| 218 | Om Spetelska. | Leviticus. | Cap. 13. |
gången på sjunde dagen och finner då, att sårnaden är förswunnen och hafwer icke widare ätit sig på huden, så skall han döma honom ren; ty det är en skabb: och han skall twå sina kläder, och så är han ren.
7. Om nu skabben widare äter sig på huden, sedan han af presten besedd och ren sagd wardt; och warder nu annan tid besedd af presten:
8. Ser då presten, att skabben hafwer widare ätit sig i huden, skall han döma honom oren; ty det är wisserligen spetelska.
9. Om någon spetelska sårnad warder på en menniska, den skall man hafwa till presten.
10. När han ser och finner, att en hwitnad är kommen på huden, och håren äro hwita wordne, och rått kött är i såret:
11. Så är det wisserligen en gammal spetelska på hans kötts hud; derföre skall presten döma honom oren och icke sluta honom inne; ty han är allaredan oren.
12. Om spetelskan förwidgas på ' huden och går utöfwer hela haden ifrån hufwudet ned till fötterna, allt det presten för ögonen wara kan;
13. När nu presten beser det och finner, att spetelskan är gången öfwer hela köttet, då skall han döma honom ren, efter det allt på honom förwandladt är till hwithet; ty han är ren.
Detta utslag kallas rent; ty en frisk kropp afsöndrar på detta sätt sjukliga wätskor. Äfwen detta stadgande är betydelsefullt i afseende på synden, som med spetelskan afbildas. Så snart en menniska har blifwit andeligen helbregdagjord af den himmelske läkaren, så är hon i hjertat renad och afsöndrar då ifrån sig och skiljer sig wid det som är syndigt och orent. Swaghetssynder kunna förekomma, som falla i ögonen såsom det utslag, som här nämnes, men de öfwerwinnas och förswinna ändtligen för den yttre åskådningen; ty uppsåtet och wiljan har skilt sig derwid och strider deremot, såsom en frisk kropp afsöndrar allt, som är osundt.
14. Men är der rått kött den dagen, då han besedd warder, så är han oren.
15. Och när presten ser det råa köttet, skall han döma honom oren; ty han är oren och är wisserligen spetelsk.
16. Om det råa köttet förwänder sig igen och förwandlas till hwitnad, så skall han komma till presten.
17. Och när presten ser och finner, att den sårnaden är förwandlad till hwitnad, skall han döma honom ren: ty han är ren.
18. Om någon kommer på hans kötts hud en böld och läkes åter igen:
19. Och derefter på samma rummet uppkommer något hwitt, eller rödligt etterhwitt warder, skall han warda besedd af presten.
20. När presten ser, att det rummet är lägre än den andra huden, och håret är förwandladt till hwitnad, få skall han döma honom oren; ty det är wisserligen wordet en spetelsko sårnad af den bölden.
21. Men ser presten och finner, ar: håren icke äro hwita, och är icke lägre än den andra huden, och är förswunnet, så skall han sluta honom inne i sju dagar.
22. Äter det sig widare i huden, så skall han döma honom oren; ty det är wisserligen en spetelsko sårnad.
23. Men blifwer den etterhwitnaden så ståndande och äter sig icke widare, så är det ärret efter bölden; och presten skall döma honom ren.
24. Ont någon mans kött warder sårt på huden af eldbränning, och brännsårnaden är rödlig eller hwit:
Eldbränning: brandartadt sår.
25. Och presten beser honom och finner håret förwandladt till hwitnad, der bränningen war, och är lägre till anseende än den andra huden; så är wisserligen spetelska worden af den bränningen: derföre skall presten döma honom oren; ty det är en spetelsko sårnad.
26. Men ser presten och finner, att håret på bränningen icke är förwandladt till hwitnad, och icke lägre än den andra huden, och är dertill förswunnet; skall han skuta honom inne i sju dagar:
27. Och på sjunde dagen skall han bese honom: hafwer det widare ätit sig ut på huden, så skall han döma honom oren; ty det är spetelska.
28. Men är det blifwet ståndande på bränningen, och icke hafwer widare ätit sig ut på huden, och är dertill förswunnet, så är det ett sår efter bränningen, och presten skall döma honom ren; ty det är ett ärr efter bränningen.
_228.jpg&oldid=342868){kind=link}