| Om spetelska. | 3 Mose Bok. | Cap. 12, 13. | 217 |
lider sin krankhet, och skall sex och sextio dagar hemma blifwa i hennes renselseblod.
I denna föreskrift ligger en påminnelse derom, att genom qwinnan synden först inkom i werlden.
6. Och när hennes renselsedagar äro ute efter son eller dotter, skall hon bära fram ett årsgammalt lam till bränneoffer och en ung dufwa eller turturdufwa till syndoffer prestenom för dörren till wittnesbördets tabernakel.
Genom bränneoffret skulle barnaföderskan på nytt ingå i gemenskap med Gud och gifwa sitt hjerta åt Honom. Genom syndoffret försonades synden, och hon renades derigenom från allt det syndiga, som med barnafödelsen hade warit förknippadt. Det war en bekännelse och afbön tillika, en bön om förlåtelse för det hon sjelf war syndig, och om förlåtelse för det hon icke kunnat föda till werlden en syndfri menniska efter Guds wilja, utan hade födt ett syndigt barn. I dessa offer ligger således en bekännelse af det syndiga hos menniskan, som genom födelsen fortplantas, och i försoningen genom dessa offer är den sanningen framställd, att genom det stora allmänna syndoffret, Christus, all synd, icke blott werksynden, utan äfwen arfsynden, försonas och aftwages. Genom omskärelsen woro fadren och gossebarnet renade och upptagne i förbundet med Herran, och genom reningsoffren helgades modren och fick åter tillträde till Herrans helgedom.
7. Der skall han offra det för HERran och försona henne, så warder hon ren af sin blodgång. Detta är lagen för den som föder piltebarn eller pigebarn.
8. Om hennes hand icke förmår ett får, så tage twå turturdufwor eller twå unga dufwor,* den ena till bränneoffer, den andra till syndoffer: få skall presten försona henne, att hon skall warda ren. *Luc. 2: 24.
13. Capitel.
Spetelskans art, tecken.Och HERren talade med Mose och Aaron och sade:
2. Om en menniska något kommer på hennes kötts hud, eller warder skabbig, eller etterhwit, såsom der wille spetelska komma på hans kötts hud, skall man hafwa honom till presten Aaron eller till en af hans söner ibland presterna.
3. Och när presten ser sårnaden på köttets hud, att håren äro förwandlade till hwitnad, och rummet är så påseende, som det djupare är än den andra huden af hans kött, så är det förwisso spetelska; ty skall presten bese honom och döma honom oren.* *4 Mos. 12: 10.
Spetelskan är en förskräcklig sjukdom; den är en bild af menniskans syndaförderf; den har sitt fäte i menniskans blod: den är obotlig; den är en bild af döden, som då hos menniskan wisar sig, medan hon ännu lefwer. Denna sjukdom omtalas också såsom ett särskildt straff för synden, 5 Mos. 24: 8, 9. Spetelskan kan ofta i många år ligga fördold i kroppen, såsom ett djupt inrotadt gift, som slutligen utbryter i utslag; den är smittosam och går äfwen i arf från föräldrar till barn. Sjukdomen kan wara i tjugu års tid och ännu längre. Wanligtwis börjar den med en liten swullnad på kroppen; der wisar sig en fläck, som utwidgar sig, och snart uppstår en frätande röta. Nedslagenhet, orolig sömn, ängsliga drömmar, smärta och hopplöshet pina den sjuke; lederna angripas; tår och fingrar och delar af ansigtet frätas bort; fötter och ben blifwa i ett slags spetelska likasom tjocka trädstammar betäckta med en grof, skroflig bark. I ansigtet synas stundom de blottade benen, så att ögonen tyckas rulla i en dödskalle. En sådan olycklig menniska är en förskräcklig bild af den ewiga döden; beständiga dödsqwal, ett dödens och förruttnelsens tillstånd, en stinkande kropp med själen qwar, ett lefwande lik! Spetelskan war derföre icke blott ganska förskräcklig, så att beständig aktsamhet emot denna sjukdom war nödwändig, utan den war också en högst träffande bild af fyndens orenlighet. Genom föreskrifterna angående denna sjukdom och de nödwändiga försigtighetsmått och reningar, som ålades, skulle folket beständigt påminnas om nödwändigheten att akta sig för all syndasmitta. De spetälske woro icke blott uteslutne ifrån Herrans helgedom, utan de woro äfwen uteslutne ifrån gemenskapen med friska menniskor och måste bo utanför lägret. Så är den menniskan, som lefwer utan trons gemenskap med Christus, andeligen spetelsk; syndens gift grasserar i hennes själ och i hennes kropp; hon kan icke med tro och bön hafwa sin umgängelse i himmelen; hon är utesluten ifrån de heligas samfund; och om en menniska går ur tiden med fyndens spetelska ännu qwar i sin själ, så kan hon icke ingå i himmelen; ty der skall intet inkomma, som besmitteligt är. Uppb. 21: 27.
4. Om något etterhwitt är på hans kötts hud, och är dock icke rummet så påseende, att det djupare är än den andra huden på köttet, och håren äro icke förwandlade till hwitnad, så skall presten lycka honom inne i sju dagar:
5. Och på sjunde dagen bese honom; om sårnaden synes för hons ögon såsom tillförene, och hafwer icke widare ätit sig ut på huden, så skall presten åter sluta honom inne i sju dagar.
6. Och när han beser honom andra
_227.jpg&oldid=342866){kind=link}