| 148 | Åkerhöns och Man | Exodus | Cap 15, 16 |
mången källa är bitter, men dock så helsosam. Korsets träd gör det bittra wattnet sött i lidandets och bedröfwelsens brunnar.
26. Och Han sade: Will du höra HERrans din Guds röst och göra hwad som rätt är för Honom, och fatta Hans bud i dina öron och hålla all Hans lag: så skall jag ingen den krankhet lägga uppå dig, som jag på de Egyptier lagt hafwer; ty jag är HERren din läkare.
Den samme Guden, som hade gjort det bittra wattnet sött, lofwar här att wara Israels läkare. Han will för sina trogna förljufwa hwarje lidande och lätta hwarje börda. Isynnerhet will Han bewisa sig såsom andelig läkare. Hjertat är en bitter källa, denna will Han förwandla och göra dess watten sött genom Christi kors; der will Han tillstoppa syndens orena källåder, och öppna en lefwande wattukälla, Joh. 4: 14. Joh. 7: 37, 38, 39.
27. Och de kommo till Elim,* der woro tolf wattubrunnar och sjuttio palmträd; der lägrade de sig wid wattnet.
”Dessa tolf brunnar och sjuttio palmträd kunna i andelig måtto jemföras med de tolf Christi Apostlar, Matth. 10: 1, och med de sjuttio Hans lärjungar, Luc. 10: 1.” Palmträdens skugga och det rikliga wederqwickande wattnet måste för dem hafwa warit en stor wälgerning, då de kommo utmattade af hetta och törst. Så bereder Gud åt sitt wandrande folk många wederqwickelser på den mödosamma wägen. Dessa brunnar och palmträd kunna anses åsyfta både de andliga wederqwickelserna här i tiden och det watten med lifsens träd, der de en gång skola wederqwickas för ewigt. Uppb. 22: 1, 2.
16. Capitel.
Folkets andra knorr. Åkerhöns, Man.Ifrån Elim drogo de, och kom hela hopen Israels barn uti den öknen Sin, hwilken ligger emellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i den andra månaden, sedan de utur Egypti land gångne woro.
Nu war en månad förfluten efter deras utgång utur Egypten, och deras förråd på lifsmedel började lida till slut. Sin och Zin woro icke detsamma. 4 Mos. 20: 1; cap. 33: 11.
2. Och hela menigheten af Israels barn knorrade emot Mose och Aaron i öknen;
3. Och sade till dem: Gud gifwe, att wi hade dött uti Egypti land genom HERrans hand, der wi sutto wid köttgrytorna och hade bröd nog till att äta:* ty I hafwen fördenskull fört oss uti denna öknen, att I skolen låta denna hela hopen dö af hunger. *4 Mos. 11: 4.
Huru lätt kan menniskan glömma sin Gud och Hans wälgerningar, så snart nöd och motgång möter!
4. Då sade HERren till Mose: Si, jag will låta regna eder bröd neder af himmelen; och folket skall gå ut och församla hwar dag så mycket som behöfwes, på det att jag må försöka, om de wilja wandra uti min lag eller ej.
5. På sjette dagen skola de bereda sig till att församla dubbelt öfwer det de dagligen pläga.
6. Mose och Aaron sade till Israels barn: Om aftonen skolen I förnimmma, att HERren hafwer fört eder utur Egypti land.
Genom ett nytt under skulle folket få se, att det war Herren, som hade fört dem utur Egypti land.
7. Och om morgonen skolen I få se HERrans härlighet: ty han hafwer hört eder knorran emot HERran. Hwad äro wi, att I knorren emot oss?
Herrans härlighet uppenbarade sig i molnstoden, och utan twifwel förändrade denna sin gestalt, så att Herrans härlighet stundom war mera fördold, stundom mera tydlig. (Såsom Herrans härlighet wisade sig i Christi förklaring på berget.) Allt efter menniskans sinne och hjertats ställning till Gud synes Gud för henne annorlunda.
8. Ytterligare sade Mose: HERren warder eder gifwande om aftonen kött till att äta och om morgonen bröd tillfyllest; derföre att HERren hafwer hört eder knorran, der I emot Honom knorrat hafwen. Ty hwad äro wi? Edert knorrande är icke emot oss, utan emot HERran.
9. Och Mose sade till Aaron: Säg till hela menigheten af Israels barn: går hit fram till HERran; ty Han hafwer hört eder knorran.
10. Och då Aaron så sagt hade till hela menigheten af Israels barn, wände de sig emot öknen: och si, HERrans härlighet syntes uti en sky.* *2 Mos. 13: 21.
Herren behandlar sitt swaga folk med en förundranswärd långmodighet. Nu fingo de i molnstoden se en glans af Guds härliga majestät.
11. Och HERren sade till Mose:
12. Jag hafwer hört Israels barns knorran; säg dem: Om aftonen skolen I hafwa kött till att äta, och om morgonen warda mätta af bröd; och skolen förnimma, att jag är HERren eder Gud.
_158.jpg&oldid=342677){kind=link}