| Josephs bröders hemfärd. | 1 Mose Bok. | Cap. 45, 46. | 105 |
förkrossade, så förödmjukade, så ångerfulla öfwer sina synder, så omskapade af Herrans ande, och så uppfyllde af den sanna kärleken, att Han kan uppenbara sig för dem, och då blifwer själen öfwerströmmad af sällhet och fröjd; då glömmas alla lidanden, då aftorkas alla tårar från deras ögon, då få de bo i det sälla land, som Han beredt dem i sin Faders rike.
16. Och när det ryktet kom i Pharaos hus, att Josephs bröder woro komne, behagade det Pharao wäl och alla hans tjenare.
17. Och Pharao sade till Joseph: Säg dina bröder: Detta görer: laster edra djur; farer bort, och när I kommen i Canaans land;
18. Så tager eder fader och edert folk, och kommer till mig, jag will gifwa eder af allt det goda, som i Egypti land är, att I skolen äta märgen i landet.
19. Och bjud dem: Görer alltså: tager eder utaf Egypti land wagnar till edra barn och hustrur, och förer eder fader, och kommer.
20. Och skoner icke edra bohagsting: förty allt det goda i hela Egypten skall höra eder till.
Skoner icke edra bohagsting: warer icke sorgsne öfwer förlusten af de ting, som I icke kunnen medföra, utan måsten lemna efter eder.
Gerna will hjertat hänga fast wid de ting, man eger här i främlingskapet; men det är nödwändigt, att wi låta den rätta brödrakärleken, kärleken till Christus, befria wåra hjertan från all widhängsenhet wid de jordiska tingen. Utan försakelse kommer man aldrig i besittning af en oförgänglig arfwedel.
21. Israels barn gjorde så; och Joseph fick dem wagnar efter Pharaos befallning och förtäring på wägen.
22. Och gaf dem alla, hwar för sig, högtidskläder; men BenJamin gaf han trehundrade silfwerpenningar och fem högtidsklädningar.
Joseph gaf BenJamin företrädet; han war honom den närmaste, han war hans rätte broder.
Då hela brödrakretsen af frälsta och saliga menniskor en gång blifwer samlad omkring den upphöjde Medlaren, så kommer äfwen en åtskilnad dem emellan att ega rum; deras hjertan äro icke alla lika, men alla blifwa lyckliga.
23. Men fadren sände han tio åsnor, lastade med gods utaf Egypten, och tio åsninnor med mälning och bröd och spisning, sinom fader på wägen.
24. Och så lät han sina bröder fara och sade till dem: Kifwer icke på wägen.
Kifwer icke på wägen, war en wigtig warning. Lätteligen kunde ibland dem den frågan uppstå, hwilkendera hade haft den största skulden uti förbrytelsen emot Joseph. För oss alla är denna warning ganska wigtig. Här råder nu mycket kifwande, mycket split på wägen mellan Josephs bröder, mellan dem som söka Guds rike. Måtte wi komma ihog förmaningen, och hänskjuta till den allwise Domaren sjelf alla frågor, som för oss äro för swåra att afgöra, och de äro många. Icke heller är det oss tillåtet att hos hwarandra uppsöka anledning till klander och hårda omdömen, hwilket dock så ofta sker. Derigenom utsläckes kärleken, så att troslifwet aftynar.
25. Så foro de utaf Egypten och kommo uti Canaans land till sin fader Jacob:
26. Och förkunnade honom det och sade: Din son Joseph lefwer ännu och är en herre i hela Egypti land. Men honom föll det icke i sinnet; ty han trodde dem icke.
Jacob war icke i stånd att genast fatta och tro den glada underrättelsen; en så stor lycka förekom honom omöjlig. Så är det för menniskohjertat swårt att fullt fatta och tro hela det härliga innehållet af det glada budskapet från himmelen, af nådens Evangelium.
27. Då sade de honom alla Josephs ord, som han till dem sagt hade. Och då han såg wagnarna, som Joseph utsändt hade till att föra honom med, wardt hans ande lefwande.
Han själ, som war förswagad af ålder och många lidanden, fick nytt lif genom den stora glädjen. Så blifwer den af synd och lagsarbete förtyngda själen¨åter lefwande, då hon förnimmer och omfattar nåden i Christo såsom sin tillhörighet.
28. Och sade: Jag hafwer nog, att min son Joseph lefwer ännu. Jag will fara bort och se honom förr än jag dör.* *1 Mos. 46: 30.
46. Capitel.
Jacobs resa, barn. Josephs möte.Israel for dit med allt det honom tillhörde. Och då han kom till BerSaba, offrade han ett offer åt sin faders Isaacs Gud.
Flyttningen till Egypten måste för den gamle Jacob icke hafwa warit så lätt, men hans hjerta blef mäktigt draget af den älskade sonen. Herrans ord till Abraham (cap. 15: 13), att hans säd skulle blifwa främlingar i Egypten, war icke för Jacob obekant, och det kunde nu gifwa honom wisshet att denna flyttning war Guds wilja. På gränsen af löftets land, der han hade wistats så länge, der han tillbragt sina bästa
_115.jpg&oldid=342583){kind=link}