| Jacob wälsignar, propheterar. | 1 Mose Bok. | Cap. 48, 49. | 111 |
barnen att tacka fromma föräldrars böner och arbete i tron för den wälsignelse, de få åtnjuta.
16. Engelen, som mig frälst hafwer af allt ondt, han wälsigne dessa piltarne, att de må efter mitt och mina fäders Abrahams och Isaacs namn nämnde warda; så att de må wäxa och förökas på jorden.* *1 Mos. 32: 29. 2 Mos. 1: 7.
Jacob uttalar wälsignelsen i den Engelens namn, som hade uppenbarat sig för honom, Förbundets Engel, Guds Son, Guds ansigte, som hade ledsagat honom på hans lefnadswäg och frälsat honom från allt ondt. Han öfwerlemnar dem i den engels wårdande och wälsignande hand, som hade lofwat, att Abrahams säd skulle blifwa såsom himmelens stjenor.
17. Men då Joseph såg, att hans fader lade sin högra hand på Ephraims hufwud, behagade det honom illa, och fattade uti sin faders hand, att han skulle wända sin hand af Ephraims hufwud in på Manasses hufwud.
18. Och sade till honom: Icke så, min fader; denne är den förstfödde, lägg din högra hand på hans hufwud.
Joseph förmodade nu, att Jacob skulle åt den yngre sonen gifwa den största wälsignelsen, som efter ordningen tillhörde den förstfödde, och detta sökte han att afböja. Men Jacobs själ war upplyst af ett högre ljus, och ur hans mun talade prophetians ande.
19. Men hans fader nekade det och sade: Jag wet wäl, min son, jag wet det wäl; denne skall ock warda till folk, och skall warda stor, men hans yngre broder skall warda större än han, och hans säd skall warda till ett stort folk.
Wid utgången ur Egypten wisade det sig redan, att i Jacobs prophetia låg ett högre ljus. Ephraim räknade då fyrtio tusen fem hundrade wapenföra män, och Manasse trettiotwå tusen twå hundra. Den förste konung öfwer Israel, Jerobeam, war af Ephraims stam.
20. Så wälsignade han dem i den dagen och sade: Warde Israel wälsignad efter ditt sätt, så att man må säga: Gud sätte dig såsom Ephraim och Manasse. Och så satte han Ephraim före Manasse.
En sådan önskan blef ett ordspråk i Israel, då man wille tillönska någon upphöjelse och rik wälsignelse.
21. Och Israel sade till Joseph: Si, jag dör, och Gud skall wara med eder, och skall föra eder åter i edra fäders land.
22. Jag hafwer gifwit dig ett stycke land utan dina bröder, som jag med mitt swärd och båge utaf de Amoreers hand tagit hafwer.* *1 Mos. 34: 27.
Stycke land uttryckes i grundtexten med ordet Sichem. Detta tillföll i framtiden Ephraims stam. Jacob köpte ett stycke land wid Sichem, cap. 33: 19. Sannolikt togo Amoreerna detta landstycke wåldsamt ifrån honom, så att han med wapenmakt måste återtaga det.
49. Capitel.
Jacob wälsignar sina barn, propheterar, dör.Och Jacob kallade sina söner och sade: Församler eder, att jag må förkunna eder, hwad eder skall hända i den yttersta tiden.
Den gamle Jacob nalkas sin hädanfärd; hans själ är redan till en del lossad från den bräckliga kroppen, och själens blick öfwerskådar barnakretsen och deras efterkommande, under det de af Guds mäktiga hand skola föras genom tidehwarfwens lopp. Nu skall den gamle samlas till sina fäder; han tager afsked af denna werlden och gifwer med prophetisk ljusblick åt sina barn en afskedswälsignelse, hwaruti, såsom i ett frö, en werldshistoria är innesluten. I den yttersta tiden, grt. dagarnes ända, den aflägsna framtiden, fulländningstiden, Messiæ tid.
2. Kommer tillhopa och hörer till, I Jacobs barn; hörer eder fader Israel.
3. Ruben, min förste son,* du är min kraft och min första makt, den öfwerste i offret och den öfwerste i riket. *1 Mos. 29: 32.
Eligt grt.: Företrädet i anseende, och företrädet i makt. Ruben skulle i kraft af sin förstfödslorätt hafwa den högsta wärdigheten, det presterliga och konungsliga embetet, men nu blefwo båda tagna ifrån honom; det presterliga embetet gafs åt Levi, och det konungsliga åt Juda stam.
4. Han utlöper med hast som watten: du skall icke wara den öfwerste; ty du hafwer uppstigit i din faders läger, och der hafwer du med det uppstigandet besmittat min säng.* *1 Mos. 35: 22. 1 Chrön. 5: 1.
”Härmed betecknas Synagogan (de skriftlärde och Phariseer), som med sin falska lära besmittat Jacobs säng, d. ä. den Heliga Skrift, och derigenom förlorat både konungariket och prestembetet”. L. Wattnet är en bild af ostadighet, flyktighet, lättsinnighet, ytlighet, som från stamfadren gingo i arf i Rubens stam och gjorde den owärdig att presterligt och konungsligt tjena Gud och folket. Kött och blod kunna icke ärfwa Guds rike. Denna stam hade alltid en ringa betydelse i Israel.
5. De bröder Siemon och Levi, de
_121.jpg&oldid=342600){kind=link}