| Juda blodskam. | 1 Mose Bok. | Cap. 38. | 91 |
såsom en mask på sjelfwa hjerterötterna af både själs- och kroppskrafter och af lifwets trefnad och sällhet. Med straffdomen öfwer namnfadren har den rättfärdige domaren wisat, huru afskywärda dessa onaturliga laster äro i Hans ögon. Hans synd blef ännu större derigenom, att han satte sig emot ordningen af Guds försyns styrelse, samt föraktade den höga förhoppning, som war att wänta bland Israels efterkommande. För honom war löftet om qwinnans säd likgiltigt, och likaså för hans broder; derföre blefwo de af Herran straffade med en ond bråddöd. Rörande det så kallade swåger-äktenskapet se 5 Mos. 25: 5–10. Luc. 20: 28.
11. Då sade Juda till sin sonahustru Thamar: Blif en enka i din faders hus, så länge Sela min son warder stor; förty han tänkte, att han tilläfwentyrs måtte också dö, såsom hans broder. Så gick Thamar bort, och blef i sin faders hus.
I stället för att tänka på sönernas ogudaktighet såsom orsaken till deras död, tänkte Juda i hednisk widskepelse på andra orsaker.
12. Då nu många dagar förlidne woro, dödde Suas dotter, Juda hustru. Och sedan Juda utsörjt hade, gick han upp till att klippa sina får i Thimnath, med sin herde, Hira af Adullam.
13. Då wardt Thamar sagdt: Si, din swär går upp till Thimnath till att klippa sina får.
14. Då lade hon af sina enkokläder, som hon drog, dokade sig och förhöljde sig och satte sig ut för porten på wägen emot Thimnath; förty hon såg, att Sela war stor worden, och hon war icke gifwen honom till hustru.
15. Då nu Juda såg henne, mente han det hade warit en sköka; förty hon hade förhöljt sitt ansigte.
16. Och han wek af wägen till henne och sade: Kära, låt mig ligga när dig; ty han wisste icke, att det war hans sonahustru.* Hon swarade: Hwad will du gifwa mig, att du ligger när mig? *3 Mos. 18: 15; cap. 20: 12.
17. Han sade Jag will sända dig en bock ifrån hjorden. Hon swarade: Gif mig en pant, så länge du sänder mig honom.
18. Han sade: hwad will du jag skall gifwa dig för pant? Hon swarade: Din ring och din hufwudbonad och din staf, som du hafwer i händerna. Det gaf han henne och låg när henne, och hon wardt hafwande af honom.
19. Och hon stod upp och gick dädan och lade doket af och tog sina enkekläder uppå igen.
20. Men Juda sände bocken med sin herde af Adullam, att han skulle taga igen panten ifrån qwinnan: och han fann henne icke.
21. Då frågade han folket, som bodde wid det rummet, och sade: Hwarest är den skökan, som satt ute på wägen? De swarade: Ingen sköka hafwer der warit.
22. Och då han kom åter till Juda och sade: Jag hafwer icke funnit henne; dertill säger folket, som der bor, att der hafwer ingen sköka warit.
23. Juda sade: Hafwe sig det, att wi icke tilläfwentyrs skulle komma på skam: ty jag hafwer sändt bocken, men du hafwer icke funnit henne.
24. Tre månader derefter wardt det Juda sagdt: Din sonahustru Thamar hafwer bolat; och si, i boleri är hon worden hafwande. Juda sade: Hafwer henne här fram, att hon skall brännas.
25. Och då hon hades fram, sände hon till sin swär och sade: Af denna mannen är jag hafwande, som detta tillhörer; och sade: Känner du ock, hwem denne ringen och hufwudbonaden och stafwen tillhörer?
26. Juda kände det och sade: Hon är rättfärdigare än jag, ty jag hafwer icke gifwit henne min son Sela. Dock belåg han henne icke mer.
27. Och då hon skulle föda, funnos twillingar i hennes lif.
28. Och som hon nu födde, gaf sig en hand ut; då tog jordgumman och band der en röd tråd om och sade: Denne skall först utkomma.
29. Men då han drog sin hand åter in, kom hans broder ut och hon sade: Hwi är hinnan för din skull sönderremnad? Och man kallade honom Perez.* *1 Chrön. 2: 4. Matth. 1: 3.
30 Derefter kom hans broder ut, som hade den röda tråden om sin hand, och man kallade honom Serah.
Genom sin förbindelse med hedningarne hade Juda nedsjunkit djupt mörker och hedniskt lefwerne. Då Thamar beslöjade sig och satte sig wid wägen, hade hon klädt sig såsom de qwinnor, hwilka wid afgudatemplen egnade sitt lif åt afgudens tjenst, och otukt utgjorde en wäsendtlig del af afgudarnas dyrkan; det troddes, att afgudarne dertill hade till stort wälbehag. Uti Indien och andra hedninska länder äro skökorna
_101.jpg&oldid=342547){kind=link}