| 180 | Försoningssikel, Twättekaret. | Exodus. | Cap. 30. |
med Gud och wille icke wara Hans undersåte. Denna lösepenning skulle också erinra Israeliterna, huru nödwändigt de behöfde en lösepenning af oändligt wärde, för att blifwa befriade från synden och ewiga plågor, v. 16. 1 Pet. 1: 18.
13. Och skall hwar och en, som med är i talet, gifwa en half sikel, efter helgedomens sikel. En sikel gäller tjugu gera.* Sådan half sikel skall wara HERrans häfoffer. *3 Mos. 27: 25. 4 Mos. 3: 47. Hes. 45: 12.
En sådan sikel utgjorde omkring 22⁄3 r:dr r:mt. Den kallades helgedomens sikel. emedan den wigt, som tjente till rättesnöre wid wägandet, förwarades i helgedomen. Man hade på den tiden icke myntadt silfwer eller guld, utan stycken, som wägdes. Denna skattepenning skulle tjena till helgedomens underhåll. Till Christi kyrkas inrättning och widmakthållande skola dess medlemmar friwilligt bidraga.
14. Den som i talet är ifrån tjugu år och derutöfwer, han skall gifwa HERranom häfoffer.* *4 Mos. 1: 3.
15. Den rike skall icke mer gifwa, och den fattige icke mindre i den halfwa sikeln, som man gifwer HERranom till ett häfoffer för deras själars försoning.
Inför Gud gäller den ena själen lika så högt som den andra. Af Christus äro alla lika dyrt återlösta, och alla behöfwa lika stor andel i Guds faderliga kärlek och i Christi försoningsnåd, och alla äro lika pligtige att wara sin Gud och Frälsare trogna, och att helt och hållet tillhöra Honom.
Det stod hwar och en fritt att dessutom friwilligt bidraga till helgedomens inrättning och gudstjenstens widmakthållande, så mycket han wille.
16. Och du skall sådana försonings penningar taga af Israels barn och lägga dem till Guds tjenst i wittnesbördets tabernakel; så att det är Israels barn en åminnelse för HERran, att Han låter försona sig öfwer deras själar.
Herren will i nåd tänka på Israels barn, som lyda Hans befallning; Han will betrakta dem såsom återlösta; Han will låta försona sig öfwer deras själar och icke straffa dem för deras synder. Med synden har nemligen hwar och en icke blott förtjent att straffas efter detta lifwet, utan jemwäl förtjent att straffas med lekamlig död; och denna lösepenning skulle erläggas, på det de, såsom Herrans undersåter, måtte blifwa skonade. Wår lösepenning är den, som Christus betalt för oss alla, hwilken räddar oss från lekamlig, andelig och ewig död. Luc. 13: 6–9. 1 Pet. 1: 18, 19. Från den lekamliga döden räddar Han, så länge Han i sin wishet finner det lända till wårt bästa, att lefwa i denna werlden, men ifrån den andeliga och ewiga döden helt och hållet; och i den saliga uppståndelsen upphörer den lekamliga döden fullkomligt.
17. Och HERren talade med Mose och sade:
18. Du skall ock göra ett twättekar af koppar med en kopparfot till att twå utaf; och skall sätta det emellan wittnesbördets tabernakel och altaret, och låta der watten uti:* *2 Mos. 38: 8; cap. 40: 30.
Presterna, som tjente Herran wid altaret och i helgedomen, behöfde beständigt tillfälle till twagning. Detta war nödwändigt, på det wid gudstjensten, såsom den då war beskaffad, tillbörlig wördnad för Herran skulle kunna ådagaläggas. Denna twagning war tillika en beständig påminnelse om nödwändigheten af själens twagning och om den dagliga andliga reningen, som wår Frälsare också genom fottwagningen wille lära oss att betänka. Joh. 13. Detta twättekar stod i förgården, till wenster om ingången till helgedomen, längre mot öster än bränneofferaltaret. Först och främst måstesSyndens orenlighet aftwås, Es. 1: 16, och menniskan genom tron på Guds Son blifwa försonad och rättfärdiggjord, Es. 1: 18, på det hon må kunna tjena Herran såsom andelig prest i Hans tempel.
19. Att Aaron och hans söner twå deras händer och fötter derutur.
20. När de gå in uti wittnesbördets tabernakel, skola de twätta sig med watten, att de icke måga dö; eller då de nalkas till altaret till att tjena HERran med rökoffer.
21. De skola twätta sina händer och fötter, på det att de icke skola dö. Det skall dem ett ewigt sätt wara, honom och hans säd i deras efterkommande.
Det är förbjudet att nalkas Herran med ett willigt bibehållande af syndens orenlighet.
22. Och HERren talade med och sade:
23. Tag dig allrabästa speceri, allraädlaste myrrham, femhundrade siklar och kanel halft så mycket, femtio och twåhundra, och calamus desslikes femtio och twåhundra:* *2 Mos. 37: 29.
_190.jpg&oldid=342770){kind=link}