| 157 | Werldslig lag | 2 Mose Bok. | Cap. 20, 21. |
20. Mose talade till folket: Frukter eder intet: ty Gud är kommen till att försöka eder, och att Hans fruktan skall wara för edra ögon, att I icke synden.
21. Och folket trädde långt ifrån: men Mose gick in till mörkret, der Gud uti war.
22. Och HERren sade till honom: Så skall du säga Israels barn: I hafwen sett, att jag af himmelen hafwer talat med eder.
Af himmelen: Gud från höjden af berget.
23. Derföre skolen I ingenting hålla lika wid mig: silfwergudar och gyldene gudar skolen I icke göra eder.
24. Ett altare af jord gör mig, der du uppå ditt bränneoffer och tackoffer, dina får och fä offra skall; ty på hwad rum jag stiftar mitt namns åminnelse, der will jag komma till dig och wälsigna dig.
Ett altare af jord upprättades nu, för att med ett förbundsoffer likasom besegla och stadfästa lagen; wid detta altare wille Herren sjelf wara närwarande. Sedermera gjordes på Guds befallning ett annat altare, der Herren befallde att Hans helgedom skulle wara, såsom Hans namns åminnelse; och der wille Han uppenbara sin härlighet.
25. Och om du will göra mig ett stenaltare, skall du icke göra det af huggen sten:* förty om du far deråt med din knif, så gör du det oskäradt. *5 Mos. 27: 5. Jos. 8: 31.
26. Du skall ock icke uppstiga på trappor till mitt altare, att din skam icke skall der blifwa upptäckt.
Se cap. 28: 42.
Att altaret icke fick byggas af huggna stenar bar den betydelsen, att menniskans egna gerningar icke få wara med i den sanna gudstjensten, Icke heller skall hon bjuda till att sjelf göra sitt hjerta annorlunda än det är, utan lemna det åt Herren att dermed göra såsom Han will.
Då menniskan nalkas sin Gud, måste det alltid ske med innerlig wördnad och undwikande af allt det, hwarigenom det gudomliga majestätet kunde wanhelgas.
21. Capitel.
Trälar, dråp, trätor, oxe, grop etc.Desse äro de rätter, som du skall ditt folk föregifwa.
Rätter: lagliga förordningar, som skulle gälla till rättesnöre i det Judiska samhället.
2. Om du köper en Ebreisk träl, han skall tjena när dig i sex år: på sjunde året skall han utgå fri och ledig.* *3 Mos. 25: 40. 5 Mos. 15: 12. Jer. 34: 14.
En Israelit kunde icke säljas såsom träl, utom då han sålde sig sjelf, 3 Mos. 25: 39, 40, eller om han för fattigdoms skull såldes af föräldrarna, v. 7, eller af domaren för en begången stöld, cap. 22: 3. Eljest köptes hedningar till trälar. Träldomen war icke i Israel så beskaffad, som den nu är i hedniska länder, utan trälarne i israel woro tjenstefolk, som utgjorde en del af familjen, och deras belägenhet war i de flesta fall icke sämre än tjenstefolkets i christna länder.
3. Är han allena kommen, så skall han ock allena utgå: är han kommen gift, så skall hans hustru utgå med honom.
4. Hafwer hans herre gifwit honom hustru, och hon hafwer födt söner eller döttrar; så skall hustrun och barnen höra herren till, och han skall gå allena ut.
Endast trälar war det tillåtet att gifta sig med hedniska qwinnor, och i afseende på dessa war en sådan äktenskapsskilnad tillåten.
5. Om trälen säger: Jag hafwer min herre, och min hustru, och mina barn kära; jag will icke warda fri:
6. Så hafwe hans herre honom bort för gudarne och hålle honom intill dörren eller dörrträdet: och borre honom igenom örat med en syl; och han ware hans träl ewärdeligen.
Gudarne: öfwerhetspersoner, som inför Gud dömde i allehanda mål och afgjorde dylika angelägenheter. Örats genomborrande skulle tjena till tecken, att en sådan tjenare lofwade beständig lydnad.
7. Om någon säljer sin dotter till en trälinna, så skall hon icke utgå såsom trälar.
8. Behagar hon icke sin herre, och han hafwer ingen förlofwat henne, han skall låta henne fri; men till främmande folk hafwer han ingen makt att sälja henne, efter han hafwer försmått henne.
En köpt Ebreisk tjenstepiga skulle icke utgå ur tjensten på samma sätt som en träl, utan hennes husbonde eller hans son skulle taga henne till hustru. Då husbonden icke wille hafwa henne eller gifwa henne åt sin son, skulle han låta anhöriga lösa henne på det sätt, att för hwarje år hon hade tjent skulle afräknas en sjettedel af det wärde, för hwilket han hade köpt henne.
9. Gifwer han henne sin son, då skall han låta henne njuta dotters rätt.
Då skall han gifwa henne hemgift såsom en egen dotter.
10. Gifwer han honom en annan, så skall han icke förwägra denna hennes kost, kläder och äktenskaps pligt.
Kost, kläder och boning war han dock pligtig att gifwa den förra, eljest kunde hon utan ersättning begära sin frihet.
11. Gör han icke dessa tre stycken, så skall hon fri utgå och intet betala.
_167.jpg&oldid=342698){kind=link}