| 160 | Werldslig lag. | Exodus | Cap. 22, 23. |
Den synes äfwen hafwa förekommit bland Canaaniterna, 3 Mos. 18: 3, 4, 22, 28.
20. Den som offrar gudom, utan HERranom allena, han ware förbannad.
Förbannad: bestämd till undergång eller förstörelse. Det som sålunda bestämdes till förstörelse, tillhörde Herran, och ingen kunde taga något deraf utan att begå en stöld ifrån Gud sjelf. Jos. 6: 17–19. 5 Mos. 13: 13. 5 Mos. 17: 2–5.
21. Främlingar skall du icke beröfwa eller undertrycka; förty I hafwen ock warit främlingar i Egypti land.* *3 Mos. 19: 33. 5 Mos. 24: 17.
22. I skolen ingen enka och faderlösa barn bedröfwa.* *Zach. 7: 10.
23. Bedröfwar du dem, så warda de ropande till mig, och jag skall höra deras rop.* *5 Mos. 10: 18, 19.
24. Och min wrede skall förgrymma sig, så att jag dräper eder med swärd, och edra hustrur skola warda enkor, och edra barn faderlösa.
Här är en stor tröst för alla öfwergifna, swaga, fattiga och wärnlösa, för enkor och faderlösa; Gud lofwar att höra deras ropande och att sjelf wara deras hjelpare och förswarare. I hedendomen finnes icke och har aldrig funnits någon rätt fattigwård. Den är en frukt af Christendomen allena, men äfwen i Gamla Testamentet war både mildhet och skonsamhet emot fattiga och wärnlösa föreskrifwen.
25. När du lånar mitt folk penningar, det fattigt är när dig, skall du icke hafwa dig så med honom som en ockrare, och intet ocker på honom bedrifwa.* *3 Mos. 25: 35, 36. 5 Mos. 23: 19. Ps. 15: 5.
Grt.: Du skall icke twinga honom och intet ocker på honom bedrifwa. Twinga eller tränga är att uttwinga betalningen, så att det länder till nästans skada (såsom när genom lagsökning och pantning kostnaderna för den fattige kunna gå till tolf riksdaler och skadan till trettio eller mera, då skulden war endast tre eller fyra). Ockra är på grundspråket ett ord, som äfwen betyder bita eller fräta: emedan ockraren liksom biter sin nästa och uppfräter hans wälfärd och hans egodelar.
26. När du tager en klädnad till pant af din nästa, skall du få honom den igen förr än solen går ned:
27. Förty hans klädnad är hans huds enda öfwertäckelse, der han uti sofwer. Ropar han till mig, så will jag höra honom; ty jag är barmhertig.
28. Gudarna skall du icke banna, och den öfwersta i ditt folk skall du icke lasta.* *Apg. 23: 5.
Då öfwerheten, som är förordnad af Gud, äfwen kallas gudar, så wille Herren härmed hos folket inskärpa aktning för öfwerheten och tillbörlig lydnad. Att förakta eller smäda öfwerheten är således ett brott emot Herrans lag. Rom. 13: 1–7. 2 Pet. 2: 10. 1 Pet. 2: 13, 14.
29. Din fyllelse och tårar skall du icke fördröja. Din första son skall du gifwa mig.* *2 Mos. 13: 2; cap. 34: 19.
Fyllelse betyder förstlingsfrukterna af säd och trädfrukter. Dessa förstlingsfrukter skulle offras åt Herran. Tårar betyder här win, winsaft, olja m. m., hwaraf äfwen förstlingen skulle frambringas till offer åt Herren. Den förstfödda sonen skulle lösas.
30. Så skall du ock göra med din oxe och får: i sju dagar låt det blifwa när sin moder; på åttonde dagen skall du gifwa mig det.* *3 Mos. 22: 27.
Förstlingen af rena husdjur skulle offras.
31. I skolen wara ett heligt folk för mig: derföre skolen I intet kött äta, det som på marken af djur rifwet är; utan kasta det för hundarna.* *3 Mos. 22: 8. Hes. 44: 31.
Att äta kött, hwari blodet fanns qwar, war stridande emot offergudstjenstens djupaste betydelse. 3 Mos. 17: 11.
23. Capitel.
Lögn, owän, mutor, hwiloår, högtider, landets gränser.Du skall icke tro lögnaktigt tal, så att du gör en ogudaktig bistånd och warder ett wrångt wittne.* *3 Mos. 19: 15, 16. 5 Mos. 1: 17.
Att lättroget låta hänföra sig af falska rykten är en stor synd, och ännu wärre är det att sprida och upprepa sådana rykten. Den sanna kärleken fordrar, att man icke tror baktal och icke heller smicker, ware sig till egen eller andras fördel. Här menas isynnerhet, att hwarje falsk anklagelse icke blott måste förkastas inför domstolen utan äfwen straffas.
2. Du skall icke följa hopen efter till det ondt är: och icke swara för rätten, så att du efter hopen wiker ifrån det rätt är.
Det är icke swårt att så förföra och förblinda en hel folkmängd, att den påstår det som orätt och äfwen blifwer en werkställande makt för att wåldsamt utföra ogudaktiga rådslag, som enskilda personer af egennytta, hämndlystnad eller andra orsaker inbillat mängden, att det skall lända till deras fördel, eller att folket är förnärmadt och måste hämnas. Det twätydiga ordspråket att folkets röst är Guds röst, wilja många upphäfwa till en gällande sanning, då de dermed hoppas kunna winna sina afsigter. Wore detta sannt, så hade det warit Guds röst då folket en gång ropade korsfäst, korsfäst, och då hela folket i öknen knotade emot Mose och emot Herran sjelf. Det är, tywärr! icke heller swårt att inför en domstol uppställa falska wittnen; derföre
_170.jpg&oldid=342707){kind=link}