| 224 | Om rening. | Leviticus. | Cap. 15, 16. |
wara oren i sju dagar; och sängen der han uppå legat hafwer, skall wara oren.
Skedde ett sådant förorenande med ömsesidig wetskap, så skulle de utrotas.
25. Om en qwinna hafwer sitt blodflöd i långan tid, icke allenast i så lång tid, som want är, utan ock utöfwer den tiden, som want är, skall hon wara oren, så länge hon flyter: såsom hon är i hennes rätta flöds tid, så skall hon ock wara oren i denna tiden.
26. All den säng, der hon uppå ligger, så länge hon då flyter, skall wara såsom den säng i hennes rätta flöds tid. Och allt det hon sitter uppå, skall wara orent, såsom i den orenheten i hennes rätta flödds tid.
27. Den som kommer wid något deraf, han skall wara oren, och skall twå sina kläder, och bada sig med watten och wara oren intill aftonen.
28. Warder hon ren af hennes flöd, så skall hon räkna sju dagar; sedan skall hon wara ren.
29. Och på åttonde dagen skall hon taga twå turturdufwor eller twå unga dufwor och bära dem till presten inför dörren af wittnesbördets tabernakel.
30. Och presten skall göra ett syndoffer af den ena; af den andra ett bränneoffer, och försona henne för HERran öfwer hennes orenlighets flöd.
31. Så skolen I förwara Israels barn för deras orenlighet, att de icke dö uti beras orenlighet, om de göra mitt tabernakel orent, det ibland eder är.* *4 Mos. 5: 2, 3.
Ingen oren fick tillträde till helgedomen; den som wågade nalkas utan rening, skulle dö genom en underbar straffdom såsom Nadab och Abihu.
32. Detta är lagen om den som hafwer en flöd, och den som i sömnen hans säd flyter, så att han warder deraf oren.
33. Och öfwer henne som hafwer sin blodsflöd, och den som en flöd hafwer, ehwad det är man eller qwinna, och när en man ligger när en oren.
Detta capitel bewisar ock huru djupt synden har inträngt uti menniskans natur. Allt det slags orenhet, som här nämnes, war också en bild utaf synden, isynnerhet af wällusten och af det köttsliga sinnet i ordets egentligaste mening, samt af arfsynden, som genom aflelsen fortplantas. Så noggranna som Israeliterna måste wara att iakttaga all yttre renhet, så skulle de ock taga sig till wara för all orenhet i hjerta och sinne, och så måste hwarje christen taga sig till wara emot all kroppens och själens besmittelse. 1 Cor. 6: 9, 20.
16. Capitel.
Försonings-högtid. Bocken.Och HERren talade med Mose, sedan de twå Aarons söner döde woro,* då de offrade för HERran; *3 Mos. 10: 2.
2. Och HERren sade: Säg din broder Aaron, att han icke i alla tider* ingår uti den innersta helgedomen inom förlåten inför nådastolen, som på arken är: att han icke dör: ty jag will låta se mig uti ett moln på nådastolen: *2 Mos. 30: 10.
Den innersta helgedomen war det allraheligaste. Mose hade frihet att der ingå ofta. Då tabernaklet wid flyttningar skulle nedtagas och återuppsättas, fingo presterna ingå, men eljest war det icke tillåtet, utan allenast för öfwerstepresten, och det blott en gång om året. I det underbara molnet öfwer nådastolen mellan Cherubim uppenbarade sig Herrans härlighet såsom uti Jesu förklaring på berget.
3. Utan härmed skall han gå in: med en ung stut till syndoffer och med en wädur till bränneoffer.
Nemligen på den stora försoningsdagen. Med blodet af syndoffret skulle öfwerstepresten ingå: det allraheligaste.
4. Och skall kläda den heliga linneskjorteln uppå och hafwa det linnenederklädet uppå sitt kött och gjorda sig mm ett linnebälte och hafwa den linnehatten uppå: förty det äro de heliga kläderna: och skall bada sitt kött med watten och lägga dem uppå.
Han fick icke ingå med den fulla presterliga prydningen; ty han kom såsom syndare med syndoffrets blod inför Herran såsom förödmjukad och öfwer synden bedröfwad, och måste derföre bortlägga sin prydning, 2 Mos. 33: 4, 5, 6. Innan wår Frälsare hade fulländat försoningswerket, innan Han med sitt eget blod ingått i det allraheligaste i himmelen, kunde Han icke förhärligas och förklaras. Ebr. 2: 10; cap. 7—10. Phil. 2: 5–11.
5. Och skall taga utaf menigheten af Israels barn twå getabockar till syndoffer och en wädur till bränneoffer.
Å församlingens wägnar skulle dessa offer tagas.
6. Och Aaron skall hafwa fram stuten, sitt syndoffer, och försona sig och sitt hus.
7. Och sedan taga de twå bockarne och ställa dem fram för HERran inför dörren af wittnesbördets tabernakel.
8. Och skall kasta lott öfwer de twå bockarne; den ena lotten HERranom, den andra fribockenom.
_234.jpg&oldid=342881){kind=link}