd war det att hämnas på hela det oskydlig folket. Men sådan sjelfhämnd är ännu Österlandets sed; den är bruklig bland hedningarna ännu i wåra tider. Då goda lagar saknas, stiftas lagar af wreden, hämndlystnaden, egennyttan och wåldet. Christendomen har åstadkommit goda och ordnade samhällslagar; men om dessa lagar förlora sin kraft, blir ett folk så wekligt, att det af en pjunkig finkänlighet icke förmår att handhafwa sanningens lag. Blifwa straffen otillbörligt mildrade, så att all fruktan för lagen förswinner, så ökas brotten; och då lagarne icke straffa, så tager folket lagen i sin egen hand och utöfwar sjelfhämnd. Sjelfhemnden alstrar ofta en introtad fiendtlighet, som går i arf till barn och barnabarn.
30. Och Jacob sade till Simeon och Levi: I hafwen åstadkommit, att jag blifwer illa känd för alla detta lands inbyggare, de Cananeer och Phereseer; och jag är en ringa hop; när de nu församla sig öfwer mig, så slå de mig ihjäl, så warder jag omintetgjord med mitt hus.
31. Men de swarade: Skulle de då handla med wår syster, såsom med en sköka?
Det brott, som Simeon och Levi begått med den bedrägliga och wåldsamma hämnden, kan betraktas från mer än en sida. Här framställer Jacob den fara, för hwilken både de sjelfwa och hela hans hus woro blottställa, emedan man nu kunde wänta, att hedningarne skulle församla sig för att hämnas; och huru hade det då warit möjligt för Jacobs lilla hop att göra motstånd och förswara sig? Detta war att frukta, men Gud afwände faran och lät en oförklarlig förskräckelse öfwerfalla hedningarne, så att de icke wågade att hämnas på Jacobs hus. Simeon och Levi gjorde illa, men under Guds styrelse blef denna illgerning ett medel att förhindra Israeliternas sammansmältning med Canaans folk.
På sin sotsäng, då Jacob wälsignade sina barn, uteslöt han Siemon och Levi från wälsignelsen, för denna missgernings skull, hwars följder gingo i arf i deras stammar. Jacob ogillade således deras gerning, icke blott derföre att han med sitt hus blef utsatt för hedningarnas hämnd och faran att blifwa utrotad, utan derföre att den war syndig, ja omensklig. Men detta sednare förmådde de icke i sin häftighet fatta, då Jacob föreställde dem, hwilka farliga följder deras syndiga
_093.jpg&oldid=342523){kind=link}