| Om spetelska. | 3 Mose Bok. | Cap. 13. | 219 |
29. Om en man eller qwinna warder skabbig på hufwudet eller på skägget:
30. Och presten beser sårnaden och finner, att det är lägre till anseende än den andra huden, och håret dersammastädes warder gulaktigt och tunnt, så skall han döma honom oren; ty det är en spetelsko skabb på hufwudet eller skägget.
31. Men ser presten, att skabben icke är lägre till anseende än den andra huden, och håret icke är blackt; skall han sluta honom inne i sju dagar.
Blackt: swartaktigt.
32. Och när han på sjunde dagen ser och finner, att skabben icke hafwer ätit sig widare, och intet gult hår på färde är, och skabben är icke lägre till anseende än den andra huden:
33. Skall han raka sig, dock att han icke rakar skabben; och presten skall åter sluta honom inne i sju dagar.
34. Och när han på sjunde dagen beser honom och finner, att skabben hafwer icke widare ätit sig i huden, och är icke lägre till anseende än den andra huden, så skall presten säga honom ren, och han skall twå sina kläder; ty han är ren.
35. Om skabben äter sig widare i huden, sedan han ren sagd war;
36. Och presten ser och finner, att skabben hafwer ätit sig widare på huden, få skall han icke mer fråga efter om håren äro gulaktiga; ty han är oren.
37. Är det ock för ögonen, att skabben hafwer stått stilla, och der äro blacka hår uppgångne, så är skabben läkt, och han är ren: ty skall presten säga honom ren.
38. Om en man eller qwinna något etterhwitt kommer på hans kötts hud;
39. Och presten ser, att det etterhwita något förswinner, så är det en hwit skabb, uppkommen på huden; och han är ren.
40. Om en man hufwudhåret affaller, så att han warder skallig, han är ren.
41. Faller det honom framman af hufwudet, så är det en framskallig; och han är ren.
42. Men warder der någon hwit eller rödlig sårnad uppå det skalliga eller framskalliga, så är der spetelska uppgången på samma skalliga eller framskalliga.
43. Derföre skall presten bese honom, och när han finner den hwita eller rödliga sårnaden upplupen på hans skalliga eller framskalliga, att det synes såsom eljest spetelska på huden;
44. Så är han spetelsk och oren: och presten skall säga honom oren för sådan sårnad skull på hans hufwud.
45. Den som spetelsk är, hans kläder skola wara rifne och hufwudet blott, munnen skyld, och skall allstinges oren kallas.
(Allstinges: alldeles.)
Grt.: han (sjelf) skall ropa: oren, oren, för att gifwa tillkänna, att ingen skall nalkas honom. Jer. Klag. 4: 15. Es. 52: 11.
46. Och så länge den sårnaden på honom är, skall han wara oren; bo allena, och hans boning skall wara utom lägret.* *4 Mos. 5: 2. 2 Kon. 15: 5.
47. Om på ett kläde kommer en spetelsko sårnad, ware sig yllet eller linnet;
Denna spetelska i kläder har ännu icke kunnat förklaras: den består deruti, att ett frätande på en fläck uppstår, och har troligen sin grund uti ett slags insekter, som äro så små, att de äro osynliga för blotta ögat, eller uti någon slags skärpa, som förderfwar wäfnaden. Emedan dessa fläckar, som tilltaga, hafwa likhet med spetelskans fläckar, så benämnas de med samma namn och äro äfwen en bild utaf syndens orenlighet, för hwilken menniskan skall akta sin själs kläder. Uppb. 3: 4; cap. 16: 15.
48. På warp eller wäft, ehwad det är linnet eller yllet, eller på ett skinn eller på allt det af skinn gjordt är:
49. Och när den sårnaden warder blek eller rödlig på kläde eller på skinn eller på warp eller wäft eller på något ting, som af skinn gjordt är, det är wisst en spetelsko sårnad.
50. Derföre skall presten bese det, och när han ser sårnaden, skall han sluta det inne i sju dagar.
51. Och om han på sjunde dagen ser, att sårnaden hafwer widare ätit sig på klädet, på warpen eller wäften, på skinn, etter hwad af skinn gjordt är; så är det en inbiten spetelsko sårnad, och det är orent.
52. Och klädet skall brännas upp, eller warpen, eller wäften, ehwad det är yllet eller linnet, eller allahanda skinnwerk, der sådan sårnad uppå är: ty det
_229.jpg&oldid=342870){kind=link}