| Löfte om Landet. | 2 Mose Bok. | Cap. 23. 24. | 164 |
18. Du skall icke offra mitt offers blod med surdeg: och min högtids feta skall icke blifwa qwar intill morgonen.* *2 Mos. 12: 10.
Påskalammet fick icke slagtas och offras, förr än allt syradt bröd hade blifwit bortskaffadt ur hwarje hus. Då menniskan will blifwa delaktig af Jesu försoning och få syndernas förlåtelse, så får hon icke behålla syndens surdeg i sitt hjerta. Christus och Belial kunna icke förlikas, 2 Cor. 6: 15.
19. Förstlingen af första frukten på din mark skall du föra in uti Herrans din Guds hus:* och skall icke koka kidet, så länge det på sin moders mjölk är.† *2 Mos. 34: 26. †5 Mos. 14: 21.
Se v. 15. Förbudet angående kidet har ett dubbelt syftemål: först att offerdjur under en wiss ålder icke fingo till Herran framhafwas; och för det andra skulle Israeliterna icke efterapa hedningarne, bland hwilka offer förekommo, som bestodo af kid, hwilka skulle sjudas i sin moders mjölk. Detta förbjudes här både derföre att det war ett afgudiskt bruk, och emedan det war onaturligt.
20. Si, jag sänder en Engel fram före dig, den dig skall bewara på wägen och föra dig till det rum, som jag beredt hafwer.* *2 Mos. 32: 34; cap. 33: 2. 5 Mos. 31: 3.
21. Derföre tag dig wara för Hans ansigte, och hör Hans röst, och förbittra Honom icke: ty Han skall icke skona eder, när I brotslige ären; och mitt namn är i Honom.
Guds namn betyder Hans gudomliga wäsen och egenskaper, Ps. 20: 2. Mitt namn är i Honom, bet. i Honom är mitt wäsende och mina egenskaper. Denna Engel war således densamme, som förde Israel utur Egypten, 4 Mos. 20: 16, Försten öfwer Herrans här, Jos. 5: 14, 15, Herrans Ansigte, 2 Mos. 33: 14, Hans Ansigtes Engel, Es. 63: 9, Förbundets Engel, Mal. 3: 1, således Guds Son, Honom skulle folket ära och lyda såsom Gud.
22. Hörer du hans röst och gör allt det jag säger dig; så skall jag wara dina fienders fiende och dina motståndares motståndare.
23. När nu min Engel går fram före dig och förer dig till de Amoreer, Hetheer, Phereseer, Cananeer, Heveer och Jebuseer, och jag förgör dem:
24. Då skall du icke tillbedja deras gudar ej heller tjena dem och icke göra såsom de göra; utan skall deras afgudar bortkasta och sönderslå dem.
25. Men HERran eder Gud skolen I tjena, så skall Han wälsigna ditt bröd och ditt watten; och skall all krankhet taga dig ifrån.
Sann fromhet har icke blott löfte om andelig, utan äfwen om timlig wälsignelse. 5 Mos. 28: 5. 2 Mos. 15: 26. 5 Mos. 7: 15.
26. Ingen ensam eller ofruktsam skall wara i ditt land*; och jag skall låta dig blifwa gammal. *5 Mos. 7: 14.
27. Jag skall sända min förskräckelse fram före dig, och göra allt folk förtwifladt, dit du kommer; och skall låta alla dina fiender komma på flykten för dig.
28. Jag skall sända getingar fram före dig*, som skola för dig utjaga de Heveer, Cananeer och Hetheer. *5 Mos. 7: 20. Jos. 24: 12.
29. Jag skall icke utdrifwa dem på ett år för dig, att landet icke skall öde warda, och wilddjur föröka sig emot dig.
30. Tågligen skall jag drifwa dem ut för dig, intill dess du må wäxa till och besitta landet.
31. Och skall jag sätta ditt landamäre det Röda hafwet till de Philisteers haf, och ifrån öknen allt intill elfwen*: ty jag skall gifwa landets inbyggare i din hand, att du skall utdrifwa dem före dig. *1 Mos. 15: 18. 5 Mos. 11: 24. 1 Kon. 4: 21. Ps. 80: 12.
Philisteernas haf är Medelhafwet.
32. Du skall intet förbund göra med dem: eller med deras gudar:* *2 Mos. 34: 12. 5 Mos. 7: 2.
33. Utan låt icke bo dem i ditt land, att de icke komma dig till att synda emot mig: förty om du tjenar deras gudar, kommer det dig till förargelse.* *5 Mos. 7: 3, 4. Jos. 23: 13. Dom. 2: 3.
Förargelse: snara, fallstreck. Genom förbund med dem blefwe du förförd till afguderi. Här är orsaken till den skenbara hårdhet, hwarmed Canaans inbyggare behandlades af Israels barn. Det war till straff för dem och till räddning för Israel.
24. Capitel.
Förbundsbok, blod. Mose på Sinai.Och till Mose sade Han: Stig upp till HERran, du och Aaron, Nadab och Abihu, och de sjuttio äldste i Israel, och tillbedjer fjerran.
2. Och Mose nalke sig allena intill HERran, och låt de andra icke nalkas; och folket komme ej heller med honom upp.
Dessa twå verser tillkännagifwa blott på förhand, att Mose och de äldsta skulle åter uppstiga på berget, sedan de hade uträttat det som omtalas i v. 6—8. Sedan Gud hade gifwit lagen åt Mose, och Mose skulle nedstiga af berget, gaf Gud
_173.jpg&oldid=342716){kind=link}