| Mose tröstas af Gud. | 2 Mose Bok. | Cap. 5, 6. | 127 |
dag eller i går fullkomnat edert föreslagna dagsarbete såsom tillförene?
15. Då gingo de embetsmän af Israels barn in och ropade till Pharao: Hwi far du så med dina tjenare?
16. Dinom tjenare gifwes intet strå och skola ock göra det tegel, som oss förelagdt är: och si, dina tjenare warda slagna, och syndas uppå ditt folk.
Dessa embetsmän woro Israeliter, som woro answarige för arbetets fullgörande, och då dess fullgörande nu hade blifwit omöjligt, så blefwo de slagne af de Egyptiske fogdarne.
17. Pharao sade: I ären fåfänge, fåfänge ären I; derföre sägen I: Wi wilja gå och offra HERranom.
18. Så går nu bort och görer edert dagsarbete: strå skall eder intet gifwas; men talet på teglet måsten I lefwerera ifrån eder.
Talet på teglet, d. w. s. det bestämda antalet tegel.
19. Då sågo embetsmännerna af Israels barn, att det wardt intet bättre, efter sagdt wardt: I skolen intet förminska af dagsarbetet och teglet.
20. Och då Mose och Aaron gingo ifrån Pharao, stodo de i wägen före dem:
Grt.: Och de träffade Mose och Aaron, som stodo dem till möte, då de gingo ut ifrån Pharao.
21. Och sade till dem: HERren se uppå eder och döme det, att I hafwen gjort wår lukt illa luktande för Pharao och hans tjenare och fått dem swärdet i händerna till att dräpa oss.
22. Mose kom igen till HERran och sade: HERre, hwi gör du så illa emot detta folket? Hwi hafwer du sändt mig?
Folkets förtryckta tillstånd hade blifwit mycket swårare än förut; i sin nöd kastade de skulden på Mose och Aaron, och Mose går till Gud med folkets nöd på sitt hjerta. Ju större den seger är, som i Guds rike skall winnas, desto större blifwer nöden och trons pröfning, och det gäller då att wända sig till den trofaste hjelparen; äfwen om man icke är i stånd att bedja, utan blott sucka utur det försagda hjertats djup.
23. Ty ifrån den tiden jag ingick till att tala med Pharao i ditt namn, hafwer han ännu hårdare plågat folket: och du hafwer icke frälst ditt folk.
Genom mycken bedröfwelse måste man ingå i Guds rike. Då Guds rike skall upprättas i ett menniskohjerta, så måste det förödmjukas och förkrossas, och då Christi kyrka skall uppblomstra ibland ett folk, så måste det förödmjukas och drifwas till Gud genom olycksstormar, motgångar och lidanden. Bönen är wanligtwis sorgklädd, såsom ett bedröfwelsens barn, Es. 26: 16. Apg. 14: 22. Rom. 5: 3.
6. Capitel.
Guds befallning, löfte. Mose slägt.HERren sade till Mose: Nu skall du se, hwad jag skall göra med Pharao: ty genom en wäldig hand måste han släppa dem; han måste ännu genom en stark hand drifwa dem från sig utur sitt land.
2. Och Gud talade till Mose och sade till honom: Jag är HERren:
3. Och hafwer synts Abraham, Isaac och Jacob, att jag will wara deras allsmäktige Gud:* men mitt namn HERRE gjorde jag dem icke kunnigt. *1 Mos. 17: 1; cap. 26: 24; cap. 28: 13.
Edra förfäder hafwa icke känt mig såsom Herran, såsom sitt folks allmäktige konung och Frälsare.
4. Och gjorde jag mitt förbund med dem, att jag skulle gifwa dem Canaans land: det land, der de uti wandrat hafwa, der de främmande uti warit hafwa.
5. Och hafwer jag hört Israels barns suckan, hwilka de Egyptier med arbete förtunga; och hafwer ihågkommit mitt förbund.
6. Derföre säg Israels barn: Jag är HERren och will taga eder utur eder tunga i Egypten och förlossa eder ifrån eder träldom: och will frälsa eder med uträckt arm och stor dom.
Gud will nu uppenbara sig såsom den trofaste; Han håller förbundet, Han will uppfylla de löften, som Han åt fäderna gifwit.
7. Och will anamma eder för mitt folk och will wara eder Gud, att I förnimma skolen, att jag är HERren eder Gud, den eder utfört hafwer utur de Egyptiers tunga:
8. Och fört eder in uti det land, öfwer hwilket jag hafwer upphäfwit min hand, att jag skulle det gifwa Abraham, Isaac och Jacob; det will jag gifwa eder till eget: Jag är HERren.
Upphäfwit min hand, d. ä. med ed wid mig sjelf bekräftat mitt ord till Abraham. 1 Mos. 14: 22; cap. 22: 16; cap. 26: 3. Es. 45: 23. Ebr. 6: 13.
9. Sådant allt sade sade Mose Israels barn, men de hörde honom icke för andans ångest skull och för hårdt arbetes skull.
Lidanden, ångest och bedröfwelse kunna till den grad trycka äfwen ett troende hjerta, att det
_137.jpg&oldid=342644){kind=link}