| Förbjudna leder. | 3 Mose Bok. | Cap. 18. | 231 |
nästas hustru, till att beblanda dig med henne, dermed du orenar dig på henne.* *2 Sam. 11: 4.
Här förbjudes äktenskapsbrott i allmänhet. Christus kallar det också äktenskapsbrott att gifta sig med en qwinna, som blifwit skild ifrån sin man, så länge den frånskilda mannen lefwer.
21. Du skall ock icke gifwa af din säd, att det skall uppbrännas för Molech, att du icke ohelgar din Guds namn; ty jag är HERren.* *3 Mos. 20: 2. 2 Kon. 23: 10. Jer. 32: 35.
Denna Ammonitiska afgud, 1 Kon. 11: 7, kallades äfwen Moloch, Milcom, Baal, m. m. Åt denna afgud offrades barn, och derigenom wille man sprida ett heligt skimmer öfwer skörlefnaden, då dess frukt tjente till offer åt afguden. Äfwen äkta barn blefwo ofta offrade. Stundom blefwo barnen icke uppbrända, utan skyndsamt förda genom lågor, eller måste de springa öfwer ett lager af glödande kol. Man föreställde sig detta såsom ut slags eldsdop och trodde, att elden åstadkom en luttring och utwerkade för barnen och för föräldrarne lycka och wälgång. Detta berodde utan twifwel på en misstydning af den eldens betydelse, hwarmed den sanne Guden wid flere tillfällen hade uppenbarat sig. En helig sanning ligger således till grund för dessa afskywärda grymheter och styggelser. Ju heligare något är, desto mera blifwer det af mörkrets ande ofta wanstäldt och ohelgadt Gud will rena och lyckliggöra menniskan med sin Andes heliga eld, men ofta offrar menniskan både sig sjelf och det käraste hon eger åt fyndens och afgrundens lågor. Äfwen i wårt christna land offras många olyckliga barn åt Moloch.
22. Du skall icke ligga när drängar, såsom när en qwinna; ty det är en styggelse.* *3 Mos. 20: 13. Rom. 1: 27.
Sodomiternas styggelse, hwilken äfwen begicks i afgudatempel till somliga afgudars ära. I Astartes tempel underhöllos dertill bestämda männer. 5 Mos. 23: 17. 1 Kon. 14: 24.
23. Du skall ock icke ligga när något djur, att du dermed orenar dig: och ingen qwinna skall skaffa hafwa med något djur; ty det är en styggelse.* *2 Mos. 22: 19. 3 Mos. 20: 15. 5 Mos. 27: 21.
Dessa slags styggelser förekommo wid afgudatjensten uti Egypten och annorstädes. 3 Mos. 17: 7. Christna skola icke en gång weta, ännu mindre eftertänka eller efterfråga, huru dessa styggelser utöfwas. Rom. 1: 26. 1 Cor. 6: 9. 1 Tim. 1: 10. Christna skola icke en gång tala derom. För sådana styggelsers skull blefwo Cananiterne utspydde af det land, som de hade ohelgat.
24. I skolen uti intet af detta orena eder: förty uti allt detta hafwa hedningarne orenat sig, hwilka jag skall härut drifwa för eder.
25. Och landet är derigenom orenadt: och jag skall söka deras missgerningar på dem, så att landet skall utspy sina inbyggare.
Dessa uttryck wisa, huru förfärliga alla dylika lastar äro, för hwilkas skull landets innewånare icke woro wärde, att Guds gröna jord längre fick bära och försörja dem.
26. Derföre håller mina stadgar och rätter, och görer intet af denna styggelsen, antingen inländske eller utländske ibland eder:
27. Ty all sådan styggelse hafwa landets folk gjort, som för eder woro, och hafwa orenat landet:
28. På det att landet ock icke utspyr eder, då I det orenen, likasom det hafwer utspytt hedningarne, som för eder woro.
29. Förty de som göra denna styggelsen, deras själar skola utrotade warda utur deras folk.
30. Derföre håller mina stadgar, att I icke gören efter de styggeliga seder, som för eder woro, att I icke dermed orenade warden: ty jag är HERren eder Gud.
På ett kyskt lefwerne, och derpå att äktenskapet hålles heligt och obesmittadt, beror både familjelifwets lycka, sällhet och trefnad, och äfwen samhällets och statens wälfärd. Uppwäxa i en familj wanartiga barn eller äro de komna till werlden så beskaffade, att de göra föräldrarne sorg eller föga förhoppning, så kunna orsakerna wara många, hwilka det ofta är omöjligt att känna; men will man eftertänka dem, så ligger alltid den frågan främst, huruwida föräldrarne hållit sig fria från skörlefnad och föra ett rent och troget äktenskap. Känner man förhållandet noga, så skall man i de flesta fall finna, att då barnen arta sig illa, så står det illa till i det äktenskapliga lifwet, på samma sätt förhåller det sig med hela stater och samhällen. Wi lefwa i en tid, då det ser ut såsom om de christna länderna ledo djupa ihållande skakningar för att liksom utspy eller i djupet nedspy folkskaror, som oskärat de länder, hwilka så owärdigt bära det christna namnet. Orsakerna äro flera, men en af de djupaste orsakerna till tidens stormar ligger säkert uti den fräcka sedeslöshet och skörlefnad, som på så många ställen har tagit öfwerhand och griper omkring sig såsom en kräftskada bland alla samhällsklasser, så att dessa lasters allmänhet till och med gjort Herrans bud om intet ända till den grad, att många anse sådana synder wara föga skamliga och mena, att en man kan wara bra och aktningswärd, fastän han besmittar sig och samhället med skörlefnad.
Det finnes knappt någon annan synd, hwilkens straff så snart och tydligt kommer öfwer barnen, som alla slags synder, hwilka innebära köttslig orenlighet. Det finnes också knappt någon synd, som så mycket skadar menniskans innersta wäsende. Jfr 1 Cor. 6: 18.
_241.jpg&oldid=342895){kind=link}