| 140 | Påskalammet. | Exodus. | Cap 12. |
14. Och I skolen hafwa denna dagen till åminnelse; och I skolen hålla honom högtidelig, Herranom till en fest; I och alla edra efterkommande i en ewig brukning.
Ända till Jerusalems förstöring firades Påskahögtid på samma sätt efter dessa föreskrifter, och äfwen trälar och främlingar skulle deltaga däruti; men först måste de genom omskärelse upptagas bland Guds förbundsfolk.
15. I sju dagar skolen I äta osyradt bröd, nemligen, på första dagen skolen I uppehålla med syradt bröd uti edra hus. Den som syradt bröd äter ifrån första dagen allt intill den sjunde, hans själ skall förgöras af Israel. *2 Mos. 23: 15; cap 34: 18. 5 Mos. 16: 16.
Genom förtärande af syradt bröd under dessa dagar skulle man hafwa afsagt sig förbundet med Gud och alla de förmåner, som hertill hörde; man hade dermed uppsagt den himmelske konungen all tro och lydnad, och förklarat, att man icke wille tillhöra honom; derföre hade ock straffet varit oundwikligt. Då wi besinna, att syradt bröd i dessa föreskrifter är en bild af syndaförderwet, så ligger i denna vers också den sanningen uttalad och framställd, att den, som icke will skilja sig ifrån synden, måste med synden förgås.
16. Den första dagen skall wara helig, att I samman kommen, och den sjunde skall ock wara helig, att I samman kommen: intet arbete skolen I göra på dem, utan det som till maten hörer för allahanda själar, det allena mågen I göra för eder.
På den första och sjunde dagen af denna högtidsfest skulle högtidlig gudstjenst hållas, man skulle derigenom helga sig Herranom till ett heligt folk, tacka Honom för all barmhertiget och bedja om förnyad wälsignelse. Sjutalet föreställde äfwen ett inbegrepp af all helig fullkomlighet; det påminner om de sex skapelsedagarna och hwilodagen, hwilka äfwen kunna anses såsom förebild af Guds rikes utwecklingstid på jorden, så att hwarje dag föreställer ett årtusende. Ps. 90: 4. 2 Pet. 3: 8; och en härlig Sabbathstid är att wänta, Uppb. 20: 1–6, då Påskahögtidens fulla betydelse blir förstådd bland alla folk, och jorden blifwer likasom ett stort hus med Påskalammets blod öfwer dörren.
17. Och håller eder wid osyradt bröd; förty på den samma dagen hafwer jag utfört edra härar utur Egypti land: derföre skolen I och alla edra efterkommande hålla denna dagen i en ewig brukning.
18. På fjortonde dagen i första månaden om aftonen skolen I äta osyradt bröd, intill en och tjugonde dagen i samma månaden om aftonen.* *3 Mos. 23: 5. 4 Mos. 28: 16. Jos. 5: 10.
19. Så att man i sju dagar intet syradt bröd finner i edra hus; ty den som syradt bröd äter, hans själ skall förgöras utur Israels menighet, ehwad han är utländsk eller inländsk.
20. Derföre äter intet syradt, bröd; utan allenast osyradt bröd uti alla edra boningar.
21. Och Mose kallade alla de äldsta i Israel och sade till dem: Leter ut, och tager får, hwar och en för sitt husfolk, och slagter Passah.
22. Och tager ett knippe Isop och dopper det i blodet i bäckenet, och stryker dermed på öfra dörrträdet och på båda sidoträden: och ingen menniska gånge ut genom sitt hus’ dörr intill morgonen.
Isopen, som är en wälluktande ört, är en sinnebild utaf Guds Andes nådewerkningar i menniskohjertat, hwarigenom försoningen tillämpas; det är Guds Ande, som sålunda sätter försoningens blodstecken på den menniskans hjerta, som will bliwa delaktig af det rätta Påskalammet. Såsom det war Israeliterna förbjudet att gå ut ur sina hus och öfwergifwa beskyddet af försoningstecknet, så är det hwarje sann christen förbjudet att träda ut ur nådesförbundet med Christus. Ett sådant utträdande sker genom otro, egenrättfärdighet och uppsåtliga synder.
23. Förty HERren warder gångande der fram om och skall plåga de Egyptier. Och när Han får se blodet på öfra dörrträdet, och på de tu sidoträden, går HERren fram om dörren och icke låter förderwaren komma uti edra hus till att plåga.
24. Derföre håll denna seden för dig och dina barn till ewig tid.
Här görs uttrycklig skillnad mellan Herren sjelf och förderfwaren. Jfr. Hes. 9: 4–6.
25. Och när I kommen in uti landet, det HERren eder gifwande warder, såsom Han sagt hafwer, så håller denna tjensten.
26. Och när edra barn säga till eder: Hwad hafwen I der för en tjenst?
27. Skolen I säga: Det är HERrans Passah-offer, den der gick fram om Israels barn i Egypten, då han plågade de Egyptier och frälste wåra hus. Då bugade sig folket och tillbad.
Då folket bugade sig och tillbad, så uttryckte de dermed tacksamhet för den lofwade frälsningen och biföllo å sin sida det förbund, som genom
_150.jpg&oldid=342661){kind=link}