| 153 | Sinai | 2 Mose Bok. | Cap. 18, 19 |
tusende, öfwer hundrade, öfwer femtio och öfwer tio. *4 Mos. 11: 16. 5 Mos. 1: 13.
22. De som alltid måga döma folket: men när någon swår sak är, att de då hafwa henne inför dig, och de åtskilja alla de ringa saker; så warder det dig lättare, och de draga det med dig.
23. Om du det gör, kan du bestå hwad Gud dig bjuder; och allt detta folket kan gå hem till sitt igen med frid.
Grt.: Om du det gör, och Gud bjuder dig det (om Gud låter dig weta, att det är Hans wilja, att du följer detta råd), så kan du bestå, och allt m. m.
24. Mose hörde sin swärs röst och gjorde allt, såsom han sade honom.
25. Och utwalde redeliga män utaf hela Israel och gjorde dem till höfdingar öfwer folket; somliga öfwer tusende, öfwer hundrade, öfwer femtio och öfwer tio.
26. Att de alltid skulle döma folket: men hwad swåra saker woro, dem sköto de till Mose; och de ringa saker dömde de.
Genom kriget med Amalek blef Israel ordnadt såsom ett krigiskt folk, och nu erhöll Israel äfwen en ordnad borgerlig inrättning och walda embetsmän. Detta skedde genom Guds skickelse, fastän rådet kom från Jethro. Det war Gud sjelf, som så styrde, att denne man gjorde ett sådant förslag. Gud will dermed wisa oss, att wi skola wara willige att lyssna till förståndiga och wälmenta råd af andra, eho den än må wara, som gifwer rådet. Guds folk behöfwa ofta att lära, och den sanna ödmjukheten fordrar, att de gifwa akt på goda råd äfwen af werldsligt sinnade menniskor. Ett bud är dem gifwet, att pröfwa allt och behålla det godt är. Många nychristna äro så fångna uti egensinnighet och fördom emot alla, som icke äro andligt sinnade, att de icke wilja låta säga sig, ehuru klokt, wälment och godt det än må wara, som säges dem. Måtte de lära ödmjukhet af Mose! Han war af Gud benådad med ett stort ljus, men ansåg det icke wara under sin wärdighet att akta på Jethros ord, ehuru Jethro hört till ett hedniskt folk. Gud wille härigenom både pröfwa Mose ödmjuka sinne och tillika gifwa oss en wigtig lärdom. Det gifwes många ting, som werldsligt sinnade menniskor, i allmänhet taladt, ofta förstå bättre än de, som äro andligt sinnade, Luc. 16: 8. Och äfwen då man icke kan följa deras råd, kan man dock af dem lära mycket. Hela lifwet och alla lefnadsomständigheter skola för Guds barn utgöra en skola, och hwarje menniska kan i något hänseende wara deras läromästare. Matth. 6: 26–34.
27. Och Så lät Mose sin swär fara hem i sitt land igen.
19. Capitel.
Förbundets folk. Sinai brand.Uti tredje månaden, sedan Israels barn utgångne woro utur Egypti land, kommo de på denna dagen in uti den öknen Sinai:
På första dagen i tredje månaden (Sivan). Folkets första wandringsår slutas med 2 Mos. 40: 16; och med Tabernaklets upprättande, v. 17, börjar det andra året. Sivan swarade till en del mot wår Maj, till en del mot Juni.
2. Förty de woro utdragne ifrån Rephidim och wille in uti den öknen Sinai och lägrade sig der i öknen, twärt emot berget.* *4 Mos. 33: 15.
På sidan om Sinai är en stor fruktbar dal, som är rik på watten, omgifwen af berg. Denna stora dal erbjöd folket ett förträffligt ställe till lägerplats för en längre tid.
3. Och Mose steg upp till Gud. Och HERren ropade till honom af berget* och sade: Detta skall du säga till Jacobs hus och förkunna Israels barn: *Apg. 7: 38.
Horebs berg, hwaraf Sinai utgör en spets, är ganska widsträckt. Molnstoden, som ledsagade Israels folk, hade nu sänkt sig öfwer Sinai bergspets, och dit blef Mose af Herren kallad. Och Herren talade genom honom till folket.
4. I hafwen sett, hwad jag hafwer gjort de Egyptier;* och huru jag hafwer burit eder på örnawingar och tagit eder till mig. *5 Mos. 29: 2.
Örnen förer sina ungar på sina wingar för att lära dem flyga. Så hade Herren skyddat Israel och fört dem på allmaktens wingar. Örnens flygt är högre än att något skott kan räcka honom, men om det kunde räcka, så måste skottet först genomborra örnen sjelf, innan det kunde skada hans ungar på hans rygg. Så utbredde Herren i molnstoden sina wingar mellan sitt folk och dess fiender. Alla Guds barn åtnjuta ett sådant beskydd af Hans härliga makt, Ps. 17: 8. Matth. 10: 30. Detta skydd är för det mesta förborgadt, men någon gång kan på wisst sätt förnimmas en skakning af dessa beskyddande wingar.
5. Om I nu hören min röst och hållen mitt förbund,* så skolen I wara min egendom för allt folk; ty hela jorden är min.† *5 Mos. 5: 2. †Ps. 24: 1. Ps. 50: 12. 1 Cor. 10: 26. Tit. 2: 14.
Ehuru hela jorden är min, så skolen I framför alla folk tillhöra mig. I dessa ord uttalas ett nådawal. Rom. 9.
6. Och I skolen wara mig ett presterligt konungsrike, och ett heligt folk.*
_163.jpg&oldid=342687){kind=link}